Söndag 20 januari 2008. Ehud Olmert och Carl Bildt ler rart mot varandra. Bildt befinner sig på vänskapsbesök i Herziliya, Israel, för att skänka glans åt det årliga propagandajippo som Israel kallar ”säkerhetskonferens”.
Samma dag i Gaza city. I ett mörklagt sjukhus turas en palestinsk familj om att handpumpa en kuvös. För att om möjligt rädda livet på yngste
sonen, som skadats i en trafikolycka. Sjukhuset saknar elektricitet sedan huvudkraftverket i Gaza tvingats stänga på grund av bränslebrist. Orsakad av den israeliska blockaden.
Förtvivlade läkare förklarar att de tvingas välja vem de skall försöka rädda livet på. Skall de satsa på den lille pojken i kuvösen? Eller kanske på mannen som just kom in efter en hjärtinfarkt? Utan el och utan mediciner har de inte en chans att rädda alla som normalt hade kunnat räddas, om ens någon. Blockaden dödar, mördar.
Vad säger den leende Olmert till den lika leende Carl Bildt? Om Gaza. Om de nu alls talar om saken. Kanske det han sa i en TV-intervju på måndagskvällen. ”De får skylla sig själva. Har de röstat fram en sådan regering, så får de ta konsekvenserna. Ansvaret är deras.”
Bildt säger ingenting. I alla fall inte offentligt. Den säkerhet han är på plats för att skänka glans åt handlar inte om Gaza, handlar inte om det gigantiska gisslandrama som utspelas inför hela världens ögon, handlar inte om det smygande folkmord som Israel begår i Gaza, i öppet trots mot internationell lag, som förpliktigar en ockupationsmakt att sörja för den ockuperade civilbefolkningens säkerhet och välfärd.
Sveriges utrikesminister tiger. För att han spelar med. Åter på plats i Stockholm kommer Bildt säkert att beklaga situationen i Gaza, såsom han gjort förut och såsom det ankommer en välartikulerad statsman. Men det är en läpparnas bekännelse. För i handling deltar Sverige i den utsvältning av Gaza som pågått alltsedan Hamas vann det palestinska val som Bildt själv betecknade som ”Mellanösterns mest demokratiska”.
Bildt tiger. För att han är en medbrottsling. För att han anser att Israel har rätt att ta ett folk som gisslan; för att han i handling visar att han anser att utsvältning av en hel civilbefolkning är en legitim metod i kampen mot det motstånd som han med George W Bush kallar ”terrorism”.
I den ”reseinformation” som utrikesdepartementet bifogade till pressmeddelandet om Bildts resa till Israel, så sägs att Israel är en ”demokratisk rättsstat”. Detta publiceras mindre än en vecka efter det att Ehud Olmert skickade en av sina dödspatruller till Gaza för att mörda Palestinas förre utrikesminister Mahmud al-Zahar, naturligtvis utan rättegång och dom. Mahmud al-Zahar lyckades undkomma, men hans son och ytterligare femton palestinier dödades.
Är det riktade mord som detta, och det är sannerligen inte det första riktade moret, som gör Israel till en demokratisk rättsstat?
Israel påstår att terrorn mot Gaza rättfär-digas av att Hamas angriper södra Israel med hemmagjorda raketer, en verksamhet som återupptogs efter mordförsöket på Mahmud al-Zahar. Det är inte bara nonsens, utan också ett hån mot internationell lag. Ett ockuperat folk har rätt att göra motstånd. Men en ockupationsmakt har inte rätt att terrorisera ett helt folk.
Kålsuparteorin är befängd. Ockupationsmakten Israel och dess uppbackare USA bär det fulla ansvaret för situationen.
Det finns en fredlig lösning: Att Israel villkorslöst drar sig tillbaka från allt territorium som ockuperades 1967, att Israel erkänner en palestinsk stat inom säkra gränser och med full kontroll över land, luft och hav, samt att Israel godkänner samtliga FN-resolutioner om konflikten, inklusive palestiniernas rätt att återvända.
Men Israel vägrar. Israel vägrar rentav att inkludera den folkvalda palestinska regeringen i den sk fredsprocess som var död redan innan den startade. För att den inte handlar om fred, utan om israeliska krav på kapitulation.
Hur kan någon tro att en sådan hållning kan resultera i fred?
Söndag 20 januari 2008. Israels inrikesdepartement meddelar att antalet bosättare på den ockuperade Västbanken nu uppgår till 282.362 personer, de 200.000 bosättarna i östra Jerusalem oräknade. Det innebär att antalet bosättare ökade med nästan 15.000 under 2007.
Kan det demonstreras tydligare? Israel vill inte ha fred, vill i alla fall inte ha en fred som ger minsta rättvisa åt palestinierna. Det är annektionspolitik som gäller, kombinerad med terror.
Det ankommer på svenska folket att återupprätta Sveriges förlorade heder. Genom solidaritet med det förtrampade och terroriserade palestinska folket. Redan nu på lördag finns chans att manifestera på många håll runt om i landet. Slut upp!
Bojkotta Israel – solidaritet med Palestina!
22 januari 2008
Proletären 4, 2008
