Ledare: Lägg inte klimatansvaret på oss konsumenter – politikerna måste agera

Det är inte omöjligt att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Men det kräver aldrig tidigare skådade ansträngningar i hela samhället. Det slog FN:s klimatpanel, IPCC, ordförande Hoesung Lee fast efter att deras rapport om klimatläget just nu släpptes i veckan.

För att undvika en klimatkollaps får jordens medeltemperatur inte stiga mer än 1,5 grader jämfört med den medeltemperatur som rådde innan industrialiseringen, runt 1850. Ska det lyckas måste utsläppen snabbt ner till noll.

Det som står på spel är mänsklighetens säkerhet och vår tillgång till mat och vatten. Det handlar om hundratals miljoner människors möjlighet att leva, arbeta och få tillgång till livsmedel och vatten, eftersom extrema väderkatastrofer, torka, översvämningar och bränder blir betydligt vanligare vid temperaturökningar.

Att skjuta upp nödvändiga åtgärder innebär att målet att begränsa temperaturstegringen till 1,5 grader inte kommer att kunna hållas. Klimatpanelen framhåller att utsläppsminskningar är nödvändiga i alla samhällssektorer men att det inte räcker med enbart tekniska lösningar. De skriver att det också krävs omfattande livsstilsomställningar. 

Men miljö- och klimatfrågan kan inte reduceras till en fråga om konsumentmakt. Svenska politiker frånsäger sig gärna sitt ansvar och lägger över det på oss konsumenter. Visst kan vi som enskilda göra en del genom ändrad livsstil men då måste vi få förutsättningar att göra det. Utsläppsrätter är också exempel på ”marknadslösningar”  som bara inneburit att koldioxidutsläppen fortsatt att öka.

Alla miljöåtgärder måste innefatta en rättviseaspekt. Att höja bensinpriset för att minska biltrafiken innebär stora problem för lågavlönade som bor i glesbygd.

Den gångna sommarens extremvärme, torka och bränder har gett oss en föraning om vad som kan ske om temperaturen stiger. Eftersom 50 procent av våra livsmedel importeras och vi inte längre har några lager av livsmedel, kommer Sverige tvingas köpa både livsmedel och foder på världsmarknaden. Eftersom torkan och bränderna drabbat flera kontinenter kommer livsmedelspriserna att stiga. Jordens fattiga kommer att drabbas av svält, medan folk i rika länder kan äta sig mätta på deras bekostnad. Det ställer rättvisefrågan i klimatåtgärderna i blixtbelysning.

Sverige måste åter bli självförsörjande på livsmedel. Hela jordbruket måste ställas om. Därför krävs stora satsningar på forskning och investeringar med sikte på en hållbar livsmedelsproduktion som kan återskapa våra lager av livsviktiga råvaror.

Alla miljöåtgärder måste innefatta en rättviseaspekt, även behovet av transporter. Att ha råd med en bil, eller att kunna ta körkort, är en frihet som sannerligen inte innefattar alla. Det måste bli möjligt för de flesta att välja åka kollektivt genom att kollektivtrafiken blir avgiftsfri och att turtätheten ökar. Att istället höja bensinpriset för att minska biltrafiken innebär stora problem för lågavlönade som bor i glesbygd. 

För att på allvar minska transporterna på våra vägar måste samhället planeras för det. Då ska vi bygga ut och underhålla järnvägen, inte bygga nya motorvägar. Behovet av långväga transporter måste minska. Produktionen av varor ska därför ske så lokalt och så energieffektivt och miljövänligt som möjligt. Då kan vi inte tillåta att företag flyttar sin produktion till länder där löner och miljökrav är låga. 

Kapitalismen, med sitt inbyggda krav på ständig tillväxt, är den stora boven i klimatdramat. Minskar tillväxten hamnar vi en djup ekonomisk kris, där bördorna vältras över på fattiga människor och världens alla arbetare. En solidarisk och rättvis lösning är att hushålla med jordens resurser och fördela dem rättvist.

Ekonomisk utveckling kan användas till att minska arbetstiden, till bra vård, utbildningen och kultur. Sådant belastar inte klimatet och det gör dessutom våra liv rikare. Varor som produceras ska också hålla. Köp-slit och slängsamhället måste därför förpassas till historiens soptipp, tillsammans med det kapitalistiska systemet.

Orosmätningar visar att klimat- och miljöfrågor ligger i topp över vad svenskarna i allmänhet oroar sig för. Koldioxidutsläppen fortsätter att öka. 

Nästa klimattoppmöte hålls i polska Katowice nu i december. Då måste ländernas regeringar komma överens om hur målen ska uppnås. I en rasande takt närmar vi oss gränsen för hur mycket växthusgaser som totalt kan släppas ut i atmosfären.

Det är nu upp till de rika länderna att visa vägen och ta sitt stora ansvar. Det är de rika länderna, och då framförallt de rika i de rika länderna, som står för de stora utsläppen. Sverige är en av de tio värsta klimatbovarna i världen enligt Världsnaturfonden. Det måste bli ett slut på att framställa Sverige som ett föregångsland.

Ska det kommande klimatmötet ge resultat krävs att fossillobbyisterna, kastas ut från förhandlingarna. De kommer dit som rådgivare, observatörer och ibland till och med som delegater. Det är en skandal att de ens får närvara! Ändå har EU-kommissionen inte lyft ett finger för att stoppa dem.

I dagarna läcktes papper från Business Europe, där Svenskt näringsliv är medlem. Uppdraget är att förhala klimatarbetet genom att ifrågasätta beslutsprocessen och klimatberäkningarna samtidigt som man kräver ytterligare konsekvensstudier.

Därför krävs ett brett folkligt klimatuppror som tvingar politikerna att frigöra sig från näringslivets kontroll och fatta de nödvändiga besluten. Annars riskerar vi att om tio år att hamna i en situation där omställningen tvingas fram med en mycket kort framförhållning, och till en betydligt högre kostnad för samhället. Eller än värre att jordens temperatur stiger bortom mänsklig kontroll.