– Vi tycker inte om att avtalet är treårigt. Ingen vet vad som händer
med bostadspriser och bensinpriser på tre år, säger Johnny Björker på
Allmek verkstad i Göteborg.

Han och arbetskamraterna är förbannade på de ökade klyftorna i samhället och på facket som skriver under dåliga avtal.

– Jämför med hur företagen har skott sig genom åren, säger Ralf Dahlborg.

– Facket slår sig för bröstet och pratar om procent, men det är de som
tjänar minst som förlorar mest, menar Anders Räfling. Skillnaderna ökar
hela tiden och reallönerna blir sämre.

Istället för en procentuell höjning vill arbetarna på Allmek ha lönepåslag i kronor.

– Procent blir orättvist, säger Ralf Dahlborg.

De upprörs över den obefintliga diskussionen inom facket innan ett avtal skrivs under.

– Vi som jobbar under avtalen är inte med i förhandlingarna, säger Ralf
Dahlborg. Det är kul att se att gruvarbetarna protesterar, men de
beskrivs genast som svikare.

– Fackets uppgift verkar bara vara att behålla arbetsfreden, säger
Anders Räfling. Vi vet knappt om att de förhandlar innan avtalet är
påskrivet.

– Sedan treårsavtalen infördes har det varit väldigt tyst, tycker Ralf
Dahlborg. Nu känner man sig sviken igen. De borde föra ut diskussionen
till medlemmarna. Vi måste gå emot det här om vi inte ska tvingas
arbeta under helt andra villkor och för sämre löner.

– De kommer att få en amerikaniserad arbetsmarknad där folk är
tacksamma för att få jobba, tror Anders Räfling. Det vi fick lära oss,
att företagen inte är någonting utan oss, det är ingen sanning längre.

– På nyheterna pratar de om procent hit och dit, men det viktiga är hur
det blir för oss som jobbar här nere, tycker Ralf Dahlborg. Det pratas
aldrig om vad ett avtal verkligen innebär för oss.

Dela på jobben

De tror att de flesta industriarbetare skulle vara beredda att ta till stridsåtgärder för att få ett bättre avtal.

– Om någon skulle göra något så skulle de få stöd av alla, säger Ralf
Dahlborg. Men det måste nog ske utanför facket. Facket är det första
hindret när man vill göra något. Fackledningen pratar inte med oss och
de lever inte som oss.

– De har glömt att de har varit arbetare. De borde åka runt till arbetsplatserna innan avtalet skrivs, tycker Johnny Björker.

De saknar också en diskussion i fackföreningsrörelsen om sex timmars arbetsdag.

– Vi producerar mer på sex timmar idag än vad vi gjorde på åtta timmar tidigare, säger Anders Räfling.

– Det finns gott om arbetslösa och det är bättre att dela på jobben, tycker Johnny Björker.

JENNY TEDJEZA

Proletären 13, 2007