En kväll hos familjen Johansson ringer dottern Ida
till sin kompis Nadia Baksi som är på semester i Kurdistan. Försvarets
radioanstalt fångar in orden ”terrorist” och ”kommunist” i sin
automatiska övervakning av teletrafiken över rikets gränser.
– Vad tycker dina släktingar om den nya Bondfilmen, frågar Ida.
– De har inte sett den men för en gångs skull är inte skurken en
muslimsk terrorist. Han är kommunist, det är nästan lika illa i
amerikanska actionfilmer, svarar Nadia syrligt.
FRA kontaktar polisen och Säpo, som beslutar att kolla upp Nadia. Ida
lärde känna Nadia genom sin mamma som är bekant med Nadias mor Rana, en
lokalkändis i bostadsområdet. Rana Baksi är bland annat aktiv i en
kurdisk kvinnogrupp som träffas regelbundet för att diskutera och
ibland agera för kurdernas rättigheter i Turkiet och Sverige. Det får
Säpo reda på delvis tack vare uppgifter från det kommunala
bostadsbolaget, som gladeligen hjälper myndigheterna.
Aktivismen och dotterns telefonsamtal med de misstänkta orden terrorist
och kommunist är tillräckligt. Säpo fattar beslut om att inleda
övervakning av familjen Baksi. Det kan röra sig om ett framtida
terroristbrott, resonerar de.
Säpoagenter tar kontakt med rektorn på Nadias och Idas skola i
förhoppning om att personalen kan hålla ett öga på Nadia och hennes
kompisar. En samhällslärare engagerar sig. Han börjar rapportera till
rektorn om misstänkt verksamhet och ”radikala” åsikter bland eleverna.
Rektorn stämmer i sin tur av med Säpo en gång i veckan.
Under en hemlig husrannsakan planterar Säpo ett program i Nadias dator
som gör att de kan ta del av allt innehåll och all kommunikation. Inte
mycket användbart dock, mest bilder på hästar och kompisar. Men polisen
fortsätter att spionera. De läser av hennes e-post och får veta saker
som annars bara hennes bästa vän Ida får veta. Som att Nadia är kär i
Tomas i tredje ring.
En kväll lånar Rana datorn för att skicka ett mejl till sina släktingar
i Kurdistan. Hon skriver mycket och kritiskt om Turkiets
militärdiktatur och om USA:s stöd till densamma. Hon tillägger att
”Brölloppet äger rum om två veckor”. Hon skickar också ett mejl till
familjen Johansson om att bröllopet snart ska äga rum.
Det tolkar Säpo genast som kodspråk. Ett terroristattentat kommer att äga rum – kanske mot turkiska intressen i Sverige.
Ytterligare en hemlig husrannsakan genomförs och polisen buggar hela
familjen Baksis lägenhet och sätter dessutom upp hemliga kameror.
Telefonerna hos både Baksis och Johanssons avlyssnas också.
Dessutom placeras en bugg i det kommunala bostadsbolagets källarlokal
(även här bistår det kommunala bostadsbolaget myndigheterna).
Polisen kartlägger nu två familjer. Detaljerad information om
Johanssons och Baksis privatliv dokumenteras. Vem de har kontakt med,
när de kommer hem och vad de har för sig. Allting lagras och kommer vid
förfrågan göras tillgängligt för andra EU-länders
underrättelsetjänster.
Rana Baksis engagemang för kurdiska flyktingar yttrar sig bland annat i
informationsmöten för allmänheten. Utanför den buggade möteslokalen
gömmer sig Säpo-agenter i buskarna och noterar vem som kommer och går.
Övervakningen av möteslokalen avslöjar varken terrorism eller
kommunism. Men adresser till svenskar som gömmer flyktingar röjs. Med
hjälp av överskottsinformationen kan polisen göra flera tillslag runt
om i Sverige och utvisa bland annat några kurder till ovissa öden.
Hos Säpo finns hundratals timmar med inspelade telefonsamtal och
videosekvenser från familjen Baksi och Johansson samt alla som de ringt
och mejlat till. Kartläggningen av Nadias skolkamraters åsikter
fortsatte under hela gymnasiet. Grova intrång i oskyldiga människors
privatliv. De övervakade kommer aldrig att få reda på det. Men
informationen finns lagrad i Säpos register hela deras liv.
Bröllopet ägde rum i en enslig kyrka i södra Sverige. Den närmsta
släkten var där. Säpo, som sedan en tid öppnat familjen Baksis post och
där hittat en inbjudan, var också närvarande.
NILS LITTORIN
Proletären 15, 2007
Fritt efter ett remissvar från journalistförbundet till en av de nya
lagarna. Mycket av de beskrivna hemliga tvångsmedlen i historien är
lagliga redan idag. Andra kommer snart bli verklighet om inte
folkopinionen sätter stopp. Fler artiklar om övervakningssamhället
finns att läsa i pappersupplagan av Proletären.
Proletären behöver ditt stöd!
Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.
