För en månad sedan trollade Migrationsverket bort bilbomber, strider, ockupationstrupper och hundratusentals döda i Irak. Då slog verket i ett vägledande beslut fast att det inte råder en inre väpnad konflikt i Irak, och därmed står det dem fritt att utvisa irakier om det inte finns personliga omständigheter som hindar detta. Samtidigt vågar inte ens myndighetens egna anställda resa till landet. När tjänstemän på Migrationsverket ville bilda sig en bättre uppfattning om läget i Irak tidigare i år ansågs det för farligt att kontrollera saken på plats. Därför stannade de i Jordanien.

– Det är inte klokt att Migrationsverket fattat det här vägledande beslutet, säger Birgitta Elf-ström. Efter sommaren kommer hon att gå i pension, men hon är fortfarande starkt engagerad i Migrationsverkets arbete.

Begreppsförvirring
Det var flera år sedan Birgitta Elf-ström själv hanterade irakärenden, men hon har ändå erfarenhet från liknande situationer.

– Även när den andra intifadan bröt ut i Palestina på 90-talet så uppstod det en diskussion om situationen i området skulle betraktas som en väpnad konflikt eller ej. Praxisenheten på Migrationsverket menade att det inte var det, trots att palestinier dödades dagligen.

Men samtidigt som Migrationsverket inte ville beteckna striderna som en väpnad konflikt så uppgav både Sipri (Stockholms internationella fredsforskningsinstitut) och FN:s kommissarie i Genève det motsatta. Birgitta Elf-ström såg därför till att frågan kom upp på dagordningen, vilket till slut ledde till att de asylsökande palestinierna från Gaza fick uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Nu är det situationen i Irak som framförallt står i fokus, men återigen är det definitionen av ”väpnad konflikt” som förvirrar.

– I utlänningslagen står det att inre väpnad konflikt är skäl för uppehållstillstånd, men ingen är villig att ge en klar och tydlig definition av begreppet och varför Irak inte skulle passa in på detta, säger Birgitta Elfström.

Rättsosäker bedömning
En definition som har förekommit i några av Migrationsöverdomstolens domar som Migrationsverket hänvisar till i sitt vägledande beslut härstammar från ett gammalt FN-beslut som rör Tjetjenien. Enligt denna ska situationen definieras som en inre väpnad konflikt när det råder en intern konflikt mellan en stats väpnade styrkor och andra grupper, som dessutom har viss territoriell kontroll. Det ska också tas hänsyn till civilbefolkningens lidande.

– USA använder både helikoptrar, tanks och vapen och det är uppenbart att civilbefolkningen drabbas hårt. Så om det är den definitionen som används så jag kan inte se annat än att det råder en väpnad konflikt, säger Birgitta Elfström.

Hon menar att oviljan att tydligt säga vilken definition som Migrationsverket lutar sig mot leder till en rättsosäker bedömning. Saken blir inte bättre av att regeringen och utrikesdepartementet också vägrar att svara på frågan om de anser att det råder en väpnad konflikt i Irak. På en direkt fråga säger migrationsminister Tobias Billström bara att ”situationen i Irak är väldigt allvarlig”.

Vid en första anblick kan frågan te sig juridisk – som en diskussion om hur lagen ska tolkas. Men ganska snart klarnar de politiska intressena bakom. För om svenska myndigheter erkänner att det råder en inre väpnad konflikt i Irak så måste de också erkänna att USA:s invasion och ockupation av landet har varit ett stort misslyckande. Och om USA är inblandade i en väpnad konflikt så kan Sverige inte längre sälja vapen till amerikanarna. Det är också detta som Birgitta Elfström menar är de verkliga orsakerna till Migrationsverkets vägledande beslut i frågan.

Flyktingkatastrof
Det är inte bara i Migrations-verkets ovilja att erkänna att det råder en väpnad konflikt som vi kan se paralleller mellan Palestina och Irak. Enligt UNHCR är flyktingvågen från Irak den största i Mellanöstern sedan 1948. Det var då hundratusentals palestinier drevs bort från det nyskapade Israel.

I dagsläget är fyra miljoner irakier på flykt. Enligt FN flyr 50.000 varje dag från landet. De allra flesta hamnar i grannländerna, men några lyckas ta sig till Sverige. I fjol tog vi emot nästan 9.000 asylsökande från Irak.

Fler än 4.000 av de irakier som tagit sig till Sverige i år väntar fortfarande på uppehållstillstånd. Det vägledande beslutet kan därför resultera i massiva avvisningar.

Att fler irakier nu riskerar att nekas uppehållstillstånd bekräftas av en annan beslutsfattare vid Migrationsverket som hanterar irakärenden och som Proletären har pratat med.

– Vi måste följa praxisbildande beslut. Det innebär att vi nu betonar att det måste finnas ett orsakssamband mellan de övergrepp som personen riskerar att utsättas för och motsättningarna som råder i landet. Det räcker inte med att säga att det är kaos där för att få uppehållstillstånd, förklarar den anställde.

Därmed innebär det nya vägledande beslutet en åtstramning av flyktingpolitiken. Beslutsfattaren säger att irakier som tidigare har fått uppehållstillstånd kanske inte hade fått det idag.

Något förenklat kan man alltså säga att alla asylsökande som kommer från ett område där det råder väpnad konflikt kan få uppehållstillstånd med hänvisning till situationen, medan asylsökande från länder där det råder svåra omständigheter måste ha särskilda personliga skäl för att få stanna.

Absurd situation
Men Birgitta Elfström påpekar det svåra i att tillämpa sådana personliga skäl på den våldsamma situation som USA:s ockupation skapat i Irak. Människor mördas på grund av att deras namn antas avslöja religiös tillhörighet, bomber sprängs på offentliga platser, folk kidnappas och torteras, och så vidare. Hur ska Migrationsverket kunna avgöra vem som riskerar att bli utsatt?
Birgitta Elfström tydliggör den absurda situationen:

– När Saddam Hussein satt vid makten i Irak fick alla asylsökande irakier som tog sig till Sverige stanna. Men under den tiden kunde jag och min man resa runt i Irak med kulturgrupper utan att riskera vår säkerhet. I dag avvisar vi människor till Irak, samtidigt som tjänstemän från Migrationsverket inte vågar besöka landet.

LISA ENGSTRÖM
Proletären 32, 2007

Vad säger egentligen domen?
I Migrationsverkets vägledande beslut hänvisar de till tre domar från Migrationsöverdomstolen. Men en av domarna talar i själva verket inte alls för Migrationsverkets sak.

I en av de tre domar som Migrationsverket hänvisar till nekas en man från Bagdadområdet uppehållstillstånd. I domen kan man läsa att mannen skulle kunna ha rätt till uppehållstillstånd som skyddsbehövande, men eftersom han har begått ett grovt brott i Sverige nekas han detta.

Därmed säger domen att asylsökande irakier som inte har begått brott i Sverige mycket väl skulle kunna vara skyddsbehövande med anledning av den våldsamma situationen i Irak.

Kammarrättslagmannen Magnus Ekman, som var ordföranden vid Migrationsöverdomstolen i Stockholm när domen föll, menar också att Migrationsdomstolens tolkning är tveksam.

– Migrationsverket har dragit lite långtgående slutsatser. Man kan inte ta den domen till intäkt för att utvisa alla till Bagdadområdet, säger han till Göteborgs-Posten.