Pressvästen ger inget skydd i Gaza, där 36 journalister hittills dödats, enligt Committee to Protect Journalists. Det är den för journalister dödligaste konfliktzonen under hela 2000-talet.

I torsdags förra veckan dödades Mohammed Abu Hatab, korrespondent för den palestinska statliga tv-kanalen, och hela hans familj i ett israeliskt luftangrepp.

I en livesändning i samma kanal bryter kollegan Salman al-Bashir ihop framför kameran utanför sjukhuset dit Abu Hatabs kvarlevor förts.

– Mohammed Abu Hatab var vid liv för en halvtimme sedan. Vi står inte ut längre, vi är utmattade. Här blir vi martyroffer. Det är bara en tidsfråga. Vi kommer att dödas en efter en. Ingen ser oss, säger en uppbragd Salman al-Bashir samtidigt som nyhetsankaret i studion brister ut i gråt.

al-Bashir säger att hans skyddsväst märkt ”PRESS” inte skyddar journalister i Gaza.

– Inget internationellt skydd, ingen immunitet, ingenting, säger han och tar av sig hjälm och väst, båda märkta med ”PRESS”, framför kameran.

– Det är bara slogans som vi har på oss.

Det är ett starkt klipp. Hjärtskärande. Så långt man kan komma från den äventyrlighet som ibland uppvisas av självgoda västerländska krigskorrar som filmar lite vid fronten och sedan återvänder till sina i luftkonditionerade rum på den amerikanska basen. De palestinska journalisterna är inte bara krigskorrespondenter – de är också mål. 

Kanske är det som någon skrev: ”Det är bra för Israel att döda journalister. Då slipper de att krigsbrotten dokumenteras”.