En bred majoritet av svenska folket säger envist nej
till svenskt medlemskap i Nato. Folkmajoriteten värnar freden,
folkmajoriteten vill inte att Sverige dras in i imperialismens krig,
oavsett vilka vackra omskrivningar krigen förses med.
Det är utmärkt och uppmuntrande. Det politiska och militära
etablissemanget har i gott och väl tio år försökt anpassa opinionen till
en internationell situation som påstås kräva ett närmare samarbete med
Nato. Med full uppslutning från ett likriktat mediadrev. Men opinionen
låter sig inte anpassas. Heder åt folket!
Samma sak kan man inte säga om det politiska etablissemanget. Som i
lika bred majoritet trotsar den folkvilja man säger sig representera.
Genom att smygansluta Sverige till Nato. Skam över sådana
låtsasdemokrater!
Smyganslutningen är av gammalt datum.
Så gick Sverige redan på 1990-talet med i Natos täckorganisation
Partnerskap för fred, PFP, en organisation som någon träffande kallat
Natos ”hangarounds”. Sedan dess har Sverige en högst egen
NATO-delegation och svenska soldater deltar regelmässigt i samövningar
med Nato.
Smyganslutningen utgör från första början en provokation mot
folkviljan. Men ändå är det värre nu. För att Sverige inte längre nöjer
sig med att samöva med Nato.
I Afghanistan deltar Sverige sedan 2002 i ett Nato-lett kolonialkrig.
På USA-imperialismens uppdrag. Glöm alla de vackra fraserna om fred och
demokrati! Den svenska Isaf-styrkan i Afghanistan utgör en integrerad
del av Natos och USA:s ockupationstrupper. Sverige befinner sig i krig.
För första gången på snart 200 år. Som en följd av smyganslutningen
till Nato.
Detta gör den nu pågående Nato-samövningen Noble Mariner extra
provokativ. Det är en krigsallians som samövar. Med svenskt deltagande.
Som en förberedelse för nya krigsinsatser varhelst USA behöver sådana
insatser.
Den flottstyrka som anlöper Göteborg 10 maj representerar då rakt inte
fred och demokrati. Utan krig och aggression. Nu samövade Nato i
Östersjön, måhända som en maktdemonstation mot Ryssland. Ett alltmer
självmedvetet Ryssland skall veta att Nato står berett runt hela dess
gräns, redo för insats.
Men det är ändå inte Östersjön som är huvudmålet. Nato är just nu
i färd med att upprätta en permanent marin insatsstyrka i östra
Medelhavet, också det med svensk bistånd. Försvarsminister Mikael
Odenberg lovar inte bara svenska krigsfartyg. Utan är dessutom öppen
för att ställa Jas Gripen till Natos förfogande.
Fredsbevarande terrorbombningar. I Syrien eller kanske i Iran. Visst är det den förljugna fredsretorikens platta fall.
Insatsstyrkan i östra Medelhavet är en del av det pågående kriget, av
det krig som pågår i Irak och Afghanistan och Palestina; är en del av
det imperialistiska kolonialkriget om oljan. I detta krig deltar idag
Sverige fullt ut, vilket tydliggörs av krigsövningen Noble Mariner och
av Nato-invasionen i Göteborg.
Försvarsminister Mikael Odenberg, som rätteligen borde titulera sig
krigsminister, hävdar att en relevant militär förmåga idag är en
förmåga ”som kan användas över alla gränser, såväl geografiska som
mentala” (SvD 15/1).
Det är inte längre tal om att den svenska krigsmakten skall försvara
Sverige. Utan den skall sättas in varhelst Nato, USA och EU behöver
den. Som i Afghanistan.
De geografiska gränserna är redan överskridna. Men hur är det med de
mentala? Är den rena krigsaktivismen nästa gräns att passera? I
enlighet med Fredrik Malms stolta devis: ”Jag säger inte USA ut ur
Irak. Jag säger USA in i Iran!”
Tecknen är dessvärre illavarslande. Så har den svenskledda EU-styrkan
Nordic Battle Group, som skall vara stridsberedd 1 januari 2008,
försetts med valspråket Ad Omnia Paratus, beredd till allt. Soldaterna
i Nordic Battle Group skall vara beredda att delta i vilka
vidrigheter som helst, var som helst. Utan att fråga och framförallt
utan att ifrågasätta. Jag lydde bara order.
Det är hela denna militaristiska utveckling som ställs på sin spets i
Göteborg nu till helgen. Det handlar givetvis om Nato. Svenska folket
vill inte veta av Nato, så vad har Nato här att göra?
Men det handlar inte bara om Nato, utan också och fastmer om
smyganslutningen till Nato och om det svenska deltagandet i Natos
kolonialkrig.
Vi uppmanar till mangrann uppslutning i demonstrationen mot Nato i
Göteborg nu på lördag. Att vara mot Nato är hedervärt. Men det är ännu
mer hedervärt att protestera mot Nato och mot det svenska deltagandet i
Natos krig.
Därför säger vi kommunister:
• Nato ut ur Sverige!
• Sverige ut ur Afghanistan!
8 maj 2007
Proletären 19, 2007
