I sin nu överlämnade rapport konstaterar FN:s vapeninspektörer förekomst av nervgasen sarin i Ghouta utanför Damaskus. Slutsatsen är därför att en nervgasattack genomfördes mot Ghouta i slutet av augusti, en attack som FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon helt följdriktigt betecknar som ett krigsbrott.
Rapporten säger dock ingenting om vem som utförde attacken. Mediespekulationerna om att Åke Sellström och hans team indirekt skulle peka ut regeringen i Damaskus som skyldig är alltså falska, alternativt ett uttryck för önsketänkande.
På plats i Ghouta har inspektörerna funnit spår av sarin på raketer av rysk tillverkning, som förevisats dem av representanter för väpnade oppositionsgrupper. Till detta konstaterar rapporten att det undersökta området varit frekvent trafikerat innan inspektörernas ankomst och att ”… sådana potentiella bevis kan ha flyttats och eventuellt manipulerats”.
Det är väl bekant att Syrien har tillgång till ryska raketer, varav en del med stor sannolikhet finns hos rebellsidan. Så sent som 2010 fanns också ryska raketer i Afghanistan, Algeriet, Egypten och Jemen, länder som utgör rekryteringsbaser för många av de utländska jihadister som deltar i kriget i Syrien. Ursprunget säger alltså inget i skuldfrågan, om nu raketerna verkligen burit sarin.
Inspektörerna har också påträffat rester av andra projektiler, som kan vara såväl serietillverkade som hantverksmässigt framställda.
Att Syrien haft tillgång till kemiska vapen är lika välbekant och givet av att Israel, som Syrien befinner sig i krig med sedan 1967, har både kemiska vapen och atomvapen. Men också rebellsidan har tillgång till kemiska vapen, vilket visas av beslag av sarin hos rebellgrupper i såväl Syrien som Turkiet. Regeringen i Damaskus har också anmält ett tiotal fall av misstänkta nervgasattacker till FN.
Att sarin använts i kriget i Syrien är förfärligt nog och ett tungt skäl att ge den inledda freds-processen allt stöd. Men användningen motiverar inte ett militärt ingripande i Syrien, vare sig med stöd av FN-stadgan eller som imperialistisk polisaktion. Ett förfärligt krig blir inte mindre förfärligt av ännu mera krig.
USA:s fortsatta militära hot mot Syrien måste fördömas.
Avslutningsvis konstaterar vi bara att regeringen i Damaskus sagt ja till internationell kontroll och total destruktion av landets kemiska vapen, medan Fria syriska armén motsätter sig uppgörelsen.
