John Lapidus om privat vård: ”Det är en djungel av myter”
I sin nya bok menar författaren John Lapidus att privata vårdleverantörer och sjukförsäkringar kringgår lagprincipen om lika vård efter behov. "De hävdar att de avlastar den offentliga vården. I själva verket är det tvärt om."
Det senaste decenniet har privata alternativ bland leverantörer (sjukhus) och beställare (sjukförsäkringar) inom sjukvårdssystemet blivit alltmer förekommande i Sverige.
Författaren och forskaren i ekonomisk historia John Lapidus nya bok Den sjuka debatten – bland vårdindustrins myter, nyspråk och lögner (Verbal förlag) handlar om argumenten som vårdindustrin lägger fram för att rättfärdiga sin existens inom det svenska sjukvårdssystemet.
– Det är en djungel av myter man måste tränga igenom innan man kommer fram till något konkret, säger John Lapidus till Proletären.
Lapidus menar att vårdindustrin hela tiden måste försäkra samhällets medborgare om att premissen om lika och behovsprövad vård inte är satt ur spel genom de privata alternativen på marknaden.
– Det här leder ofta till rent absurda påståenden. Att skapa ett parallellt sjukvårdssystem byggt på privata försäkringar är per definition att rasera den gemensamma sjukvården. Men ändå försöker man påstå att man gör det gemensamma en stor tjänst, säger John Lapidus.
– Privata försäkringsbolag vill till exempel få det att verka som att de avlastar den offentliga vården genom sina sjukförsäkringar. I själva verket är tvärtom.
Men hur fungerar relationen mellan privata vårdbeställare och privata vårdleverantörer?
I dagsläget är det fullt tillåtet för privata sjukhus att ta emot pengar från den skattefinansierade vården och samtidigt öppna sina dörrar för patienter med privata sjukvårdsförsäkringar.
Ett exempel är Capios sjukhus i Örebro där Region Örebro köper skattefinansierad vård för cirka 80 miljoner, årligen. Det handlar om inköp av relativt simpla ingrepp men tillräckligt för att Capio ska kunna hålla igång driften av sjukhuset via skattepengar.
Samtidigt kan privata sjukvårdsförsäkringar reservera tider i kalendern för sina kunder (läs patienter). Och det är här som Lapidus menar att premissen om lika vård sätts ur spel.
De reserverade tiderna möjliggör nämligen att privata kunder kan tränga sig före i kön och kringgå lagen om behovsprövad vård. I andra fall kan det räcka med att privata vårdgivare prioriterar försäkringskunder framför andra.
I vissa extrema fall kan ett försäkringsbolag ha en återkommande veckotid för en maskin, oavsett om det finns en privat kund eller inte. Detta kan leda till att undersökningsrum gapar tomma, trots att det finns patienter som är i behov av vården.
– Själva existensen av privata sjukförsäkringar kringgår lagstiftningen som säger att vård ska ges efter behov och lika villkor, inte efter plånboken storlek. De får gärna argumentera för att tjänstemän ska få vård snabbare än arbetare och arbetslösa, men då får de vara konsekventa och verka för ett lagen också ska ändras. Just nu vilseleder de oss bara.
Varför vågar den privata vårdindustrin inte vara ärliga med sina intentioner?
– Det är en solklar majoritet av medborgarna som fortfarande ställer sig bakom idén om att vård ska ges efter behov. Därför måste privata aktörer ändra sina argument av taktiska skäl.
Något som inte är lika känt i debatten är att tjänstemannafacken börjat köpa privata sjukvårdsförsäkringar för sina medlemmar. I närmare tio debattartiklar har John Lapidus krävt svar från dessa fackförbund, men utan större framgång.
– Jag får svar från försäkringsindustrin. Visserligen galna svar, men ändå svar. Tjänstemannafacken vill snarare tystna ned allt. Och det förstår jag. Det är ett moraliskt dilemma de befinner sig i eftersom de frångår principen om vård på lika villkor.
Vad är det dummaste argumentet du hört under de tio åren du varit med i debatten?
– Det är nog i en motion som lades fram till riksdagen i den senaste vårddebatten. De borgerliga och SD ville hävda att privata sjukvårdsförsäkringar inte leder till att patienter får bättre och snabbare vård. Varför finns då försäkringarna? Det är ju hela syftet.
Att sjukvård mer och mer blir en återspegling av klassamhället är inge slump. Det handlar om politiska beslut som möjliggjort en utveckling bort från vård efter behov, menar John Lapidus.
– I grunden är detta en fråga om vinster i välfärden. Vi kan inte ha en gemensam och allmän sjukvårdsmodell om viss drift är privat. Nuförtiden har vi till och med utländska kapitalister som äger vård i Sverige. Det australiensiska Ramsays ägande av Capio är ett exempel på detta.