Allt fler ungdomar väljer att söka till yrkesförberedande gymnasieprogram, men antalet platser är relativt konstant sedan tio år tillbaka. Trots att behovet av arbetskraft är stort riskerar därför ungdomar som skulle kunna bli duktiga hantverkare att gå miste om en yrkesutbildning.

De yrkesförberedande programmen är populära. Möjligheten att få jobb direkt efter gymnasiet är avgörande för att intresset ökar när det är högkonjunktur, som nu. Framförallt är det fordon-, bygg-, hantverk- och elprogrammet som har långt fler behöriga sökande än antalet platser. Många som har sökt ett yrkesförberedande program i första hand tvingas därför nöja sig med sitt andrahandsval.

På tio år är det en stor förändring som skett i söktrycket till gymnasiet. Från ett underskott av sökande till de yrkesförberedande programmen är det i dag många fler sökande än vad det finns platser. 1998 var det elva procent fler platser än sökande. 2002 var det tvärtom tretton procent fler sökande än platser, och utvecklingen har hållit i sig.

Högre betyg
2003 var det nästan trettio procent av de som hade Byggprogrammet som sitt förstahandsval som på grund av platsbrist inte kom in. Det innebär att det krävs betydligt högre betyg från högstadiet för att få en plats på programmet, jämfört med tidigare.

Sannolikt leder det höga söktrycket till att en större del av byggeleverna går ut med godkända slutbetyg, men det är också troligt att många som skulle kunnat bli duktiga hantverkare konkurreras ut.

Elever som inte kommer in på sitt förstahandsval får nöja sig med andrahandsvalet, eller vänta till nästa år och se om söktrycket är lägre då. Ungdomar som går på program de inte har valt i första hand hoppar oftare av gymnasiet, och de går i högre utsträckning än andra ut skolan utan fullständiga betyg.

De som är ”skoltrötta” och som sökt till ett yrkesförberedande program för att få möjlighet att komma ut på praktik har det troligtvis ännu tuffare att klara av gymnasiet om de inte kommer in.

De flesta får jobb
Elevernas val av gymnasieprogram grundar sig till stor del på vad de kan tänka sig att jobba med efter avslutade studier. Killar som har gått ett manligt dominerat program har störst möjlighet att etablera sig på arbetsmarkanden, av dem som har gått yrkesförberedande program.

70 procent av eleverna som gick ut byggprogrammet 2000/2001 hade ett arbete tre år senare. En överväldigande majoritet av dem, 96 procent, var nöjda eller mycket nöjda med sitt jobb.

En orsak till att de före detta byggeleverna är nöjda med sina arbeten är troligtvis att en stor majoritet av dem har tillsvidareanställning.

Tjejer som går på yrkesförberedande program har inte riktigt lika goda möjligheter att hitta ett arbete efter gymnasiet. Omvårdnadsprogrammet är det kvinnligt dominerade yrkesförberedande program som ger störst framgång på arbetsmarknaden efter avslutade studier. Men jämfört med byggprogrammet har de som gått omvårdnad ändå svårare att hitta jobb.

Även tjejer som har gått på manligt dominerade yrkesförberedande program, såsom bygg, har svårare att hitta jobb än sina klasskamrater.

De flesta, oavsett kön, som har gått byggprogrammet arbetar ändå inom det område de har utbildning för, och just nu är behovet av byggnadsarbetare väldigt stort. SCB spår dessutom i rapporten ”Arbetskraftsbarometern” att det även framöver kommer att behövas mer arbetskraft inom byggsektorn. Både medelåldern bland dagens byggnadsarbetare och bostadsbristen i storstäderna talar för detta.

Brist på lärare
Därför vore det rimligt om gymnasieutbildningen också anpassades efter efterfrågan, så att fler ungdomar som vill bli byggnadsarbetare också får möjlighet att utbilda sig till detta. Men det finns två stora hinder för att utöka antalet platser på byggprogrammen.

För det första saknas det kompetenta yrkeslärare. Man beräknar att ett hundratal nya yrkeslärare utbildas varje år, men behovet är tio gånger så stort. Ett sätt att ge yrkesverksamma personer en möjlighet att omskola sig till lärare är att satsa på en fördelaktig finansiering av studierna, så att det inte blir ett för stort avbräck i ekonomin att vidareutbilda sig.

Arbetskraftsimport
För det andra kan företag tjäna mer på att importera billig arbetskraft från exempelvis Polen, än på att anställa utbildad arbetskraft från Sverige. På så vis riskerar svenska byggnadsarbetare att bli utkonkurrerade. Arbetskraftsimporten kan också begränsa tillgången på praktikplatser till byggeleverna.
Givetvis är det viktigt att kommunerna inte utbildar ungdomar till en framtid i arbetslöshet, och i byggsektorn som är väldigt konjunkturkänslig blir det extra viktigt att situationen på arbetsmarknaden beaktas. Dessutom måste kvaliteten på utbildningen prioriteras, och då är tillgången till utbildade lärare och tillgång till praktikplatser nyckelfrågor. Här har kommunerna det yttersta ansvaret för att de yrkesförberedande utbildningarna håller hög klass, samtidigt som tillräckligt många utbildas för att täcka det framtida behovet på arbetsmarknaden.

LISA ENGSTRÖM & JENNY TEDJEZA
Proletären 36, 2007