Låt detta vara alldeles klart. Kommunistiska Partiet är svuren motståndare till alla system som ger möjlighet för klassorättvis sjukvård, likaväl som omsorg och skola. Erfarenheten är stor om vad som väntar när privat profit blir en del av sjukvården.

Se på USA där fyrtio miljoner amerikaner inte har någon sjukförsäkring alls. Där sjukvården trots detta kostar mer än i något jämförbart land. Där president Obamas modesta sjukvårdsreform möter kraftfullt motstånd.

Misskött vård
Men Kommunisterna höjer inte den svenska sjukvården till skyarna såsom så ofta sker från socialdemokratin och vänstern. Tvärtom anklagar vi dessa partiers företrädare för att tillsammans med högerpartierna ha drivit sjukvården i armarna på de kapitalistiska marknadskrafterna.

Som i S-styrda Göteborg där politiker och vårdadministratörer sedan årtionden nedprioriterat primärvården till förmån för den stora sjukhusfabriken SU, Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Så har det i Göteborg gått 1 distriktsläkare på drygt 4000 invånare medan omkringliggande län haft dubbel läkartäthet.

Med påföljd att vårdcentralerna i Göteborg haft begränsade resurser att ta emot akuta besök, till patienternas och inte minst vårdpersonalens förtvivlan. Vilket i sin tur starkt bidragit till väntetider på 8-10-12 och flera timmar på sjukhusens akutmottagningar.

Nedskärningar
Så har det sett ut sedan 1980-talet. Utan att valda politiker eller vårdbyråkrater lyft ett enda finger till förändring. Istället försämrades personalens möjligheter att ge god vård genom politikernas kraftiga nedskärningar på 1990-talet när över hundratusen vård-anställda och nästan hälften av sjukhussängarna försvann.

Inte minst inom primärvården öppnades dörrarna för privatanställda hyrläkare. En vårdpolitisk härdsmälta, i Västra Götaland till en årskostnad på hela 470 miljoner kronor, som nyligen belysts av tv:s Uppdrag granskning. Allt detta visar att ett grundläggande fel med den offentliga sjukvården är att den inte styrts planmässigt.

Låt oss syna det högaktuella införandet av vårdval där Västra Götaland är särskilt intressant därför att här genomförs system-skiftet av Socialdemokraterna i samarbete med Folkpartiet och Centern. Inte som i Stockholm, Västmanland, Halland och Region Skåne där Moderaterna och andra borgarpartier styr.

I dagarna är det 12 år sedan S och V i samarbete med de borgerliga partierna lade fram utredningen ”Framtidens Primärvård i Västsverige”. Ett dokument som slog fast att i Västra Götaland ”skall driften kunna ske av annan part än den egna organisationen.

Det ’lokala initiativet’ skall då vara vägledande. Ett lokalt initiativ kan bla komma från primärkommun, enskild entreprenör eller kooperativ.”

I Västra Götaland följer politikerna intentionerna från 1997 att överlåta ”initiativet” till ”enskilda entreprenörer”. Genom att inte ställa några som helst krav på var nya privata vårdcentraler etableras så skapas ett rent marknadsliberalt system.

Vilket i Västra Götaland lett till att antalet vårdcentraler från en dag till nästa ökar från 138 till 205. De flesta nyöppnade ligger i Göteborg och då främst i centrala staden. Ytterst få nya vårdcentraler öppnas i folktäta ytterområden.

Privata vårdbolag prioriterar inte arbetarklass eller invandrare. Undantag finns, som i Kortedala och Bergsjön där privata vårdgivare ser sin chans att möta den efterfrågan av primärvård som skapades 2004, efter politikernas skandalösa nedläggning av välfungerande offentliga vårdcentraler.

Drygt 65 nya vårdcentraler, de flesta i Göteborg, ger en stor överetablering i staden. Regionen har beslutat att inga offentliga vårdcentraler ska stängas under valåret 2010. Vilket i sin tur lär betyda att efter valet kommer nedläggningar och uppsägningar av vårdpersonal.

Lika troligt är att vi då får se ansvariga politiker två sina händer inför marknadskrafternas verkningar i en veklagan över konsekvenserna av ”folkets fria val”. Här faller skulden tungt på dessa politiker som reducerar personalen på vårdcentralerna till brickor i ett skandalöst privatiseringsspel. Allt enligt kända kapitalistiska principer för hur verksamheten ska drivas.

Byråkrati
Just dessa kapitalistiska principer för ledning, där de anställdas röst är värd skvatt intet, har ju praktiserats inom vården sedan årtionden. Så tycks det också fortsätta inom den offentliga vård som drivs av regionägda Primärvården Göteborg. Den gamla administrationen ska sitta i orubbat bo. Över vårdcentralernas chefer i Göteborg finns två chefsnivåer.

Visst är det otroligt att behålla samma byråkrati som misslyckats med att driva primärvården. Den skriande bristen på specialiserade distriktsläkare är fortfarande olöst på Primärvården Göteborgs vårdcentraler, vilket innebär att de riskerar att förlora massor av patienter. Här ges privata aktörer stora möjligheter till rationalisering och till att värva fler listade patienter, vilket ökar utsikterna till profit.

Det finns ytterligare en aspekt som måste beaktas när vi synar vårdvalet i Västra Götaland. Pengarna fördelas inte efter antalet besökare på vårdcentralerna som i Moderaternas Vårdval Stockholm.

I Västa Götaland får vårdcentralen pengar för den listade patienten oavsett om hon/han besöker vårdcentralen eller ej. Dessutom ges här extra pengar för patienter med svåra diagnoser, för tolkbehövande, för småbarn. Om behandlande läkare följer samhällets läkemedelslista och ordinerar rätt prover får också vårdcentralen mer pengar.

Ett system avsett att med marknadsmetoder kvalitetssäkra vården. På samma sätt lär det ökade utbudet av vårdcentraler i Göteborg åtminstone till en början öka tillgängligheten till primärvård.

Vilket understryker att den politiska ledningen i Västra Götaland lagt ner möda på att försöka skapa ett marknadssystem med social profil. Så typiskt socialdemokratiskt!

Ökade klyftor
Återstår att se hur systemet fungerar. Några slutsatser kan vi redan dra.

• Sjukvården öppnas för profit.

• Marknadskrafterna kommer att framtvinga kraftiga förändringar med nedläggning av hela vårdenheter som troligt resultat.

• Systemet kommer inte att öka möjligheten till lika sjukvård för fattig som för rik. Snarare lär klassklyftorna i vården öka.

Var och en av dessa konsekvenser är tillräcklig för att Kommunisterna ska vara svurna fiender till vårdval, i vilken tappning de än förverkligas.

LARS ROTHELIUS
Proletären nr 40, 2009