Kommentar: Kan Norge, kan Sverige – hög tid för ett nationellt pris på el

Från 1 oktober 2025 införs så kallade Norgepriser på den norska elmarknaden. Reformen innebär ett garanterat maximipris på 40 öre per kilowattimme för norska elkonsumenter. Det finns inga lagliga hinder för en motsvarande reform i Sverige.

Under 2024 slog den svenska elexporten återigen rekord. 19,7 procent av den el som producerades i Sverige, rekordsiffran 33,4 TWh, exporterades till högstbjudande på den europeiska elmarknaden. Därmed befästs Sverige ställning som Europas främsta exportör av el.

Det är bra att Sverige har ett robust elförsörjningssystem och givetvis ska överskottet exporteras till länder med mindre robusta system, som Danmark.

Men så enkelt är det inte. Sedan avregleringen av den svenska elmarknaden är Sverige en del av en europeisk elmarknad, där de inhemska priserna inte längre bestäms av produktionskostnaderna i Sverige, utan av priserna på den alleuropeisk elbörsen Nord Pool.

Det ger tyska priser i framförallt i södra Sverige. Priset för avregleringen får betalas av svenska elkonsumenter. 

Där det finns förlorare finns alltid vinnare, som på den fria elmarknaden utgörs av de i Sverige verksamma kraftbolagen, centrerade krig oligopolet Vattenfall (svenskt), Eon (tyskt) och Fortum (finskt). Genom att sälja billig svenskproducerad el till europeiska priser – och då inte bara i Europa utan också i Sverige – plockar de in enorma extraprofiter.

Mycket vill alltid ha mer, vilket statliga Vattenfall är ett exempel på. Trots en vinst på astronomiska 33,4 miljarder kronor för 2024, höjde Vattenfall elnätsavgiften med 75 procent från 1 januari 2025. Det ger höjd elräkning för 900.000 svenska hushåll.

Höjningen motiveras med stora investeringsbehov, vilket vi kan skriva under på. Avregleringen har gett förfall i det svenska elsystemet. Men den motiveras också med att låga elpriser under 2024 inverkat menligt på lönsamheten, som om 33,4 miljarder kronor inte vore nog och mer än nog. Det skriver vi inte under på. Höjningen av elnätsavgiften är plundring av elkonsumenterna.

Här ska noteras att höjningen möjliggjordes av att Energimarknadsinspektionen i fjol höjde elnätsbolagens fastslagna intäktsramar med 100 miljarder kronor. En ökning med 40 procent. Inspektionen motiverar beslutet med inflationen, men det är nonsens. Sanningen är att elnätsbolagen kraftigt överkompenseras, vilket nu går ut över konsumenterna.

”Elnätsbolagen skär guld med täljkniv på en inkompetent utformar lagstiftning medan regeringen bara sitter och tittar på”, konstaterar elanalytikern Bengt Ekenstierna.

Så är det. Som konsument kan du byta elleverantör, men du kan inte byta nätanslutning, som sitter fast i bostaden. Denna monopolställning utnyttjar oligopolet till rena rofferiet. Med sanktion av näringsminister Ebba Busch.

Här bör ytterligare en notering göras.

2024 ökade vindkraftens andel av den svenska elproduktionen med nästan 20 procent. Det innebär att vindkraften är på väg att passera kärnkraften som Sveriges näst viktigaste kraftkälla, efter vattenkraften.

Utvecklingen oroar uppenbarligen kärnkraftskramaren Ebba Busch, som satsat hela sin politiska prestige på ny, dyr och farlig kärnkraft. Bush har därför sagt nej till bygget av tretton havsbaserade vindkraftsparker, detta med hänvisning till krigsmaktens krigsgalningar som påstår att havsbaserade vindkraftsparker är till men för försvaret av Sverige. Vad det nu har för relevans när Sveriges östra gräns förflyttat till Finland och Baltikum.

Men inte nog med det. Ebba Bush har också avskaffat statens ansvar för den havsbaserade vindkraftens anslutning till det landbaserade elnätet, vilket fått de näriga kraftbolagen att hesitera. 

Så har Vattenfall nyligen pausat en planerad vindkraftpark på Kriegers flak i Östersjön med hänvisning till ökade kostnader. Samhällsnyttan spelar ingen roll när det är profiten som styr.

Ebba Bush motiverar sitt beslut med att det ska råda konkurrensneutralitet mellan kraftslagen. Vilket är rena skämtet när hon i andra andetaget utlovar sanslösa subventioner till ny kärnkraft och ett garanterat minimipris på ny kärnkraftsel om 80 öre per KWh.

Den svenska elförsörjningspolitiken, om den alls finns, är destruktiv. Men det finns ljus i tunneln om vi går västerut, till Norge, där den socialdemokratiska regeringen Gahr Støre beslutat att från 1 oktober 2025 införa så kallade Norgepriser på el. För norska elkonsumenter innebär reformen ett statligt garanterat maximipris på 40 öre per KWh.

Reformen är en halvmesyr. Det är den norska staten som kompenserar för kraftbolagens hejdlösa profitjakt. Men utan att inkräkta på bolagens profiter. De får ostört jaga vidare.  

Likväl får halvmesyren liberala Expressen att gå i taket av upprördhet. I en ledare (9/2, 2025) utmålas Norge som ”den sista sovjetstaten” och Gahr Støre som ”lusekoftssocialist”. Bara tanken på att inkräkta på den fria marknadens prissättning får marknadsliberalerna att rysa av fasa.

Det viktiga här är att Norges exempel visar att det också under kapitalistiska förhållanden går att driva en politik som värnar om elkonsumenterna.

I Proletären har vi sedan flera år propagerat för den så kallade Beken-modellen, utvecklad av den tidigare nämnde Bengt Ekenstierna. Enligt denna modell ska elpriserna separeras. Den el som konsumeras i Sverige ska baseras på svenska produktionskostnader. Som enligt Ekenstierna skulle ge ett nationellt enhetspris på cirka 40 öre per KWh. Överskottselen kan sedan säljas till marknadspris.

Många tror att EU lägger hinder i vägen för en sådan modell, men så är det inte. Den alleuropeiska elbörsen Nord Pool är ett svensk-norskt påhitt och EU:s långt senare eldirektiv säger bara att 10 procent av den producerade elen bör ställas till den europeiska marknadens förfogande.

Det är hög tid för ett nationellt pris på el!

Anders Carlsson