"Vi
har samlats i solidaritet , med de libanesiska och palestinska folken.
Vi fördömer den Israeliska regeringens krig och statsterrorism.

Med
förtvivlan ser vi hur dödsiffrorna stiger mer och mer medan den
Israeliska krigsmaskinen förstör bostadskvarter, broar, kraftstationer,
vägar och angriper konvojer av civila som flyr i  Libanon och
Palestina.  En miljon människor befinner sig  på flykt undan kriget. 

En
humanitär katastrof av otroliga mått spelas upp framför våra ögon. Men
tystnaden, handfallenheten, från världens regeringar  är otrolig. USA 
blockerar alla försök till kritik mot Israel. För några veckor sedan
framkallade Nordkoreas provskjutning av  raketer i havet hysteriska
protester. Nu är det nästan tyst när oräkneliga hypermoderna bomber och
missiler regnar över palestinier och libaneser! 

Varje
bomb, missil eller granat som dödar och lemlästar och utplånar
palestinska och libanesiska byar och städer är betalda och tillverkade
av USA. 

Ändå
försöker USA och Israels regeringar framställa de angripna folken och
deras företrädare som angriparna och Israel som offret. USA anklagar
Syrien och Iran för att blanda sig i konflikten. Samtidigt som de
själva bidrar med 15 Milj $ varje dag till Israel och ser till att De
har tillgång till allra de mest avancerade vapnen. 

Det är förbluffande att se hur okritiskt den falska bilden också får fäste och återges i svenska media.

Den
svenska regeringens försiktiga kritik av Israels grymma och
urskillningslösa övergrepp levereras med stor förståelse för Israels
rätt till vad man kallar självförsvar och man hoppas att Israel skall
utöva proportionerligt våld.

Man blir så arg!  

Vad
är proportionerligt våld från en ockupationsmakt, en av världens bäst
rustade krigsmaskiner, som med full kraft slår mot allt som kommer i
dess väg. Hur kan man ens tänka tanken? Vad anses proportionerligt? 100
arabiska liv för ett israeliskt ? 50, 10 eller..

Hela
tankegången andas rasism och förakt för människoliv. Israel är
angriparen och deras brott mot folkrätt och mänskliga rättigheter måste
fördömas.

Det
senaste halvåret, sedan det palestinska folket i demokratiska val utsåg
en regering som Bush och Olmert ansåg som oacceptabel, har flera års
utsvältning gått över i en nästan total blockad för att beröva det
palestinska folket alla möjligheter till ett drägligt liv. 

Israel
har tillsammans med USA, Kanada och EU och en del andra länder
blockerat handel och bistånd till Palestina. Man har hindrat tillförsel
av mat, medicin och andra förnödenheter. Israel har  konfiskerat
skattemedel som tillhör den Palestinska myndigheten på uppemot 55 milj.
$ i månaden. Allt i syfte att knäcka och fördärva ekonomin i Palestina
och tvinga fram Hamasregeringens avgång 

Det
palestinska folket skulle få se att inte ens deras mest vardagliga
behov kan tillfredställas så länge de envisas med att göra motstånd.
Antingen får man finna sig i att vara ett underordnat och förslavat
folk eller så får man försvinna. 

Terrorbombningarna
och de grymma militära attackerna mot Gaza, Västbanken och Libanon,
påstås vara en reaktion från israel på att tre israeliska soldater
tillfångatagits av palestinska och Libanesiska frihetskämpar. Det här
är lögn.

Israeliskt
artilleri mördade redan veckan innan korpral Shalit tillfångatogs
nästan tjugo civila i Gaza, bland annat en hel familj som kopplade av
på stranden. 

De tre tillfångatagna israeliska soldaterna är inte kidnappade. Som frivilliga i en brutal rasistisk armé är de krigsfångar. 

De
mer än 9000 palestinska politiska fångarna , 335 av dem är barn,  de är
kidnappade , gisslan i israeliska fängelser och koncentrationsläger. De
är olagligt fängslade och många har blivit torterade. 

I
israeliska fängelser sitter också, ännu idag libanesiska politiska
fångar. Om nu Israel verkligen brydde sig om sina tillfångatagna
soldater borde man väl först och främst förhandla om fångutväxling. Men
nej. 

Israels
invasion av Gaza och kidnappningen av de palestinska ministrarna, var
planerad sen länge. Det var också attacken mot Libanon. Israel väntade
bara på en förevändning. 

Omfattningen
på terrorkriget visar att det förberetts länge. De politiska riskerna
har övervägts och Israels regering har överlagt med och fått
klartecken, kanske t.o.m. instruktioner från Vita huset i Washington.

Fram
träder bilden av en gemensam agenda för USA och Israel. Båda vill
störta palestiniernas lagligt valda regering och slå ner det
Palestinska motståndet. Att demoralisera palestinierna och genom det
motståndet i hela regionen har varit ett mål för USA och Israel i
nästan 60 år. 

Redan
1982 hade Israel planer på att installera en marionettregering i
Libanon. Det misslyckades. Men precis som då är det nuvarande
terrorkriget planerat och genomförs i samarbete med USA och samordnas
med delar av den libanesiska eliten. 

Det
stämmer också väl överens med USA:s planer på att rita om kartan i det
oljerika mellanöstern. Man har erövrat Irak och installerat en
lydregering där. 

 Iran
och Syrien står under ständigt hot från Bushregimen. Att försvaga,
splittra och blåsa under motsättningar är en vanlig amerikansk metod.
De vill skapa tillfällen för  att genom statskupper eller krig få fram
USA-ledda regimer också i Libanon, Syrien och Iran. Det är det
övergripande motivet och både Washington och Tel Aviv hoppas att
Israels terrorkrig skall bidra till detta. 

Men
i vägen för planerna står inte bara det palestinska motståndet utan
också den libanesiska motståndsrörelsen och Hizbollah. Om Israels
regering  inbillat sig att det här skulle bli enkelt får de nog tänka
om. Istället har motståndet stärkts. Fler och fler ansluter sig till
milisen och slår hjältemodigt tillbaka de israeliska attackerna. 

Kritiken mot kriget växer  i Israel och även militära bedömare börjar nu tvivla på utgången av attacken mot Libanon. 

Trots
allt lidande ger inte  det palestinska folket upp sin rättvisa kamp. De
har liksom alla andra folk rätt till frihet från kolonial ockupation
och sitt självbestämmande. Det har de kämpat för länge. 

Varken
det Palestinska folket eller det Libanesiska ska behöva stå ensamma
idag, ensamma mot terrorn från Israel och deras mäktiga uppbackare USA.
Den internationella solidariteten är  nödvändigare än nånsin. Över hela
världen går en våg av solidaritet med Palestina och Libanon och avsky
över Israels övergrepp. De alliansfria staternas rörelse fördömde
Israel i torsdags krävde ett  stopp på kriget mot Libanons och
Palestinas folk. 

Men FN hukar för USA.

Israel skall få tid att som Israel själv säger ”garantera sin säkerhet inom sina internationellt erkända gränser”.

Men
vilka gränser är det? De enda internationellt erkända gränserna för
Israel som finns är de som stadgas i FN;s delningsplan i resolution nr
181 från 1947. Det var ett tveksamt beslut men om vi skall tala i såna
termer är det vad som finns av erkända gränser. 

Här
stadgas att det ursprungliga Palestina skulle delas i två suveräna
stater, en judisk och en palestinsk. Den judiska tilldelades drygt
hälften av territoriet. Men redan 1948 när staten Israel utropades
kränktes FN:s beslut och med terror och massmord erövrade Israel
istället över 70% av territoriet. Så har det fortsatt. Idag har
Palestinierna trängts samman på en bråkdel av det land man skulle ha
rätt till enligt FN:s beslut och då har dessutom Israel byggt en sju
meter hög mur, inne på de palestinska områdena!

Det
är inte Israel som behöver skydd. Det är det Palestinska folket och
Israels grannländer som behöver skyddas från Israels folkmordspolitik! 

 Det
är pinsamt att den svenska regeringen är så tyst. Det är bedrövligt att
den så ofta hamnar bland dem som tiger och samtycker och därför
medverkar till USA:s och Israels krigspolitik. Det är kryperi att
stämma in i kören som kallar allt  motstånd mot USA:s världsordning för
terrorism. Därför måste de tvingas till ett annat ställningstagande! 

De
libanesiska och palestinska kämparna är inga terrorister. Vare sig de
kämpar för Hamas, Hizbollah eller andra folkliga motståndsgrupper så är
de frihetskämpar.

Liksom
motståndsrörelserna i Sydafrika eller i Vietnam var,  eller som
upprorskvinnorna och männen i det judiska ghettot i Warszawa under
andra världskrigets nazistiska ockupation. 

Idag kopierar Israel nazisternas metoder med sina kollektiva massbestraffningar av civila! 

Vem tror ni revoltörerna i Warszawa solidariserat sig med? 

Vi
kräver att den svenska regeringen tar avstånd från Israels terror. Gör
nåt för att stoppa mördandet. Kalla hem den svenska ambassadören och
avbryt allt samarbete med Israel. 

I
EU måste Sverige kräva att Israels frihandelsavtal rivs upp. EU är
Israels viktigaste handelspartner. Flera avtal har gett Israel förmåner
på EU:s inre marknad. Denna välvilja från EU är en grundbult i Israels
ekonomi. Men avtalen är inte villkorslösa. De förutsätter att EU och
Israel har gemensamma värderingar om demokrati och respekt för
mänskliga rättigheter. 

Om
detta inte bara är tomma ord måste alla sådana avtal omedelbart rivas
upp. Israel bryter ju medvetet och konsekvent mot villkoren. Inför
istället handelssanktioner mot Israel! 

Vi för vår del kommer att göra allt för att stärka den folkliga konsumentbojkotten av Israel.

Köp ingen frukt, inga grönsaker, inget vin, ingen vegomat eller nåt annat som producerats i Israel. 

Den
sydafrikanska fackföreningsrörelsen COSATU, kämpade länge mot den vita
minoritetsregimen i Sydafrika. Den regimen backades, som ni säkert vet,
upp av israel och USA. Nu pekar COSATU ut Israel som en värre apartheid
stat än vad Sydafrika var och uppmanar till internationella sanktioner
mot den rasistiska Israeliska staten. De Sydafrikanska kyrkornas
samfund har ställt sig bakom samma upprop. 

Det
borde vara självklart att den svenska fackföreningsrörelsen gör
detsamma. Ta ställning! Anslut er till uppropet och gör det i handling! 

I
organisationskommitén för friidrotts EM som går av stapeln här i
Göteborg om cirka två veckor ingår ledande representanter för både LO
och TCO. Då kan företrädarna för svenska arbetare och tjänstemän kräva
att Israel utesluts och förbjuds att deltaga i Europamästerskapen. 

Vi kommer att kräva det och förhoppningsvis kommer en allt större opinion att göra detsamma.

Det skulle inte vara annat än en skandal om Israel tilläts att deltaga. 

Det
har alltid varit orimligt att Israel medverkat i Europas mästerskap.
Israel ligger i Asien. Men där vägrar majoriteten av nationerna att
låta Israel vara med så länge man är en krigförande ockupationsmakt. 

Skall
de då vara välkomna hit till Göteborg mitt under brinnande anfallskrig.
När de så uppenbart kränker folkrätten, de mänskliga rättigheterna och
freden.

Nej aldrig!

Isolera Israel – Solidaritet med det palestinska och libanesiska folket!"