Presentationen av LO:s krav
samordnades med de sex samverkande facken inom industrin. Här finns Saco-förbundet Sveriges Ingenjörer och TCO-förbundet Unionen, två stora förbund som borgar för att LO:s krav blir normerande för hela avtalsrörelsen som nästa år berör över 3 miljoner anställda.
– Det är ett skäligt krav som ligger på en låg och balanserad nivå, väl anpassat till det tuffa läge som vi befinner oss i, förklarade IF Metalls ordförande Stefan Löfven på en gemensam presskonferens med de sex industrifacken.
Måttfullheten accentueras av att Löfven fullständigt avfärdar nollavtal liksom en förlängning av de svekfulla lönesänkningsavtalen som löper till 31 mars nästa år.
Lägre regionen
Liknande tankar framförde LO:s avtalssekreterare Per Bardh i en debattartikel i Aftonbladet: ”Vi ska inte ta ut mer än vad ekonomin klarar av, men vi får inte lägga oss för lågt.”
Samtidigt kan vi konstatera att kravet på 2,6 procent som LO:s styrelse klubbade ligger i den lägre regionen av det ”löneutrymme” i svensk ekonomi på ”mellan 2,5 och 3,5 procent” som LO-ekonomerna presenterat.
Också kapitalistorganet Dagens Industri ser kraven som återhållsamma. Di:s kommentator Gunnar Öhrn påminner om statliga Konjunkturinstitutets slutsats att ”för jobbens och tillväxtens skull bör lönerna stiga med minst 1,0 och högst 2,5 procent per år.” Sedan fortsätter Öhrn:
”Med KI-kalkylen i bakhuvudet verkar det ganska tamt av fackförbundet LO att kräva generella löneökningar åt sina medlemmar på 2,6 procent. Särskilt med tanke på inflationen som Riksbanken försöker hålla vid 2 procent. Lyckas det kommer lönerna att stiga med blygsamma 0,6 procent.”
Hotar säga upp
För en gångs skull håller vi med Dagens Industri. Betänk också vad konsekvensen skulle bli om nollbudet från arbetsköparna i Svenskt Näringsliv skulle förverkligas. Kapitalisterna vill bara acceptera löneökningar i lokala avtal. Liknande tongångar hörs från de offentliga arbetsköparna i Sveriges Kommuner och Landsting som till och med hotar att säga upp sjuksköterskornas avtal för 2010 som stadgar löneökningar på ynka 2 procent.
Vi håller också med LO:s Per Bardh när han deklarera att det i år är extra viktigt att fackföreningsrörelsen ”träffar rätt” i lönekraven.
”Krisen beror inte på att lönerna i Sverige är för höga utan på ett kraftigt fall i efterfrågan. För låga löneökningar riskerar därför att spä på arbetslösheten.”
Så sant, men om avtalsrörelsen 2010 ska ge löneökningar som i sin tur öppnar för ökad konsumtion så får inte fackförbunden pruta någonting på sina måttliga krav. Det är solklart att det bud som fackförbunden presenterat är för lågt. Inte minst mot bakgrund av att storföretag som Volvo fortsätter att dela ut miljardvinster till aktieägarna.
Ettårsavtal i kristider
Samtidigt är utgången av avtalsrörelsen avhängig av vad Sveriges arbetare och tjänstemän är beredda att ta strid för. Om kollektivet håller ihop och från golvet på sjukhus och daghem, verkstäder och byggarbetsplatser landet runt reser krav på verkliga reallöneökningar så finns möjligheten att trycka på fackförbunden att stå fast vid sina krav. Betänk då också att LO-förbundens krav skrivs som minst 620 kronor.
Ettårsavtal är ett absolut krav i kristider. Liksom reallöneökningar.
LARS ROTHELIUS
Proletären nr 45, 2009
