De skäl högerpolitiker anger när de nu säljer ut Stockholms allmännyttiga bostäder håller inte. Istället är anledningen att man vill skapa en bostadsmarknad med högre hyror som ska ge högre vinster.

Förra veckans presskonferens när försäljningarna på Järvafältet offentliggjordes blev en uppvisning i falskhet.

– När vi ska förändra miljonprogrammet behöver vi mera kompetens, sade Svenska Bostäders vd Göran Wendel.

Som förklaring till försäljningen av 1200 lägenheter och samarbetsavtal för nästan 2000 till är detta inte trovärdigt. Svenska Bostäder är ingen skuttfirma utan Sveriges största bostadsföretag med 43000 lägenheter.

Det är också ett mycket rikt bostadsföretag som kan skaffa sig all nödvändig kompetens.

– Vi har inte själva resurserna för att rusta upp dessa områden, sade Göran Wendel också och borgarrådet Kristina Alvendal (m) lät som ett eko:

– De tre kommunala bostadsbolagen i Stockholm orkar inte själva.

Men dessa tre bostadsbolag hade redan för drygt två år sedan 10 miljarder kronor i reserver och ”en löjligt hög soliditet” enligt en chef på moderbolaget Stockholms Stadshus AB.

De har sedan dess varken sänkt hyrorna eller satsat pengarna på upprustningar, utan istället fyllt på ännu mera i kassakistorna. Idag sker det genom utförsäljningar till bostadsrätter och som nu till privata fastighetsbolag.

Modet saknas
Redan 2006 kunde socialdemokraterna ha sänkt hyrorna i Stockholms allmännytta. Det gjorde man aldrig och Jonas Schneider (s) förklarade då hur det politiska modet saknades:

– Om vi sänker hyrorna måste vi försvara oss mot privatvärdarnas angrepp när de kräver att bruksvärdessystemet skall avskaffas.

Det är ett fegt ställningstagande. Kommunistiska Partiet anser att samtidigt som ett bruksvärde för hyran är mycket bättre än marknadshyror så går det att sänka hyrorna.

Ändå fanns en sanning i uttalandet. Fastighetsägarna, som är en del av högerns uppdragsgivare, vill inte ha ett bruksvärdessystem. De försöker stämma Sverige inför EU-domstolen för att bli av med bruksvärdet vid hyressättningar.

Vad högern i en kommun kan göra är att se till att allmännyttan försvinner eller blir liten på en ort. Då blir bruksvärdet i praktiken avskaffat och sedan börjar marknadshyror gälla. Stockholm är inte där ännu men marschen är påbörjad.

Detta gäller oberoende av om en privatvärd är bättre eller sämre än en allmännytta på att förvalta ett bostadsområde. Säljs hyresrätterna istället som bostadsrätter blir resultatet detsamma.

Dyrt utan allmännytta
Redan 2006 kom rapporten ”Striden om allmännyttan” från Stockholms universitet, som visade att i de fyra Storstockholmskommunerna utan allmännytta var hyresökningarna betydligt större än i de femton kommuner som har en.

Under en tioårsperiod hade hyrorna ökat med 25 procent respektive 16 procent och i kronor räknat var hyran för en normaltrea drygt 400 kronor högre i kommunerna utan allmännytta. Detta trots att de kommunerna hade lägre avgifter för värme, sophantering och dylikt.

Hyresgästerna i Stockholm har även andra skäl till oro. 1999 bestals hyresgästerna på fyra miljarder när borgarna tömde bolagen veckorna innan den första så kallade stopplagen kom. (Denna skulle förhindra att allmännyttan såldes ut och omvandlades till bostadsrätt.)

Nu finns ännu mera pengar att användas till exempelvis skattesänkningar, samtidigt som kommunens tillgångar hela tiden minskar.

Men en annan politik är möjlig, inte bara i Stockholm.

Kommunistiska Partiet kräver en kraftigt ökad produktion av billiga och bra hyreslägenheter i offentlig ägo. Då behövs ett ökat byggande av allmännyttiga bostadsföretag och en statlig finansiering av byggena. Finansieringen kan ske genom att delar av pensionsfonderna investeras i bostadsbyggande istället för att våra pensioner ska riskeras på börsen.

LASSE SIMMONS
Proletären 13, 2008