Låt oss säga det direkt: Vi är för en målmedveten minskning av biltrafiken, inte minst av den tunga lastbilstrafiken, men också av privatbilismen. För att en sådan minskning är nödvändig för att minska koldioxidutsläppen och därmed för att hejda den globala uppvärmningen.
Om denna vår grundhållning skall det inte råda minsta tvivel.
Men måste en målmedveten minskning av biltrafiken betyda chockpriser på bensin? Nej, svarar vi. Prisvapnet är inte bara klassmässigt orättvist, utan dessutom socialt oacceptabelt. Därför är det nödvändigt att använda andra metoder för att minska biltrafiken.
Bensinpriset slår nu alla rekord. I förra veckan passerade priset på bensin 13,50 kronor litern och priset på diesel är uppe i 15 kronor. Orsaken sägs vara fördubblade råoljepriser, vilket är en halvsanning. Sant är att inte minst spekulationen på världens råoljebörser gett ett fördubblat dollarpris, men eftersom dollarn samtidigt rasat i värde i förhållande till kronan, så stannar prisökningen vid 50 procent.
Det är mycket, naturligtvis. Men ändå inte avgörande för den prisnivå som idag gröper ur hushållskassorna för dem som är beroende av bilen för att kunna ta sig till jobbet eller för att överhuvudtaget kunna leva i de delar av Sverige som saknar en fungerande kollektivtrafik. Det är inte råoljepriset som ger chockpriserna. Utan skatterna.
Så här ser den aktuella fördelningen ut, där grundpriset utgör av kostnaden för råolja och raffinering, inklusive oljebolagens vinster:
Grundpris: 5,58 kronor.
Koldioxidskatt: 2,34 kronor.
Energiskatt: 2,95 kronor.
Moms: 2,72 kronor.
Summa: 13,59 kronor.
59 procent av det pris vi betalar vid bensinpumpen utgörs alltså av skatt, till delar rentav av skatt på skatt, eftersom momsen inte bara tas ut på grundpriset, utan också på koldioxid- och energiskatt.
Före valet 2006, då bensinpriset steg över 11 kronor litern, så lovade både kristdemokraterna och moderaterna att sänka skatterna på drivmedel för att sänka ett pris som då ansågs oacceptabelt, dyrt och heligt och på heder och samvete. Men efter valet gjorde de i vanlig ordning tvärtom. De höjde skatten med 17 öre.
Idag är bensinpriset mer än 2 kronor högre per liter än 2006, men idag är samtliga riksdagspartier ändå överens om att priset måste höjas ytterligare. Med hänvisning till klimathotet.
Det kan låta bestickande. Men det är falsk matematik.
För det första. De allra flesta människor i Sverige kör inte bil för att de tycker det är så förskräckligt roligt, och då rakt inte för att det är så billigt, utan för att det är nödvändigt – för att kunna ta sig till jobbet, till affären, till barnens skola, till vårdcentralen eller vad det nu kan vara.
Så ser det ut i stora delar av Sverige. Det går inte att arbeta och leva utan att köra bil.
Vad händer då när skatten höjs? Ja, norrlänningen med fem mil till jobbet måste ju åka till jobbet i alla fall. Men påföljd att skattehöjningen inte påverkar hans eller hennes bilåkande det minsta eller i vart falla bara marginellt. Norrlänningen tvingas dra in på något annat. Klimatet påverkas inte det minsta. Men det tickar in nya skattemiljarder till Anders Borg.
Detta är statistiskt bevisat. De bensinskattehöjningar som hittills genomförts, och de är många, har inte minskat bilåkandet i Sverige. För att de allra flesta åker bil för att de måste.
I detta avseende utgör den föregivna klimatpolitiken ren skatteutplundring. Människor får betala extraskatt för möjligheten att arbeta.
Man kan naturligtvis tala om bilåkning som inte är absolut nödvändig, som lyxen att ta bilen till landet eller till barnens fotbolls-träning. Bor man långt från fotbollsplanen får väl barnen nöja sig med att kicka boll på gräsmattan.
Detta reser en andra aspekt på drivmedelsskatt som klimatpolitiskt vapen.
För det andra: De skyhöga drivmedelskatterna är klassmässigt orättvisa, det är de mindre bemedlade som skall tvingas ställa bilen när bensinen görs för dyr, inte de rika.
I förlängningen handlar det om ren klasspolitik. Om bensinpriset höjs till 20 eller 30 kronor litern, som miljöpartiet förespråkade för några år sedan, så blir det överklassens privilegium att köra bil. Eftersom överklassen har råd att betala för att skita ner. Om överklassen har större behov av bilen än arbetaren spelar ingen roll. När pengarna styr landar den rike alltid på fötterna.
Vi kommunister är som sagt för en målmedveten minskning av biltrafiken, också av privatbilismen. Men vi är inte för straffbeskattning av arbetare som måste köra bil för att kunna ta sig till jobbet och vi är inte för att förvandla bilen till ett privilegium för överklassen.
Därför anser vi att kampen för att minska koldioxidutsläppen från trafiken måste utvecklas efter andra linjer än utifrån det mantra om höjda skatter som idag samlar hela det politiska etablissemanget.
Några förslag:
• De tunga lastbilstransporterna måste drastiskt minska. På lång sikt krävs därvid samhällsplanering, där produktion och konsumtion förs närmare varandra, istället för som i dagens kapitalism, där avstånden blir allt större.
Men det finns också mer kortsiktig lösningar. Inför kilometer-skatt på tunga lastbilstransporter, inklusive på bilar från utländska åkerier, och bygg ut järnvägen. Den nuvarande trafikpolitiken, där våra motorvägar förvandlats till storföretagens avgasstinkande lager är klimatpolitiskt absurd.
• Bygg ut kollektivtrafiken och sänk taxorna, gärna till noll.
• Förbjud nyförsäljning av bensinslukande bilar, typ stadsjeepar.
• Tvinga bilföretagen att prioritera produktion av bränslesnåla bilar och bilar som drivs med alternativa bränslen.
• Inför en samhällsplanering värd namnet, där jobb, välfärd, service, kultur och fritidsaktiviteter placeras inom rimliga avstånd från där människor bor.
Det är otroligt viktigt att minska koldioxidutsläppen från trafiken. Men det finns andra och bättre möjligheter än att göra bilen till ett överklassprivilegium. Därför går vi kommunister emot det politiska etablissemangets unisona rop på ännu högre drivmedelsskatter. Vi säger tvärtom: Sänk skatten på bensin!
Varför inte börja med att avskaffa den skatt på skatten som det nuvarande momsuttaget innebär.
Proletären 22, 2008
Proletären behöver ditt stöd!
Vi har inga rika annonsörer. Vi får inget mediestöd. Däremot har vi våra läsare som inser vikten av en tidning som tydligt tar ställning. För välfärd, fred och socialism, mot högerpolitik och imperialism. Vi skildrar verkligheten och vi vill ge röst åt dem som sällan får höras i andra medier.
