För fem år sedan gick dubbelt så mycket till investeringar som till aktieutdelningar. Idag är förhållandena de motsatta.
De senaste fem årens högkonjunktur har inneburit en av de kraftigaste omfördelningarna i historien mellan arbete och kapital. En allt större del av det värde som skapas i Sverige tillfaller ägarna. Den svenska arbetarklassen har av de socialdemokratiska fackföreningarna fått lära sig att det är bra. Att man måste avstå löneökningar för att investeringarna ska öka och jobben tryggas.
Tidningen Dagens Arbetes granskning i senaste numret av hur dessa aktieutdelningarna står i proportion till investeringarna i produktionen slår hål på denna myt.
Rekorden i aktieutdelningar har haglat de senaste femton åren. 1990 var de totala aktieutdelningarna 13,2 miljarder kronor, sex år senare var de 56,2 miljarder kronor för att 2005 ha mer än tredubblats till 170 miljarder kronor. Denna utveckling har skenat iväg de senaste åren och bara under våren 2007 räknar man med att över 213 miljarder kronor ska delas ut till aktieägarna i Stockholmsbörsens 70 största bolag.
I Dagens Arbete har man granskat hur dessa utdelningar står i proportion till investeringarna i produktionen. År 2002 fick aktieägarna 24 miljarder medan 47 miljarder investerades i produktionen. 2006 var förhållandena de omvända. Aktieägarna fick 101 miljarder medan investeringarna stannade vid 56 miljarder.
Ökade utdelningar
För fem år sedan var det bara tre av de företag som Dagens Arbete granskat som gav mer till aktieägarna än till investeringar. 2007 är det 11 av 20 som gör det. Under dessa fem år har de 20 företagen delat 352 miljarder kronor till aktieägarna, under samma tid har de investerat 312 miljarder i produktionen.
Ett företag som Volvo är ett bra exempel på hur utdelningarna ökar. I år delar Volvo ut tio miljarder kronor till aktieägarna, vilket är 50 procent mer än i fjol.
Läkemedelsjätten Astra Zeneca delar i år ut 47 miljarder till aktieägarna, vilket är två miljarder mer än själva vinsten. Samtidigt ska företaget skära bort vart fjärde jobb från tillverkningen i Södertälje och 1.350 personer får gå. Arbetslöshet åt de anställda och pengaregn över aktieägarna, så ser den nyliberala fria kapitalismen ut.
Under den undersökta femårs-perioden har Astra Zeneca delat ut 114 miljarder till aktieägarna, men bara investerat 42 miljarder.
Investeringarna var 2004 mindre än åtta procent av förädlingsvärdet, vilket är det lägsta värdet på 25 år. Inte heller den
nioprocentiga investeringskvoten för 2005 och 2003 har någon motsvarighet under 25-årsperioden. Detta är ett starkt kristecken för en ekonomi.
Investeringsfonder
Kommunistiska Partiet kräver införandet av statligt kontrollerade investeringsfonder för att kapa vinstnivåerna i företagen. Vi kräver också höjda skatter för företag, kapital och stora förmögenheter och straffskatt på spekulationsvinster. Kan tyckas vara orealistiska krav i det läge vi befinner oss i. De går på tvärs mot den politik som idag målas ut som den enda möjliga. Bra, vi är inga kappvändare! Vi är emot den politiska ordning som gäller idag!
Den låga investeringskvoten och de kopiösa aktieutdelningarna visar tydligt att kapitalismen inte förmår ta tillvara på de värden som skapas i samhället. Kapitalismens ruttenhet visar sig som tydligast i spekulationen. Vi kan aldrig tolerera att dessa miljarder tillåts försvinna till samhällsfarlig spekulation och de rikas allt mer ohämmade lyxkonsumtion. Det pratas ofta i och med avtalsrörelsen om att visa samhällsansvar. Att sätta hårt mot hårt mot kapitalismen och den politiska dagordningen det är att ta ansvar för samhället.
ROBERT MATHIASSON
Proletären 24, 2007
