Pär Johansson återvaldes som ordförande för RKU, av den nyvalda centralstyrelsen.

• Vad tyckte du om åttonde kongressen?

– Jag är både glad och nöjd. Ja, jag är rent av positivt överraskad
över hur bra det gick. Det har varit en god stämning under helgen och
många glädjande rapporter från orterna. Det är en styrka på det vis vi
genomför den här kongressen. Minns att RKU är självförsörjande!

• Vad är viktigaste lärdomen från de senaste två åren?

– Det är att vi tillsammans insett att RKU har en viktig roll att fylla. Vi har återfått vårt politiska självförtroende.

• Vad betyder kongresserna för RKU?

– De kan inte underskattas. I ett ungdomsförbund är det stor
genomströmning på medlemmar och det är därför angeläget att samlas
ofta. Kongressen är viktig och avgörande för den interna demokratin,
men har också en vidare betydelse. Den fungerar som en politisk skola,
där lokalorganisationerna kan samlas och utbyta erfarenheter, menar
han.

– Jag tror också att det är viktigt att få träffa andra unga kommunister i Sverige som vill samma som en själv, tillägger Pär.

Jämställd ledning

• Hur vill du kommentera den nyvalda centralstyrelsen?

– Först vill jag betona att RKU nu fått en helt jämställd ledning. Även
om den avgående nästan var fullt jämställd, är detta en bra och
nödvändig utveckling. Nya centralstyrelsen har även en bra klassmässig
förankring, med tongivande unga arbetare, säger Pär Johansson, och
fortsätter:

– Samtidigt har vi kamrater i ledningen som studerar, både på universitets- och på gymnasienivå. Det känns bra.

Skolfrågan

• Nu inleds en ny kongressperiod, vad blir den viktigaste frågan för RKU framöver?

– Vi måste under kommande kongressperioden utmärka oss, som det
ungdomsförbund som tydligast tar ställning mot borgarregeringen.
Skolfrågan kommer att bli viktig för oss. Vi måste strida för
bevarandet av enhetsskolan och mot Björklunds skolpolitik.

• Okej, men hur ska det utformas i praktiken?

– Jag är övertygad om att det kommer att uppstå nya proteströrelser,
mot högerregeringens nedskärningspolitik. När så sker ska RKU vara
tidigt ute, för att gripa tag i frågan och lyfta den.

– På skolorna tror jag att det är viktigt att ta kamp lokalt. Det går
att få med sig sina skolkamrater, det visade höstens korta skolstrejk
på Schillerska gymnasiet i Göteborg. Jag tror också att det är viktigt
att RKU:are uppmärksammar andra elever på vad borgarnas skolpolitik
syftar till. Att helt enkelt få i gång en diskussion. Då kan det också
bildas en rörelse.

”Vi kan påverka”

– RKU är som bekant ett litet ungdomsförbund, men då vi agerar
gemensamt och med övertygelse kan vi påverka i politiken, avslutar Pär
Johansson.

TOR HÄRNQVIST

Proletären 21, 2007