I vanliga fall måste polisen vända sig till domstol om de vill använda sig av hemlig övervakning, enligt rättegångsbalken. Domstolen ska pröva om integritetsintrånget är acceptabelt och om det står i proportion till syftet. Förra året fick polisen tillåtelse till övervakning i 1.119 fall efter sådan prövning, varav cirka 900 var tillstånd för teleövervakning.
Men nu har polisen hittat ett sätt att slippa gå genom domstolsväsendet, enligt uppgifter i tidningen Riksdag & Departement. Genom att vända sig direkt till teleoperatören, med hjälp av Lag om elektronisk kommunikation (LEK), kan polisen få ut uppgifter som operatören har lagrat.
Mångdubbelt vanligare
Det finns ingen statistik över hur många sådana historiska uppgifter polisen begärt ut, men enligt den rapport (SOU 2007:76) som undersökt saken beräknar polisen själv antalet till 8.000 för år 2006.
Det innebär att det verkliga antalet fall av hemlig teleövervakning är ungefär nio gånger högre än vad polisen själv uppger i den officiella statistiken, och i den överväldigande majoriteten av dessa har alltså inte övervakningen föregåtts av ett beslut i domstol.
Kraven för att få ut uppgifter med hjälp av LEK är dessutom lägre än vad som gäller för hemlig teleövervakning enligt rättegångsbalken. Det behöver exempelvis inte finnas någon misstänkt, uppgifterna behöver inte vara knutna till en viss teleadress och utlämnandet behöver inte vara av synnerligen vikt för utredningen.
Genom att polisen på det här sättet kringgår domstolsbeslut vid användandet av hemlig teleövervakning får personen som utsätts för övervakningen inte heller något offentligt ombud som tar tillvara hans eller hennes intresse av integritet. Risken för övertramp från polisens sida ökar därför markant.
Ingen förändring
Trots att det nu blivit känt att mångdubbelt fler övervakas, och att detta sker utan föregående domstolsprövning, föreslår SOU-utredningen inga förändringar. Därmed kan polisen även fortsättningsvis teleövervaka tusentals svenskar i hemlighet utan närmre granskning.
LISA ENGSTRÖM
Proletären 48, 2007
