Av dessa fanns många trotjänare, men genom det lokala fackets aktiva agerande gjordes undantag från turordningslistan. Tio av trotjänarna har drivit frågan vidare. Eftersom IF Metall inte har någon vilja att driva deras fall till arbetsdomstol, har de själva drivit det som en civilrättslig process. I förra veckan var det äntligen dags för tingsrätten i Luleå att ta upp frågan.

Det blev tre känslosamma dagar när gamla sår revs upp. Textilservice advokat, Lars Sydolf, använde argumentet att de avskedade ”av medicinska skäl saknar tillräckliga kvalifikationer.”

Grova kränkningar
Men denna kränkning av personer som jobbat på tvätteriet i över 40 år var inte nog. I sakframställan gick han utförligt igenom alla sjukintygen för var och en de senaste fem åren. På vissa som inte varit sjukskrivna, drog han fram sjukintyg som var mer än tio år gamla. Inför öppen ridå berättade han bland annat om alkoholproblem, stressrelaterade problem och att vissa åt antidepressiva medel.

De avskedades ombud, Dennis Brinkenback, visade på hur gruppen haft färre sjukskrivningar än genomsnittet. Några av de avskedade har nu annat jobb, bland annat som städerskor, vilket visade på att de mycket väl klarar av tyngre jobb. I sitt slutanförande sa han även:
– Med denna utgångspunkt, av medicinska skäl sakna tillräckliga kvalifikationer, skulle en stor del av befolkningen underkännas för arbete.

De två frågor som kom att dominera förhandlingarna var ifall det var rätt att göra undantag från turordningslistan och ett arbetstest som genomfördes.

Det dåtida Industriförbundet sa att det protokoll, med undantag från Las, som upprättades den 11 februari 2005 mellan företag och fack var ogiltigt. I en intervju i Nordnytt förklarade en av det dåtida Industriförbundets jurister att uppgörelsen var:
– Oriktig, okunnig och ogiltig.

Därför blev det under hösten/vintern 2005 – 2006 tvisteförhandlingar som ledde fram till symboliska skadestånd som inte godtogs av de avskedade. Ett fåtal av dem erbjöds även återanställning via telefonsamtal av Industriförbundets ombudsman från Skellefteå, Tomas Lundmark. De sparkade som fick erbjudandet såg det som märkligt att det var facket och inte företaget som tog kontakt och att de dessutom inte fick någon betänketid.

– Jag uppfattade det som ytterst oseriöst, förklarade en av de avskedade vid förhöret.

De reagerade även på hur facket på alla sätt försökte genomdriva individuella lösningar.

Inte utan beklagande förklarade Tomas Lundmark att gruppen var oerhört sammansvetsad och därför försvårat en förhandlingslösning. Under mycket vånda fick han även förklara varför det dåtida Industriförbundet centralt underkänt den lokal uppgörelsen.

Några frågetecken hade däremot inte de två andra fackliga funktionärerna. Åsa Etelämäki, ombudskvinna från IF Metall Skellefteå, såg inga konstigheter i att man gjorde avsteg från turordningsregeln. Sådana förhandlingar deltog hon ofta i.

Facket skrev under
Anders Holmberg, den lokale fackordföranden som skrev under protokollet, såg inte heller några tveksamheter.

– Jag skulle ha gjort samma uppgörelse idag.

Kritiken från det centrala industriförbundet hade han ingen förståelse för och han påstod sig inte förstå de invändningar det hade.

Någon förståelse hade inte heller en av ägarna till textilservice, Björn Lagerkvist.

– Vi har inte gjort något fel.

Att man sen erbjöd ett symboliskt skadestånd förklarade han med att man enbart ville vara tillmötesgående emot facket för att få saken ur vägen.

Den andra frågan var arbetstestet. Redan i mitten av januari 2005 började det cirkulera rykten om att de med sjukintyg inte skulle få fortsatt anställning. Därför genomfördes en arbetstest i form av arbetsrotation. Detta genomdrevs av det lokala facket tillsammans med den forne ägaren Berendsen.

När det presenterades på ett möte uppfattades det som att alla skulle delta i rotationstestet och att man skulle vara två till fyra timmar på varje avsnitt. När det drogs igång i slutet på januari visade det sig att enbart 14 stycken plockats ut. Det visade sig även att det inte var frågan om någon rotation, utan de placerades hela veckor på de tyngsta ställena.

Anställda utpekade
Enligt produktionschefen, Rolf Öberg, valde han tillsammans med det lokala facket ut de som man kände sig osäker på skulle klara alla arbetsuppgifter, vilket innebar de med sjukintyg. Han hade inga som helst betänkligheter utan såg det som fullt naturligt. Bland trotjänarna upplevdes det som ytterst kränkande att bli utpekade.

– Jag har arbetat 32 år på olika ställen på tvätten. Jag behöver inte bevisa att jag kan jobbet, sa en av de avskedade.

När sedan en av de utpekade utsattes för rena trakasserier, då hon av arbetsledningen hetsades och jagades för att jobba snabbare och var på gränsen till sammanbrott, var det många som avbröt testet.

Produktionschefen och det lokala facket tolkade det hela som att de som avbröt också tackade nej till återanställning. Detta förnekades. En av de mest pådrivande, Elisabeth Enbom, förklarade:

– Jag sa inte nej till återanställning. Jag sa nej till förnedringen och mobbningen.

Även Textilservices VD, Robert Ljungberg, uttalade att arbetstestet kändes olustigt. Det var inte heller något som Textilservice genomdrivit utan det var det lokala facket och den forne ägaren.

Hot från facket
Det lokala fackets representant, Anders Holmberg, kände däremot inga tveksamheter. Helt rätt att de med sjukintyg fick genomgå arbetstest och de som inte klarade av testet platsade inte heller i det nya företaget. Att de kände sig utpekade, kränkta och mobbade hade han ingen förståelse för, utan ansåg det vara en efterhandskonstruktion.

Att arbetstestet var helt godtyckligt visade sig även genom att det fanns personer som genomförde och klarade testet, men ändå fick sparken.

De avskedade kunde även redogöra för ytterligare en kränkning. Deras sista arbetsdag var fredagen den 4 mars 2005. En kvart innan arbetsdagens slut kom produktionschefen, Rolf Öberg och hörde sig för om de kunde komma veckan därpå för att delta i en inventering. När de nekade gick fackordföranden Anders Holmberg i taket och hotade med att han skulle se till att deras a-kassa skulle bli indragen.

Medvetna lögner
Under rättegången visade sig även hur företag och fack var samspelta. De riktade in sig på att ytterligare förödmjuka en av de olagligt avskedades förgrundsgestalter, Elisabeth Enbom. Med i stort identiska vittnesmål påstod de att hon sagt upp sig själv, vilket själv förnekar.
– Att jag skulle ha sagt upp mig själv är en medveten lögn. Det är skandalöst.

Rättegången visade på hur de tio som drivit frågan vidare blivit kränkta och mobbade. Endast genom att de hållit ihop har de klarat de senaste årens förödmjukelser.

De har blivit svikna inte bara av företaget utan även av facket. Det är fackföreningens svek som känns mest. Många av dem har varit medlemmar i 30-40 år och då de verkligen behöver hjälp upplever de att facket står på motståndarsidan och håller i bilan.

För många innebär det en stor tragedi att avsluta ett långt yrkesverksamt liv på detta förnedrande sätt. Dom i målet kommer den 15 februari.

JAN ENGLUND
Proletären 5, 2008