– Jag förstår att landstingspolitikerna är angelägna om att slå vakt om sina egna beslutandemöjligheter. Men jag ser inte obligatoriska vårdvalssystem och etableringsfrihet som ingrepp i det kommunala självstyret. Det finns ett stort värde med flera olika aktörer i vården, säger Göran Hägglund i Dagens Medicin.
Socialminsten tänker köra över landstingen och svenska folket i syfte att privatisera primärvården. När syftet är att öppna upp offentligt finansierad vård för privata vinstgivande bolag så blir kristdemokraten Göran Hägglund en jesuit.
Alla hans borgerligt högstämda tal mot statliga ingripanden och centralisering blir bara till snack och tomt pladder. Liksom alla tal i valtider om att patienternas vilja ska styra i vården.
Ändamålet privat ägande av vårdbolag helgar medlet statlig styrning. Ändamålet privat vinst helgar medlet att köra över en bred folklig opinion mot privat vård.
Smutsigt spel
I detta smutsiga spel finns en stor vånda för många sjukvårdspolitiker, såväl för de från den borgerliga högeralliansen som de från oppositionen s-v-mp. Dels vill landstingspolitikerna av förståeliga skäl behålla så stort inflytande och handlingsutrymme som möjligt. Vem vill vara en hund till en Göran Hägglund eller en Ylva Johansson, tilltänkt socialminister hos Mona Sahlin? Detta sagt i vetskap om att landstingen i praktiken är nästan totalt styrda av en Anders Borg eller en framtida Thomas Östros på finansministerposten.
För i detta sammanhang är ju sanningen att inga, säger inga, etablerade partier säger blankt nej till privatiseringarna av vården, eller för den skull nedskärningarna. Det gör bara Kommunistiska Partiet. Men visst har vi kommunister all förståelse för landstingspolitikernas vilja att bevara den lilla handlingsfrihet som de hittills haft. Ju närmare folket besluten tas desto mer demokrati.
Landstingen avvisande
Därför noterar vi med viss tillfredställelse att 19 av 21 sjukvårdshuvudmän, alltså också de flesta borgerligt styrda landsting, i sina remissvar avvisar förslaget från regeringens utredare Toivo Heinsoo om att landstingen ska tvingas införa vårdvalssystem och etableringsfrihet. Det är bara Stockholms läns landsting med statsministerhustrun Filippa Reinfeldt i spetsen som säger direkt ja till utredarens förslag.
Mot den bakgrunden blir det rent tragikomiskt att den borgerliga majoriteten i SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, säger ja till utredningen. Tala om att landstingspolitikerna i praktiken kryper för maktens centrum.
Nu ska i sanningens namn sägas att inte ens borgarna i SKL säger ja utan reservationer. De försöker åtminstone på pappret värna om det landstingskommunala självstyret genom att ”förorda en vårdvalsreform där landstingen själva kan forma utvecklingen”.
Oppositionen i SKL, s-v-mp, går ett steg längre och ”avvisar utredningens förslag om fri etablering och fri dragningsrätt av skattemedel för privata vårdgivare”. Men det är inget principiellt motstånd mot en privatisering av primärvården. Tvärtom välkomnas en sådan, bara landstingen får säga sitt.
Istället kritiserar s-v-mp-oppositionen regeringens planer på ett nationellt sammanhållet vårdvalssystem för att det kan slå sönder existerande vårdvalssystem.
”Fler redan existerande vårdvalsmodeller som tagits fram i olika delar av landet måste göras om för att anpassas till det föreslagna nationella systemet. Det gäller till exempel Hälsovalsmodellen i Kalmar och Vårdval Halland. På det sättet blir förslaget direkt kontraproduktivt.”
Kraftig privatisering
Vet då att Vårdval Halland har inneburit en mycket kraftig privatisering av primärvården där offentligt drivna vårdcentraler har tvingats till nedskärningar. Knappast ett system att försvara av de som värnar en primärvård enligt den socialistiska principen lika sjukvård för fattig som för rik.
LARS ROTHELIUS
Proletären nr 37, 2008
