– Vi måste sätta ner foten och säga att det är nog nu, säger Mikael Burman, som är en av de drivande föräldrarna.
Tillsammans med Jenny Karlsson håller de öppet Båtmansgården, bara ett stenkast från Kavåsskolan, så att föräldrar kan lämna sina barn här under strejken.

– Många föräldrar har ringt och sagt att de har löst det på annat sätt, genom far- och morföräldrar, berättar Jenny Karlsson. Det finns ett stort stöd bland föräldrarna för strejken.

Lärarna på Kavåsskolan har skrivit ner ett antal skoluppgifter som eleverna ska göra, och när Proletären kommer till lokalen är det bland annat matteuppgifter som ska lösas.

– Stödet från lärarna har varit starkt också, säger Mikael Burman. Deras arbetsplats är ju hotad.

Häv nedläggningen
Som Proletären kunde berätta i nummer 11 är det konkreta kravet som föräldragruppen har ställt att nedläggningsbeslutet av de tre skolorna Västerhed, Kavås och Slottsberg hävs.

Trots att den nyligen hopslagna stadsdelen räknar med att antalet invånare i grundskoleåldern kommer att öka de kommande åren så tillkännagav politikerna i början av februari att minst två skolor ska läggas ned i området.

Medan Jenny Karlsson sätter sig ner med barnen för stöd och hjälp fortsätter Mikael Burman att berätta om strejken, och den proteströrelse han är drivande i.

Mikael Burman har varit med förr och haft barn i skolåldern i nästan tjugo år och han berättar att det varit många konflikter under åren med politiker som vill skära ner.

– Det har för länge sedan passerat en gräns för vad som är acceptabelt, menar Mikael Burman. De vill spara in på de grupper som är svagast i samhället och i de områden där de tror folk inte säger ifrån.

I Högsbo och i Frölunda har det som tur är funnits en stark föräldragrupp som har sagt ifrån, och protesterat.

– Vi hoppas att strejken verkligen får politikerna att lyssna och förstå oss våra krav, säger Mikael Burman. Vi har ju varit på deras möten, men det har ju inte hittills gett något.

– Vi har bestämt att vi ska fortsätta en vecka, och sedan se hur vi står, säger han. Förhoppningsvis kan protesterna sprida sig till fler skolor, men även andra områden som drabbas av nedskärningarna.

Konsekvenser
Mikael Burman resonerar om vad konsekvenserna blir av dessa nedskärningar, när politikerna slår sönder enheter med väl inarbetade rutiner och arbetsmetoder, och pressar samman för stora elevgrupper i en och samma skola.

Elever med speciella behov försvinner och resurserna räcker inte till för att lärarna ska kunna göra sitt arbete.

• Vad säger du till de politiker som hävdar att det inte finns mer pengar och att det måste sparas?
– Då representerar de inte oss väljare, säger Mikael Burman. Finns det inte pengar i stadsdelen måste de vända sig till kommunen och begära mer resurser. Det är ju dessutom en kommun som går med plus.

PÄR JOHANSSON
Proletären nr 12, 2010