Först måste man säga som Olle Svenning från Aftonbladet: Att en moderat justitieminister kan tala om brottslighet utan att ropa på fler poliser måste betraktas som närmast sensationellt.
Men det var just vad Beatrice Ask inte gjorde apropå förra veckans attentat mot åklagaren Barbro Jönssons hem i Trollhättan. Istället talade Ask om samordnade myndighetsinsatser mot den gängrelaterade brottslighet som antas ligga bakom attentatet. Att hon på köpet reserverade sig mot batonghögerns krav på ett svenskt FBI ger ett extra plus i kanten, så moderat hon är.
Vi är inte snåla.
Men där slutar också berömmet. För som polisminister tar Ask vid där Tomas Bodström slutade, om än inte riktigt lika vulgär och inte riktigt lika förbehållslös som han. Det behövs inte fler poliser än de fler poliser som Bodström redan föranstaltat om. Och framförallt behövs inte fler poliser eftersom de poliser som redan finns skall förses med extraordinära befogenheter att bugga och avlyssna och läsa och lagra e-post, befogenheter som Ask nu drivit igenom.
Det sägs att dessa extraordinära befogenheter är nödvändiga för att bekämpa den ökande gängbrottslighet som attentatet mot Barbro Jönsson utgör det rubrikmässiga beviset för. Något som bör tas med en stor nypa salt. Det kan säkert vara så att gängbrottsligheten faktiskt ökat under senare år, i vart fall lär det finnas ökad efterfrågan på de tjänster som vissa av gängen tillhandahåller. För sk entreprenörer i lagens utmarker kan det säkert vara svårt att vända sig till kronofogden för att driva in obetalda fordringar.
Men framförallt har gängbrottsligheten ökat i media. Vilket våra polisministrar tacksamt tar emot. De behöver dessa gäng att peka finger mot när de begår övervåld mot medborgarnas integritet.
Allas vår polisprofessor Leif GW Persson fnyser över påståenden om att Sverige numera begåvats med en alldeles egen maffia. Med rätta. Med den klassiska maffians makt i samhället och med dess förgreningar i statsapparatens och samhällets översta skikt, har de kriminella gängen i dagens Sverige mycket litet att skaffa.
Vilket givetvis inte betyder att gängen är obetydliga eller ofarliga för de människor som drabbas av deras verksamheter, de må sedan handla om knarklangning, indrivning eller oönskad beskyddarverksamhet.
Vi har därvid ett litet förslag att framföra till polisminister Ask.
Det fanns en tid då svenska polis hade till synes outsinliga resurser att övervaka människor i Sverige. Inte för att de misstänktes för några brott, utan för att de ansågs farliga i största allmänhet. Poliser smög utanför möteslokaler, avlyssnade telefoner, skuggade tidningsförsäljare, övervakade demonstrationer och förde noggranna register över allt de observerade.
Denna verksamhet pågick i 25 år utan att en enda av de övervakade någonsin kunde åtalas för något brott.
Numera sägs det att Säpo, för vi talar naturligtvis om Säpo, inte längre övervakar de vänsterorganisationer som ändå fram till 1998 var utsatta för en så kopiös polisinsats. Men det innebär inte att Säpo lagt ner verksamheten. Numera övervakar Säpo istället terroristfantomer av muslimskt ursprung. Vilket har den fördelen att man inte behöver lägga fram bevis för att få någon straffad. Som i fallet Hassan Assad. Men billigare är det inte. Tvärtom har anslagen till Säpo kraftigt ökat sedan 1998. I jakten på människor som inte begått några brott, men som förväntas göra det. I Säpos fantasivärld.
Vårt lilla förslag är enkelt. Om nu gängbrottsligheten är det stora problemet, så varför inte överföra Säpos kopiösa övervakningsresurser till denna faktiskt existerande brottslighet? Låt Säpo övervaka kungen och statsministern och skicka sedan den övriga personalen till den vanliga polisen. Där de förhoppningsvis kan göra någon nytta. Och där de i alla fall inte tillåts trakasserar oförvitliga medborgare.
Med en sådan resursförstärkning behöver polisen inte förses med extraordinära befogenheter, så polisminister Ask kan utan vidare riva upp sin nya buggningslag och placera vad övrigt är av extraordinära förslag i papperskvarnen.
Ett förslag att fundera över. Kanske inte för polisminister Ask, som har andra utgångspunkter. Men väl för alla som anser att polisen skall bekämpa brott. Det är inte fler poliser som behövs och då rakt inte ett svenskt FBI. Utan en omprioritering av polisens resurser.
Proletären 48, 2007
Proletären behöver ditt stöd!
Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.
