”Satsa på folket i förorten”

Tre kommunister samtalar om segregation, främlingsfientlighet och flyktingpolitik.
Publicerad 11 december 2007 kl 00.00

För lite drygt en vecka sedan gjorde Göran Johansson (s), kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, ett uppmärksammat utspel. Han krävde att alla asylsökande som tagit sig till Sverige på illegal väg ska avvisas direkt, utan att deras asylskäl prövas. Kritiken blev massiv, även från socialdemokrater.

Göran Johanssons utspel kan ses som ett uttryck för att socialdemokraterna, liksom flera av de andra partierna, anpassar sin retorik till främlingsfientliga strömningar i samhället. Kan det vara så att den förda högerpolitiken och segregationen skapat en frustration och ett behov av syndabockar, som politikerna utnyttjar?

För att fördjupa diskussionen om flyktingpolitik, segregation och främlingsfientlighet förde Proletären samman tre arbetare för ett samtal i saken. Volvoarbetaren Sven-Arne Persson, byggnadsarbetaren Andreas Tedjeza och Anna-Nora Zell, distriktssköterska  på vårdcentralen i göteborgsförorten Hjällbo, deltog. Alla tre är medlemmar i Kommunistiska Partiets avdelning i Göteborg.

– Som läget är i världen är det många som tvingas fly från sitt hemland. Vi möter dem varje dag på jobbet, berättar Anna-Nora Zell.

– Jag träffar ofta förtvivlade människor. De lämnar inte sitt land för att de är lycksökare, utan de flesta fruktar för sina liv. I veckan gjorde jag en hälsoundersökning på en man från Irak som fått lämna kvar sin fru och sina tre barn i Syrien. Han mår givetvis fruktansvärt dåligt. Han vet inte när familjen kan komma hit eller när han får träffa dem igen.

På Anna-Nora Zells jobb har inte Göran Johanssons utspel uppmärksammats. Sven-Arne Persson har inte heller hört någon kommentera det på Volvo, men flyktingpolitik och invandring är annars en fråga som ofta diskuteras på hans avdelning.

– Jag upplever det som att de främlingsfientliga krafterna vinner mark. Det stod nåt i Metro i veckan om att våldtäktsmän inte kan få terapi för att det saknas tolkar. Då är det direkt någon som hugger, som tycker att det är ytterligare ett bevis på att många våldtäktsmän är invandrare. Det är tufft att bemöta de främlingsfientliga påståendena. Ibland får man ta debatten och ibland får man låtsas som ingenting, säger Sven-Arne Persson.

Högerpolitik och EU
• Varför tror ni att de här stämningarna finns i samhället?
– Regeringen för en hård högerpolitik, och sossarna förde i princip samma politik innan. Hela EU handlar dessutom om att sätta upp höga murar, för att folk inte ska få komma hit. Det är bara personer som kan bli billig arbetskraft åt företagen som släpps in. Det tror jag kan påverka många människor, att de matas med den synen, säger Anna-Nora Zell och Andreas Tedjeza nickar.

– Det är väldigt enkelt att ge nån skulden för alla problem i samhället, säger han.

Sven-Arne Persson påpekar att samhället har förändrats sedan de första stora flyktingströmmarna kom till Sverige. På sjuttiotalet var alla partier överens om att föra en politik för full sysselsättning. I dag ser det helt annorlunda ut.

– Efter att Sverige gick med i EU så har vi påtvingats massarbetslöshet. Politikerna använder arbetslösheten för att hålla nere inflationen. Så klassklyftorna har ökat, och då är det lätt att man hittar en syndabock och säger att flyktingarna tar för stora resurser, säger han.

– Ja, och så tänker man inte på att många flyktingar är välutbildade. Vårt samhälle hade kunnat ta tillvara på det, istället för att låta dem gå arbetslösa, menar Anna-Nora Zell.

Behovet av syndabockar och arbetslöshetens betydelse för en ökad främlingsfientlighet kan förstås som en rädsla för att behöva konkurrera om jobben. I byggbranschen har arbetskraftsimporten ökat markant sedan Sverige blev medlem i EU, och regeringen vill underlätta företagens möjligheter att importera billig arbetskraft ytterligare. Samtidigt försöker migrationsminister Tobias Billström (m) medvetet blanda samman flyktingpolitik med arbetskraftsimport.

– Jag tror ändå att de flesta kan se skillnad på flyktingar som flyr undan krig och förtryck och arbetskraft som utnyttjas av byggföretag. Men det går ju ut över oss när företagen försöker pressa lönerna inom byggbranschen, och det är klart att det finns såna som inte tänker ett steg längre, säger Andreas Tedjeza.

– Det är verkligen ett provokativt förslag att regeringen vill öppna gränserna för arbetskraftsimport ännu mer, för vi har ju näst intill massarbetslöshet i landet. Varför ska inte de arbetslösa få en chans, frågar Sven-Arne Persson.

Andreas Tedjeza menar att det är viktigt att poängtera att kampen mot företagens import av billig arbetskraft är en kamp för lika villkor.
– Vi byggnadsarbetare menar att om det är ont om folk och företagen behöver ta hit arbetskraft så får de gärna komma. Men då ska de ha samma lön och samma villkor. För vi är grymt irriterade på att utländska arbetare utnyttjas. Företagen vill att de ska sitta i nån barack som ser ut som fan och jobba för ingenting.

Generös flyktingpolitik
Lika viktigt som kravet på ett stopp för arbetskraftsimporten är Kommunistiska Partiets ställningstagande för en generös flyktingpolitik.
– Ja, där kan man aldrig backa. Folk som flyr för sina liv måste kunna komma till Sverige och få sin rätt till asyl prövad, säger Sven-Arne Persson.
I dagsläget har Sverige en relativt human flyktinglagstiftning och vi har skrivit under FN:s konvention som stadgar flyktingars rätt att söka asyl. Trots detta skickar Sverige tillbaka asylsökande till exempelvis Irak och Afghanistan.

– Det är USA som har skapat flyktingströmmen från Irak och Afghanistan, och Sverige medverkar också i krigen, säger Andreas Tedjeza och Sven-Arne Persson instämmer.

– Sverige är ju ett imperialistiskt land som deltar i utsugningen av tredje världen. Ta Afghanistan som exempel, där vi har väpnad trupp och hjälper USA i deras ”krig mot terrorismen”. Det är klart att Sverige som land bär en del av ansvaret för att afghaner söker sig hit som flyktingar.
Kommunistiska Partiets helhetssyn medför på så vis att partiet också får en viktig uppgift i den flyktingpolitiska diskussionen.

– Perspektivet att Sverige är ett imperialistiskt land och en del av den orättvisa världsordningen finns ju inte hos övriga partier. Därför måste vi kommunister visa på de här sammanhangen, menar Anna-Nora Zell.

En segregerad stad
Göteborg är som så många andra städer i Sverige en segregerad stad. En rapport från Socialstyrelsen visar att den etniska segregationen ökat markant mellan 1990 och 2002, samtidigt som den ekonomiska segregationen inte har förändrats. Andreas Tedjeza, Sven-Arne Persson och Anna-Nora Zell tror att segregationen kan bidra till främlingsfientligheten.

– Man ser ju segregationsproblemen som finns i samhället och så ser man att lösningen är enkel: Nu kan vi inte ta hit fler. Så tror man att problemen är lösta, men så är det ju inte. Jag tror att Göran Johansson ville säga att Göteborg har tagit emot för många flyktingar och att vi inte klarar av att ta emot fler. Samtidigt blir det resonemanget väldigt märkligt för Göran Johansson har en sån maktposition i samhället att han skulle kunna se till att det byggs billiga och bra bostäder för vanligt folk, och på så sätt förändra Göteborg. Istället bygger han lägenheter på Norra Älvstranden för överklassen, säger Sven-Arne Persson och Anna-Nora Zell tillägger:

– Bostadsfrågan hör ihop med segregationsfrågan. I Hjällbo bor många  jättetrångt. Jag pratade med en kvinna förra veckan som fått ta emot släktingar från hemlandet som också flytt hit, och nu bor de femton personer på tre rum och kök. Hon var helt slut, och var ska hennes barn kunna få lugn och ro för att göra sina läxor?

Förorterna förfaller
Samtidigt som segregationen förstärks låter politikerna förorterna förfalla. Fritidsgårdar läggs ned, fältassistenter som känner ungdomarna i området och som kan arbeta förebyggande får inte jobba kvar och skolorna får inte tillräckligt med resurser.

– Det satsas ingenting på de här områdena, all service dras in, säger Anna-Nora Zell. Än så länge finns det en vårdcentral i Hjällbo, men vårdcentralen i Hammarkullen lades ner och barnmedicin har flyttat. Vad ger det för signaler till folk? Det är som att folk som bor i förorten inte är värda nånting.

Istället borde den motsatta politiken föras.

– Vi måste satsa på förorterna. Det ska finnas kulturaktiviteter så folk inte behöver åka in till centrum så fort de ska göra nånting. Det ska finnas vårdcentraler och nåt att göra för ungdomarna så att de inte behöver driva omkring på gatorna. Vi behöver levande förorter, säger Anna-Nora Zell.

– När någon väl har fått uppehållstillstånd så skiter politikerna i dem. Då lyfter de inte ett finger för att hjälpa till så att folk får arbete och vettiga bostäder. Politikerna dumpar folk i Hjällbo och andra förorter. Det kan inte vara en omedveten politik. Jag tror att man är ute efter att skaffa sig en reservarmé som ska utnyttjas. När det är relativt gott om jobb, som nu, så kan de få arbete, men när det är sämre tider så ska de ut i arbetslöshet igen, säger Sven-Arne Persson.

Ofta får de med invandrarbakgrund också de lägst betalda arbetena med sämst villkor.

– Som högerns pigtjänster. Arbetsförmedlingen har kurser om hur man ska städa för att de som bor i förorterna ska kunna ta såna jobb, säger Anna-Nora Zell.

Det utanförskap som den förda politiken skapar försvårar också möjligheterna till politisk kamp.

– På en arbetsplats är det ju väldigt enkelt. Om man kommer i en situation där det uppstår en konflikt mellan oss arbetare och cheferna så blir vi enade, även om det kan vara svårt att göra nåt eftersom vi är så tillbakapressade i dagsläget. Men i själva sakfrågan är vi överens och det spelar ingen roll om det är en finne, en jugoslav eller en eritrean. Vi är ju bara arbetare, så det är inte så himla märkvärdigt. Men det är ju en stor skillnad i ett bostadsområde som Hjällbo. En del har bott där väldigt kort tid och dessutom finns det många klasskiktningar, säger Sven-Arne Persson.

– När folk väl kommer in i samhället och får jobb så flyttar de också ofta från de segregerade förorterna, säger Anna-Nora Zell. Därför är det svårt att skapa en stabil gemensam grund att stå på.

Att ha ett jobb att gå till är också betydelsefullt för att lära sig språket. Även förskolan och skolan spelar har en viktig uppgift i att ge alla barn och ungdomar tillräckliga kunskaper i svenska.

– Men i stadsdelarna så används skola, fritids och förskola som en slags budgetreglerare. Går ekonomin dåligt så skär de ned. Politikerna ser inte längre än näsan räcker, säger Sven-Arne Persson.

Det gör honom orolig inför framtiden.

– Man kan snacka om att det finns två tendenser. Den förda politiken isolerar invandrare i förorter som har dålig samhällsservice. Det leder i sin tur till att en del invandrargrupper sluter sig samman och den egna kulturen och religionen blir viktigare. Har man två såna tendenser som går mot varandra så får man en häxbrygd. Därför är integrationspolitiken otroligt viktig för arbetarklassen. De som kommer hit måste in på arbetsmarknaden och få jobb där människor med olika etnisk bakgrund blandas, menar Sven-Arne Persson.

Samhällsplanering
Göran Johansson pekar på problem i de segregerade förorterna, och lägger skulden på invandrarna. Det är anmärkningsvärt. Men varken Göran Johansson eller hans parti skulle kunna komma med trovärdiga lösningar.

Det krävs långsiktighet och samhällsplanering om problemen ska lösas. Så länge Göran Johansson och och de andra politikerna är uppbundna till marknadskrafterna och EU så kan de inte föra en sådan politik.

– Vi kommunister måste förklara bakgrunden – vad som orsakar flyktingströmmen och hur världen ser ut, så det inte bara blir att ”det är synd om dem”. Det är klart att Sverige måste ta emot dom som tvingas fly, men vi måste också visa vad som orsakar flykten. Det krävs kamp mot kapitalismen och imperialismen om det inte ska behöva finnas flyktingar i världen i framtiden, säger Anna-Nora Zell.

– Vi i Kommunistiska Partiet lyfter ju dessutom alltid fram dem som kämpar. Det gäller oavsett om det är palestinier, sydafrikaner, irakier eller några andra. Det är ju krafter som försöker förändra världen, på samma sätt som vi, säger Sven-Arne Persson.

LISA ENGSTRÖM
Proletären 50, 2007

Dela artikeln

Proletären behöver ditt stöd!

Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.

Så här kan du stödja oss: