När Högsta domstolen i juni lade sig platt för EU, som en strykrädd hund, konstaterade vi att domstolen inrättat en gräddfil för skattesmitare (Proletären nr 25).
Men det blev faktiskt värre än så. För när de högsta juristerna nu följer upp sin fega nytolkning av svensk lagstiftning, så är själva nytolkningen inte nog, utan den görs dessutom retroaktiv. Det innebär att dömda skattebrottslingar nu släpps fria och att de ges rätt att begära skadestånd.
Vi tillhör inte dem som brukar beklaga oss över daltandet med brottslingar. Men detta är anstötligt. Grova brottslingar slipper undan och ges rätt till skadestånd, inte för att de funnits oskyldiga, utan för att de flesta tillhör en samhällsklass som skall skyddas i de rikas EU-Sverige, som det skall daltas med.
Bakgrunden är att EU anmärkt på det svenska systemet med både skattetillägg och åtal för skattebrott, som anses dubbelbestraffande. Till det skall sägas att Högsta domstolen för bara tre år sedan slog fast att skattetillägget, som tas ut av Skatteverket, inte är ett straff utan en administrativ förseningsavgift.
Vi finner den ståndpunkten fullt rimlig. Ingen döms att ett betala skattetillägg i domstol, utan här handlar det om en schablonmässig avgift, ungefär som när vi andra får betala en extra avgift om vi är sena med våra räkningar.
Inget straff, alltså, bara en praktisk hantering. Och därmed ingen dubbelbestraffning – om och när medvetna skattefuskare döms för skattebrott.
Märkligt nog tycks vi vara ensamma om detta synsätt, trots att det var helt okontroversiellt för bara tre år sedan. Alla andra låter sig fösas in i EU-fållan, från regering och politiska partiet till jurister och lydiga ledarskribenter. Det är bedrövligt i sin anpasslighet, men ges av att det här handlar om brottslingar som det skall daltas med.
En skattejurist, intervjuad i radion, bär syn för sägen.
”Här handlar det om tidigare ostraffade företagare, om ärliga människor, och som kanske bara glömt att redovisa momsen”, sa han i ett förtjust försvar av HD-domen.
Visst är det anstötligt. Företagare som ”glömt” att redovisa moms för i många fall tiotals miljoner kronor, som stulit från den gemensamma, skall betraktas som glömska, inte som brottslingar.
Enligt hovrättspresidenten Fredrik Wersäll innebär HD-domen att flera hundra brottslingar nu kan komma att släppas fria och beviljas skadestånd, trots att de är funna skyldiga, vilket är unikt i svensk rätts-historia. Enligt Wersäll har det aldrig hänt tidigare, vilket återigen pekar på den sociala faktorn.
Men det mest djävliga är ändå att Sverige nu saknar kraftfull sanktion mot skattebrott – tar Skatteverket ut tilläggsavgift kan brottslingar inte åtalas – vilket direkt uppmuntrar till brott. Till dess att ny lagstiftning kommer på plats riskerar skattebrottslingarna mycket mindre.
För vår del tycker vi att HD-domarna borde ha tänkt på det, innan de fattade detta rättshistoriskt unika beslut. Rättsväsendet skall väl inte uppmuntra till brott?
Men huvudansvaret ligger ändå hos regeringen, som varit medveten om problematiken sedan 2010, men som sinnesslött nöjt sig med att tillsätta en utredning. Som naturligtvis inte är klar på länge än. Man skall inte bråka med de sina i onödan.
Så släpper Högsta domstolen skattebrottslingar loss utan att regeringen vidtagit några som helst åtgärder för att framöver sätta dit kreativa och ack så glömska entreprenörer. Visst är det anstötligt så det förslår, rentav en upprörande rättsskandal.
Man skall inte vara förvånad. I klassamhället tjänar lagen i slutändan alltid de rika, den är de rikas lag. Men skall bli förbannad. Skall det vara på detta viset behöver vi en rejäl förändring i Sveriges land.
Varför inte börja med att lämna EU.
