Den nya buggningslagen, eller lagen om ”hemlig rumsavlyssning” som det egentligen heter, innebär att staten får stora möjligheter att inkräkta i människors privatliv. Därför har det också tagit 25 år för politikerna att få igenom lagen.

Diskussionen startade när det blev känt att polisen hade buggat PKK-sympatisörer i samband med mordet på Olof Palme. Då var kritiken mot polisens agerande massiv.

I dag har den upptrissade stämningen efter terrordåden i USA, England och Spanien öppnat upp för mer övervakning och kontroll. De svenska politikerna använder, liksom Bush, ”kriget mot terrorismen” som förevändning för att driva igenom omfattande inskränkningar av rättssäkerheten.

Dolda mikrofoner
Buggningslagen möjliggör för polisen att sätta upp dolda mikrofoner där en person vistas som misstänks för ett brott som kan ge minst fyra års fängelse. Detta innebär att alla typer av samtal och ljud i rummet kommer att avlyssnas, och det är därför troligt att långt fler än den som misstänks för brott drabbas av den nya lagen.

Buggningen ska föregås av ett domstolsbeslut och information som inte berör grova brott ska förstöras.

Förslaget till en ny lag som tillåter buggning lades först fram av dåvarande justitieministern Thomas Bodström när socialdemokraterna satt i regeringen. Lagförslaget väckte så stark kritik, framförallt från vänsterpartiet och miljöpartiet, men också från centerpartiet och kristdemokraterna, att det bordlades.

När nu högerregeringen lägger fram ett förslag som tillåter buggning har några förändringar gjorts som stärker rättssäkerheten och integriteten:
• Medieredaktioner är undantagna från lagen och får alltså inte buggas, med hänvisning till tryckfriheten.
• Personer som buggas ska i regel underrättas om detta efteråt.
• En granskningsnämnd inrättas för att kontrollera övervakningen.

Centerpartiet och kristdemokraterna som tidigare var skeptiska mot lagen, ställer sig nu bakom den med hänvisning till dessa förändringar. Därför kunde buggningslagen röstas igenom i riksdagen med 255 röster mot 32 i förra veckan. Vänsterpartiet och miljöpartiet var ensamma om att rösta mot lagen. Socialdemokraterna röstade för lagen, men reserverade sig mot förbudet att avlyssna medieredaktioner.

Postkontroll
Samtidigt som riksdagen tog beslut om buggningslagen fattade de också beslut om en lag som innefattar ”åtgärder för att förhindra vissa allvarliga brott”. Denna lag innebär att polisen kommer att kunna lyssna av telefoner och genomföra hemlig kameraövervakning och postkontroll i ”preventivt syfte”, det vill säga utan att det finns misstankar om att något brott har begåtts.

Även i detta ärendet har stark kritik från flera håll resulterat i att högerregeringen ändrat lagförslaget något. Därför krävs det nu särskild anledning att anta att en person kommer att utöva allvarlig brottslig verksamhet, för att tvångsmedlen ska få användas.

Även denna förstärkning av rättssäkerheten reserverade sig socialdemokraterna mot.

Den starka kritiken mot både buggningslagen och lagen för åtgärder vid allvarliga brott har dessutom resulterat i att de båda lagarna tidsbegränsas till att gälla i tre år. Därefter ska de utvärderas.

Även om de lagförslag som nu röstats igenom har förbättrats något jämfört med deras ursprungliga utformning så utgör de fortfarande ett mycket stort ingrepp i människors privatliv, som kan anses strida mot regeringsformen.

Den svenska grundlagen slår nämligen fast att ”var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens”, samt att varje medborgare är skyddad mot ”hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande”.

Dåligt utrett
Trots detta så har konsekvenserna av lagförslagen inte ens undersökts ordentligt. Den Integritetsskyddskommitté som har tillsatts för att mer grundligt utreda lagarna kommer att vara klar med sin utredning först i veckan, det vill säga två veckor efter det att beslut har fattats. Dessutom har varken effektiviteten eller proportionaliteten av de nya lagarna utretts.

De lagar som riksdagen nu beslutat om måste också sättas i ett större sammanhang. De senaste åren har en rad nya lagar och lagändringar inneburit att rättssäkerheten luckrats upp och statens möjlighet att övervaka medborgarna har ökat.

För att ta några exempel: Från 1 januari 2006 får polisen ta DNA-prov på personer som är skäligen misstänkta för brott som kan ge fängelse.
Sedan 2005 får polisen använda överskottsinformation från hemlig teleavlyssning vid utredning av andra brott än den som avlyssningen avsåg.
I EU diskuteras ett förslag om att upprätta ett register med uppgifter om flygpassagerarna som ska lagras i 13 år.

Nu kan alltså den här listan kompletteras med buggningslagen och lagen med åtgärder för att förhindra vissa allvarliga brott, som träder i kraft 1 januari 2008.

Men det slutar inte här. Senare i år ska riksdagen ta beslut om ett nytt lagförslag som ger Försvarets radioanstalt möjlighet att avlyssna all trådbunden teletrafik som går över landets gränser.

I kriget mot terrorismen väger rättssäkerheten lätt.

LISA ENGSTRÖM
Proletären 47, 2007