Helgens trafikkaos i den västsvenska regional- och lokaltrafiken med ett 70-tal inställda tåg och många strandsatta resenärer visar med tydlighet avregleringens följverkningar inom en viktig samhällssektor som järnvägstrafiken.
Den omedelbara anledningen till kaoset är att ledningen för tågbolaget DSB First Väst har klantat sig med semesterplaneringen. Många tågförare gick på semester på fredagen och deras ersättare gick i tjänst först efter helgens slut på måndagen. Resultatet blev som det blev.
Man kan givetvis skratta åt direktörer som, inför lägre tjänstemän och arbetare inom DSB First Väst såväl som allmänheten, ger sken av att alltid fatta klart genomtänkta och väl underbyggda beslut – i synnerhet när de skall motivera sina egna svindlande direktörsförmåner.
Hade folk på lägre nivåer klantat till det i motsvarande omfattning hade dessa fått en enkel biljett ut ur organisationen.
Eländet med alla turer kring DSB First och dess olika grenar, i såväl Sydsverige som i Småland, är i sig inget nytt.
Men helgens problem med järnvägstrafiken i Västsverige sätter fokus på avregleringens konsekvenser när övergripande planering, långsiktighet, kontinuitet och sammanhållning har gett vika för principen om lägsta pris vid upphandling och en allmän kortsiktighet. För att vinna anbud måste man dumpa priserna, som DSB First bevisligen har gjort, samt ha en så slimmad personalorganisation som möjligt, varvid utrymmet att parera missar i planeringen är i det närmaste obefintligt.
Kaoset och den kortsiktiga planeringen inom järnvägssektorn har lett till irritation inte bara från lokaltrafikanter och vanligt folk.
När en genuin högerman som förre SJ-ordföranden Ulf Adelsohn, som under alla år fajtats för marknadsanpassningar och privatiseringar, ilsket sätter ned foten så återspeglas det faktum att tågkaoset även drabbar delar av den härskande klassen. I synnerhet dem som åker till och från Stockholm på olika styrelsesammanträden, möten som ibland får skjutas upp eller rent av ställas in.
”Det gamla SJ är uppdelat i åtta delar, nio till och med, kan man säga. Och då blir det väldigt, väldigt svårt och tungt”, suckade Adelsohn i en radiointervju förra året.
Som SJ-ordförande följde Adelsohn nämligen hur SJ styckades upp och lämnandes ut till den nyliberala experimentverkstaden.
Nu på gamla dagar efterlyser den gamle högerledaren mer statlig styrning och samordning för att komma till rätta med tågkaoset.
Men Adelsohns sent påkomna realism har inte vunnit något gehör i regeringen. För den är privatisering och avreglering allt. Att stycka upp och sälja ut statlig verksamhet är den nuvarande reaktionens enda linje.
Kommunistiska Partiet hävdar att det är samhällets ansvar att en väl fungerande järnvägs- och kollektivtrafik upprätthålls. Vi hävdar att detta ansvar bara kan uppfyllas genom att trafiken ägs och drivs i offentlig regi, genom ett sammanhållet system och utifrån målsättningen att så många som möjligt skall kunna resa kollektivt.
För Sveriges transportsektor, som svarar för en tredjedel av landets klimatutsläpp, handlar det om att satsa på klimatneutrala transportsystem, som järnvägen.
Biltrafiken måste minskas, men inte genom att bilen görs till ett privilegium för de som har råd genom skyhöga koldioxidskatter eller vägtullar, utan genom att göra det möjligt och attraktivt för människor att ta bussen eller spårbunden trafik istället för bil.
För en sådan målsättning krävs ett återförstatligande av den kollektivtrafik som har privatiserats och att kollektivtrafiken befrias från marknaden. Bygg ut järnvägsnätet och ge Trafikverket rätten att bedriva drift och underhåll i egen regi.