”Givetvis har den estniska regeringen rätt att besluta om sina egna nationalmonument”, säger Bildt med sin allra mildaste röst.
Därmed anses saken klar. De som protesterar mot skändningen är
huliganer som får stå sitt eget kast. Den estniska regeringen gör som
den vill, både med gravmonumentet och mot dem som protesterar mot
skändningen av det.
Det är beklämmande. Den höger som idag styr Estland har aldrig gjort
upp med sin smutsiga historia. Glöm för all del inte att den estniska
borgerligheten under andra världskriget så till den grad lierade sig
med den nazistiska ockupationen, att Estland som första land
förklarades ”Judenfrei”, judefritt. Och det utan att SS och Gestapo
behövde röra en finger. I Estland sköttes judeutrotningen av de
estniska fascisterna.
Glöm inte heller att det i dagens Estland reses monument över de
estniska fascister som anslöt sig till Waffen-SS och att det med
regeringens goda minne genomförs årliga minnesceremonier till dessa
”hjältars” ära.
I Estland hyllas nazismen. Medan segern över den skändas. Varvid Carl
Bildt sitter nöjd. Det är inte tal om att begära att de estniska
partivännerna och klassbröderna skall göra upp med sin historia. Sådana
krav är förbehålla andra.
Estland anslöts till Sovjetunionen sommaren 1940. Efter beslut i den
nyvalda folkförsamlingen. Den estniska borgerligheten har aldrig
accepterat detta beslut, som berövade den dess dittillsvarande
maktställning. Varför anslutningen döpts om till ockupation.
Men kan diskutera omständigheterna kring beslutet, som fattades i en
turbulent situation. Men bara historierevisionister förnekar att
beslutet var folkligt förankrat. Anslutningen till Sovjet befriade
Estland från två årtionden av halvfascistiskt förtryck, med brett stöd
från en stor folkmajoritet. Det som borgerligheten såg och ser som
ockupation, var befrielse för arbetare och fattigbönder.
Att en majoritet ester 50 år senare var för självständighet är en helt
annan sak. En självständighet som Estland för övrigt hade rätt till
enligt Sovjetunionens författning och som Estland också fick i enlighet
med Sovjetunionens författning.
1944 befriades Estland återigen. Då från nazitysk ockupation. En
befrielse som kostade röda armén 218.500 döda. Till dess stupade
soldaters ära restes gravmonumentet ”Aljosja” och några av dem finns
också begravda under det. Men utan griftefrid. För när Estlands
borgerlighet skriver om sin smutsiga historia finns inte befrielsen
från nazismen. Den var inte en befrielse för dem.
Åt sådant ger Carl Bildt sanktion. Vilket är beklämmande.
Striden om ”Aljosja” handlar om historia. Men också om nutid. Estlands
stora, rysktalande minoritet är utsatt för ett exempellöst förtryck.
Människor som är födda i Estland och som levt hela sina liv i Estland
förvägras medborgarskap och demokratiska rättigheter. För att de har
fel modersmål.
160.000 människor är statslösa. För att de förvägras medborgarskap i sitt hemland.
Detta kallar Carl Bildt ”det demokratiska Estland”. Vilket är
beklämmande det också. Hur kan ett land som berövar en nationell
minoritet dess demokratiska rättigheter kallas demokratiskt?
För den rysktalande minoriteten är ”Aljosja” också en nationell symbol.
Varvid den estniska regeringens beslut att riva och skända monumentet
givetvis upplevs som en provokation, som ytterligare ett uttryck för
det pågående förtrycket.
Att då säga att den estniska regeringen har rätt att besluta om sina
egna nationalmonument är en vulgaritet. Demokratin ger ingen regering
rätt att begå övergrepp mot en redan förtryckt minoritet. En
demokratisk regering måste tvärtom visa respekt för minoriteter.
Att de flesta ester ser ”Aljosja” som symbol för sovjetisk ockupation
är för övrigt en medial bluff. Bara 38 procent av esterna är enligt en
färsk opinionsmätning för flyttningen av monumentet. Det är den
postfascistiska högern som kopplar monumentet till ockupation.
Carl Bildt försvarar den postfascistiska högerns historieförfalskning och övergrepp på en nationell minoritet.
Den mest skräniga högern kräver nu att EU skall sluta upp till Estlands
försvar, särskilt sedan också Ryssland och ryska demonstranter
protesterat mot skändningen av ”Aljosja”. Det redan rena
krigsstämningen på Expressens ledarsida.
Men skall EU göra något, så skall EU kräva att Estland lever upp till
de demokratiska normer som unionen påstås vila på. Ett land som berövar
160.000 människor deras medborgerliga och demokratiska rättigheter är
inte demokratiskt.
Vi må fortsatt berätta om nazismens illdåd. En berättelse som
inkluderar den estniska fascismens brott – i historien såväl som idag.
Proletären 18, 2007
Proletären behöver ditt stöd!
Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.
