Sedan 1999 har Metall haft ett eget riskkapitalbolag, Metallica, (ja, hårdrockgruppen med samma namn har stämt Metall för varumärkesintrång) som får vara riskkapitalist för 220 miljoner kronor av medlemmarnas pengar.
– Vi är inte ute efter att rädda dödsdömda företag för att behålla sysselsättningen, utan vi investerar bara i nya bolag som utvecklar nya produkter, sade Metallicas VD Hans Karlsson till Dagens Arbete under Almedalsveckan.
Spekulationer
Detta stämmer inte, Metallica satsar pengar även i fonder som sysslar med sådana här spekulationer. För det blir spekulation när affärsidén öppet är att man hoppas hitta guldägg bland nya företag och sedan rätt snabbt dra sig ur med vinsten. ”Metallicas affärsidé är att bedriva lönsam riskkapitalverksamhet”, skriver företaget på sin hemsida.
När Hans Karlsson också säger att man ska satsa på samhällsnyttiga och etiska produkter bör det tas med en stor nypa salt. Etiken väger alltid lätt mot vinstkraven och om ett företag lägger produktionen utomlands eller blir uppköpt av en multinationell jätte kan inte den mest godhjärtade riskkapitalist göra något åt detta.
Bättre med obligationer
Särskilt bra har det inte gått för Metallica. Sedan starten har bolaget sammanlagt inte ens gått jämnt upp trots att aktiekurserna skjutit i höjden. Medlemmarnas pengar hade förräntat sig bättre om de placerats i obligationer i väntan på en facklig användning.
– Jo, men då hade vi inte lärt oss en massa på vägen. Det fanns ett näringspolitiskt motiv för förbundet att gå in i den här branschen, för att vara med och se hur det går till, sade Hans Karlsson i Almedalen.
IF Metalls medlemmar har all anledning att fråga sig både hur kampvilligt ett fackförbund som är kapitalist blir och om detta är en bra användning av medlemsavgifter som istället kunde användas i facklig kamp.
Något klassmässigt svar från fackliga toppar ska de inte vänta sig. LO: s chefsekonom Dan Andersson deltog på seminariet och hade kritik mot hemlighetsmakeriet inom riskkapitalföretagen, men inte mot företeelsen i sig.
LASSE SIMMONS
Proletären 30, 2007
Affärsänglar och andra riskkapitalister
Begreppet ”riskkapital” används ofta synonymt med det amerikanska uttrycket ”private equity”.
Med private equity menas investeringar i onoterade (ej på börsen) företag med ett tidsbegränsat ägande. Private equity-företag indelas i venture capital- respektive buyout-företag.
Venture capital står för investeringar i små och medelstora företag som man hoppas ska växa snabbt och ge stor vinst. Sådana företag är rätt nystartade.
Buyout capital står för investeringar i äldre bolag.
Förmögna privatpersoner som investerar på detta sätt i bolag utan egen familjeanknytning kallas affärsänglar (eng. business angels).
År 2004 förvaltade svenska riskkapitalföretag 230 miljarder kronor. Bland dem finns också statliga företag och stiftelser som Industrifonden.
Källa: Svenska Riskkapitalföreningen
