För ett drygt år sedan beslutade den borgerliga regeringen om ett tillägg i uppdraget till Forum för levande historia som sätter fokus på vad de kallar kommunismens brott mot mänskligheten. Vi synar denna myndighets verksamhet och ifrågasätter lämpligheten med en statlig myndighet med uppdrag att skriva historia.
I juni 2003 bildades den svenska myndigheten Forum för levande historia. Initiativet kom redan 1997 från socialdemokraterna och Göran Person. Då hade ett flertal larmrapporter visat att svenska skolelever hade dåliga kunskaper om Förintelsen. Det officiella Sverige reagerade med ett ramaskri och tillsatte utredningar, inrättade minnesdagar samt inte minst underkände lärarkårens kompetens att bedriva undervisning i frågan.
Denna diskussion fick till följd att regering och riksdag tog initiativ till boken ”Om detta må ni berätta” som sändes gratis till alla gymnasieelever i Sverige. Än idag utgör denna bok en viktig del av myndighetens verksamhet. Av redovisningen för år 2006 ser man att 27229 exemplar delades ut detta år.
40 miljoner
Myndigheten lyder under kulturdepartementet och får årligen drygt 40 miljoner kronor till sin verksamhet. Från statsmakternas sida lyder uppdraget till denna myndighet att:
”…främja arbete med demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter med utgångspunkt i Förintelsen. Forumet skall ha som övergripande mål att stärka människors vilja att aktivt verka för alla människors lika värde. Verksamheten skall mana till diskussion och reflektion över frågor om demokrati, tolerans och människors lika värde med utgångspunkt i Förintelsen, men också behandla andra brott mot mänskligheten ur ett historiskt såväl som ett samtida perspektiv.”
Detta uppdrag och denna myndighet saknar motsvarighet i världen. Ingen annanstans har man från samhällets sida gått så långt i att skapa en statlig parallellorganisation till lärosäten och vanlig skolverksamhet som i Sverige.
En myndighet har stora möjligheter att påverka och till och med beordra andra i samhället att följa dess beslut och riktlinjer. Forum för levande historia är fullt medvetet om detta och säger öppet att det ska agera på detta sätt. Själva tolkar de det ovan citerade uppdraget på sitt eget sätt:
”Genom att belysa de mörkaste delarna av mänsklighetens historia vill vi påverka framtiden. Vi lär oss att se mönster. Vi tvingas till reflektion kring frågor som rättvisa, medmänsklighet och personligt ansvar. Vi frågar oss hur det var möjligt, och varför det fortfarande är möjligt. Vårt mål är att stärka människors vilja att verka för allas lika värde. Vi ska få dem att lyssna, förstå och agera. Men då räcker det inte att informera. Vi måste vara lika kreativa som vi är relevanta.”
Vi har alltså att göra med en statlig myndighet som tydligt tar ställning i ideologiska frågor. Som inte bara vill presentera information och fakta utan vill gå ett steg längre. Hur skriver de inte, men man kan se på den verksamhet som myndigheten bedrivit sedan sin tillkomst för att se hur den vill påverka framtiden.
”Kommunismens brott”
Forum för levande historia har knutit en rad forskare till sig och tillsammans ger de ut skrifter, publikationer och lärarhandledningar om bl.a förintelsen, homofobi, intolerans och kommunismens brott. Man håller seminarier, debatter och utbildningar men söker ständigt nya fora för sitt material.
Myndigheten driver tio olika hemsidor på Internet, bland annat en i samarbete med ungdomscommunityn Lunarstorm. Den har också internationellt utbyte med främst Östeuropa och Baltikum och vill få folk från universitetsvärlden att närma sig dess verksamhetsfält.
Redan från början ansåg Forum för levande historia att det inom ramen för dess uppdrag låg att arbeta med det man kallar kommunismens brott. Detta arbete har varit omfattande och utvecklat men tydligen inte tillräckligt för uppdragsgivarna. Efter det borgerliga makttillträdet 2006 gav högerregeringen myndigheten ett tillägg till dess uppdrag.
Nu ska man även ”belysa och informera om kommunismens brott mot mänskligheten. En informationsinsats i tillägg till det arbete som Forum för levande historia gör om nazismen ska också ske om kommunismen. Uppdraget ska genomföras i samråd med lärosäten och forskningsfinansierade myndigheter samt andra berörda myndigheter och institutioner. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2008”.
Notera att den borgerliga regeringen inte längre talar om att uppdraget från början utgick från Förintelsen utan från nazismen. Så ändras innehållet att passa de syften makthavarna har för stunden: På 90-talet Förintelsen, idag kommunismen och imorgon?
På offensiven
Regeringen förändrade även styrelsen och tillsatte sommaren 2007 Eskil Franck som ny överintendent för myndigheten. Eskil Frack var tidigare rektor för lärarhögskolan i Stockholm och är lektor i teologi vid Uppsala universitet. Franck har även varit en hårt kritiserad chef för Svenska kyrkans prästutbildning.
Utnämningen väckte viss misstro inom vissa borgerliga kretsar då man fruktade att myndigheten även skulle ägna sig åt att belysa religionernas brott mot mänskligheten. Så har ännu inte skett men fortsätter myndigheten på det inslagna spåret så lär det komma ytterligare tilläggsdirektiv om i vart fall islams påstådda brott mot mänskligheten.
Eskil Franck gick direkt efter sitt utnämnande på offensiven genom att i Svenska Dagbladet deklarera att man nu skulle sätta fokus på kommunismens brott, att verksamheten ska var ”provocerande” och att det gärna fick ”blåsa om verksamheten”.
Regeringen utnämnde även de kända antikommunisterna Kaarina (Kaa) Eneberg och Klas-Göran Karlsson till styrelsen för Forum för levande historia. De övriga styrelseledamöterna utgörs sedan tidigare av ordförande, tillika den gamle SSU-ordföranden, Karl-Petter Thorwaldsson, Lilian Ohlsson, Pia Enochsson, Kennet Johansson, Mattias Tydén och Yvonne Rock.Denna styrelse har stakat ut vägen för hur de så kallade kommunistiska brotten ska belysas.
”Groteskt”
Beslut har fattats att fokus ska ligga på Sovjetunionen, Kina och Kambodja under åren 1917–1989, eftersom regimerna där handlat på ”ett groteskt och omänskligt sätt”. En forskarinventering ska genomföras. En faktaskrift ska tas fram, liksom en lärarhandledning och elevmaterial att användas i skolans undervisning. Myndigheten ska också ge föreläsningar samt turnera med en mobil utställning. Allt detta för att ”bygga bålverk mot att detta får hända igen”.
Det är lätt att räkna ut vad detta material som ska pådyvlas lärarna kommer att innehålla. Flera av de forskare Levande historia använder sig av och flera av styrelsens medlemmar är aktiva i föreningen Upplysning om kommunism, UOK.
En förening skapad av Timbro och som finansieras med pengar från Svenskt Näringsliv och som bedriver opinionsarbete genom att ge ut skrifter och beställa undersökningar. Undersökningar som av andra forskare kritiserats för att vara undermåliga.
I styrelsen för UOK sitter bland annat Timbros VD Maria Rankka och bland de aktiva hedersmedlemmarna märks Klas-Göran Karlsson, Kaa Eneberg, Kristian Gerner, Carl Bildt, Gunnar Hökmark och Staffan Skott. UOK menar att det är orimligt att nazismen uppmärksammas mer än kommunismen och vill därför tex ändra det uppdrag som Levande historia fått av staten.
Som synes av personerna ovan så är det inte precis några personer som går in i detta arbete med neutrala ögon. Hur ska de kunna bedriva en saklig sammanställning av material när de på förhand gjort sig kända för att med alla medel baktala och bekämpa kommunismen?
Statens uppgift?
Är det detta som är statens uppgift, att tillhandahålla en tillrättalagd historieskrivning som utgår från dem som för tillfället styr landet? Är det rimligt att den yr-keskår som har till uppgift att lära våra ungdomar om samhällets skötsel och vår historia, dvs lärarna, skall pådyvlas tankar, åsikter och fakta som de inte har möjlighet att förhålla sig till. Dessutom fakta och åsikter som är omstridda och vetenskapligt ifrågasatta inom universitetsvärlden.
Vad händer med att i skolan kunna diskutera utifrån olika perspektiv och lära sig att kritiskt granska? Varför misstror riksdag och regering den kunskap som förmedlas vid svenska universitet och högskolor och varför anses lärarkåren inte kompetent nog att ta fram fakta om det som skett i vårt land och i andra länder.
I skolans värld handlar det om att ge en helhetsbild och presentera såväl brister som förtjänster. Kommer våra skolelever att kunna förstå det som skedde i tex Sovjetunionen om man inte kan sätta det i relation till vad ideologin där gick ut på eller om man inte förstår det yttre tryck som landet under hela sin existens var utsatt för genom intervention, ett andra världskrig och ett kallt krig?
Åsiktsmonopol
Är inte Forum för levande historia ett direkt uttryck för ett åsiktsmonopol och en källa till indoktrinering? Det arbete som denna myndighet utför är något som borde bedrivas oberoende av svenska staten. Det är ett område för professionen i form av oberoende forskare vid universitet och högskolor. Sedan skall deras resultat underställas diskussion och nagelfaras, precis som all annan forskning.
Staten måste dessutom ha respekt för lärarnas profession och inte diktera vilken undervisning de skall bedriva. Vad ska vi annars ha behöriga och utbildade lärare till?
Ett öppet och demokratiskt samhälle kräver att rollerna hålls separata och att invånarna får tar del av all information och inte bara en ensidig statlig skräckpropaganda.
JAN-ÅKE KARLSSON
Gymnasielärare i historia
Proletären 7, 2008
Snuttifierande historieböcker
Man kan undra hur framtidens historieböcker kommer att se ut, speciellt ifall det material som Forum för levande historia tar fram ska ligga till grund för läroböckerna i skolan.
Inte för att dagens läroböcker är särskilt neutrala eller ger en helhetsförståelse, men vinner myndighetens tankar gehör så lär det bli ännu ensidigare, lösryckt och tendensiöst. Ett belysande exempel på detta kan vara en av de böcker jag just nu använder i min undervisning.
Detta läsår undervisar jag en kurs på det internationella programmet International Baccalaureate (IB). Här är all undervisning på engelska och man använder sig i första hand av engelska läroböcker.
Vi har efter jul i historia arbetat med utvecklingen under 1800-talet och den europeiska aggressionen mot den afrikanska kontinenten, alltså imperialismen. Även den borgerliga historieskivningen utgår från begreppet imperialism, det är vetenskapligt vedertaget, men innehållet kan man tolka på olika sätt.
Förvirrande
Så kan man i vår lärobok läsa att det finns fyra orsaker till 1800-talets imperialism; Economic motivation, Nationalism, Humanitarian concerns, Accident; alltså ekonomiska orsaker, nationalistiska orsaker, humanitär omtanke och tillfälligheter. Den historiskt intresserade borde här minst sagt höja på ögonbrynen.
Under en trettioårsperiod i slutet av 1800-talet skulle alltså sju europeiska länder erövra och dominera hela den afrikanska kontinenten av rena tillfälligheter eller av humanitär omtanke. Hur ska en elev kunna förstå historien om man presenterar den på detta sätt? Vår lärobok nämner pliktskyldigt de som försöker att närma sig frågan på ett mer vetenskapligt sätt, men de blir fullständigt desavuerade av författaren till denna lärobok.
Kort beskrivs där att personer som Hobson och Lenin betonade stormakternas och monopolkapitalets jakt efter ekonomisk vinning som den drivande kraften, men denna förklaring dömer läroboken ut med orden ”Hobson’s and Lenin’s arguments are not convincing”. Hobsons och Lenins förklaringar är inte övertygande. Punkt slut! Inte ett ord om varför de skulle ha fel eller varför deras arbete inte håller.
Är det denna typ av tillrättalagd och snuttifierade historia som man vill att dagens skolelever ska ta del av? Denna fråga måste inte minst riktas till myndigheten Forum för levande historia.
