Såväl strejkkommittén som förenade klasskamrater består av elever på Bäckängsgymnasiet som kämpar för ökat elevinflytande. 

Arrangörerna var noga med att poängtera att strejken skulle vara en aktiv strejk. De ville inte att eleverna skulle stanna hemma från skolan eller sjukanmäla sig, utan delta i de aktiviteter som ordnades under dagen. Bland aktiviteterna fanns ett informationsbord utanför skolan och flygbladsutdelning på stan.

Enligt arrangörerna deltog cirka 50-100 elever i strejken. Anledningen till att det inte blev fler förklarar de med att skolan hade hotat eleverna med ogiltig frånvaro om de strejkade. Något som de tror skrämde många från att visa vad de egentligen tyckte.  
Men arrangörerna var också noga med att påpeka att strejken var en symbolhandling. De var fullt medvetna om att den inte kan få samma effekt som när arbetare strejkar, då de inte kan slå mot någon vinst. För de strejkande eleverna på Bäckängsgymnasiet handlade det främst om att väcka opinion och locka dit media, något som de också lyckades med.

Elevdemokrati
På kvällen följdes dagens strejk upp med en demonstation mot hela den borgliga skolpolitiken. I denna deltog enligt polisen cirka 100-120 personer, mestadels unga, men det gick även att se några föräldrar och andra äldre som ville visa sitt stöd för elevernas kamp. Demonstrationen gick från Stora Torget till Bäckängsgymnasiet, alldeles i närheten av där utbildningsnämnden hade sitt möte. Det var i utbildningsnämnden som beslutet om att införa ordningsomdömen togs.

Väl framme vid Bäckängsgymnasiet höll vänsterpartisten Stefan Lindborg och förenade klasskamraters ordförande Johan Frick tal.

– Ni visar elevdemokrati när det fungerar som bäst, sa Stefan Lindborg och uppmanade eleverna att stå på sig.

Johan Frick fick rungade applåder när han utlovade att detta bara var början för förenade klasskamraters arbete.

TOVE JANZON
Proletären nr 44, 2007