Högerregeringens utrikes-politik skiljer sig inte mycket från socialdemokratins. Inte konstigt av historiska skäl, men i dagsläget också därför att EU allt mer styr över medlemsländernas utrikespolitik.
Det finns sedan mycket länge en bred konsensus i utrikespolitiska frågor inom den svenska borgerligheten och politiska makteliten. Sverige är en liten, men aggressiv och utåtagerande kapitalistisk stat med stora exportberoende företag, inte minst inom krigsindustrin. Därför har Sverige traditionellt tydligt tillhört det väst-imperialistiska lägret, men samtidigt fört en delvis självständig utrikespolitik.
Neutralitet och alliansfrihet under två sekel möjliggjorde för Sveriges storföretag att sälja till alla länder och maximera sina vinster. För 30-40 år sedan orienterade sig Sverige mot den alliansfria rörelsen bland tredje världens länder, vilket också befordrade goda affärer för storföretagen.
Praktexemplet på det förra är Wallenbergarnas handel med såväl Tyskland som England/USA under andra världskriget. Exempel på frukterna av det senare är försäljningen av JAS-plan till Sydafrika och nu senast till militärdiktaturens Thailand.
I dessa tider, som bland Västeuropas stater karakteriseras av nyliberal EU-anpassad högervridning och kryperi för den enda återstående supermakten USA, har utrymmet för en självständig utrikespolitik krympt kraftigt.
Därmed inte sagt att Sveriges regering är en marionett. Här finns ett ansvar gentemot väljarna och arbetarklassen där Kommunistiska Partiet likt alla andra antiimperialister och fredsvänner måste agera och ställa krav på högerregeringen. Några exempel:
• Sverige ut ur Afghanistan! Genom Isaf deltar Sverige för första gången på 200 år i krig, i de av USA ledda koloniala återerövringskrigen. Utan att vara medlemsland strider svenska soldater med Nato-beteckning på sina uniformer för att kväsa och politiskt förslava Afghanistan, ett självständigt land i Asien.
• Håll Sverige utanför Nato! Högerregeringen har inte bara fortsatt i den av socialdemokraterna utstakade utvecklingen mot Nato-samarbete. I våras var Sverige värd för Nato-övningen Noble Mariner där 80 krigsfartyg från 17 länder övade i svenska farvatten. Med stöd av moderaternas utrikes- och försvarsminister är Sveriges Nato-ambassadör pådrivare för att Sverige ska delta fullt ut i Natos permanenta 25.000 man starka snabbinsatsstyrka NRF, Nato Response Force.
• USA ut ur Irak! Sverige stödjer USA:s folkrättsvidriga angreppskrig i Irak. Politiskt och materiellt. Senast avslöjades att Bofors raketsystem Excalibur gör ”succe” i Irak-kriget. Men med en åsnas envishet hävdar högerregeringen att det inte pågår något krig i Irak.
• Stöd det palestinska folkets rätt! Med Carl Bildt som utrikesminister har Sverige tydligare än tidigare tagit ställning för Israel mot det palestinska folkets rätt. Sverige vägrar att erkänna den lagligt valda palestinska regeringen ledd av Hamas och Sverige deltar i den imperialistiska blockaden av Gaza.
• Solidaritet med socialismens Kuba! På samma sätt har skett en skärpning i Sveriges relationer med Kuba. Sveriges utrikesministers arroganta uppslutning i våras kring George W Bush blockadpolitik mot Kuba, där Carl Bildt kastar sten i glashus när han anklagar Kuba för brott mot de mänskliga rättigheterna, gynnar bara den yttersta reaktionen i USA och här hemma.
• Sverige ut ur EU! Nästa år blir Sverige ansvarig för Nordic Battle Group som ingår i EU:s nyupprättade snabbinsatsstyrka, vilken med tio dagars varsel ska kunna sättas in i så kallade fredsframkallande aktioner världen runt. 2.300 av de 2.800 soldaterna är svenska legosoldater.
LARS ROTHELIUS
Proletären 43, 2007
