Mot Idrotts och föreningsförvaltningen och kommunala Familjebostäder där byggmästare Stefan Allbäck utpekas som den store bestickaren. Dessutom två förundersökningar mot kommunala bostadsbolaget Poseidon, en mot kommunala Hjällbobostaden och en mot ytterligare ett kommunalt bostadsbolag.
Känt är också att underlag om misstänkt mutbrott inlämnats till statsåklagaren mot det kommunala evenemangsbolaget Got Event och mot Göteborgs Energi. Ingen vet hur stor skandalen kommer att bli. SVT:s Uppdrag Granskning, som grävt i kommunala arkiv i åtta månader, presenterade härom veckan nytt graverande material.
– Vi har tips som går tillbaka till 1980-talet, men handlingarna är inte längre arkiverade, konstaterar reportern Nils Hansson i förra veckans Debatt, där skandalerna behandlades.
Det råkar vara just den tidsrymd som socialdemokraten Göran Johansson styrt Göteborgs kommun, årtionden under vilka den så kallade Göteborgsandan utvecklats bortom alla gränser.
”Självklart frodas korruption i en ryggkliarkultur där eliten håller ihop – inom politiken och mellan politiken och näringslivet. Ingen granskar någon annan och inget släpps i offentligheten. Handslag på krogen duger lika gott som klubbslag i fullmäktige…”.
Så skrev plåtslagaren Ulf Nilsson, Kommunisternas kandidat till Göteborgs kommunfullmäktige i en krönika dryga veckan före valet. Efter refusering i Göteborgsdrakarna GP och GT publicerades krönikan i Proletärens valnummer.
Ulf Nilsson satte fingret på den politiska samförståndsanda som under nästan hela efterkrigstiden förgiftat det politiska klimatet i staden.
Sådant ska inte gärna lyftas fram. Inte ens när proppen går ur den stinkande kommunala muttunnan.
Den liberale professorn och statsvetaren Bo Rothstein, inkallad till torsdagens Debatt som expert på korruption, tillfrågas av programledaren Bellinda Olsson om mutskandalen är ett exempel på Göteborgsandan:
– Jag tror inte det, svarar Rothstein. Det är offentlig upphandling som är svårt korruptionsgrundande och det ska inte behövas i Sverige. Bara Lagen om offentlig upphandling (LOU) följs.
Hallå, säger vän av ordning. LOU bygger på EU-direktivet om offentlig upphandling, och lagens hela syfte är att framtvinga kapitalistiskt tillägnande av offentliga medel. Med andra ord att överföra skattemedel till privat profit.
Varpå statsåklagare Schultz nyktert påpekar att i de fall han utreder så har minsann lagen om offentlig upphandling följts.
Ridå för de nyliberala? Inte. För dagarna därefter förklarar trojkan Jan Hallberg(M), Helene Odenljung(FP) och Karina Liljestrand(KD) oblygt i GP att de vill ”införa en kultur av öppenhet och insyn i beslutsfattandet”.
– Hela socialdemokratin i Göteborg är alltför förknippad med en kultur som innebär att beslut ibland fattas på fel arenor, förklarar moderaten Hallberg.
Nu är det så att alla dessa figurer, tillsammans med ledande sossar, har suttit och sitter i exakt samma ”arena”, nämligen styrelsen för Framtiden, de kommunala bostadsbolagens moderbolag.
Men det bekommer inte de borgerliga patentdemokraterna.
Lars Rothelius, chefredaktör
Proletären nr 40
