I Aftonbladet (3/9) svarar Lars Ohly och tillträdande EU-parlamentarikern Mikael Gustafsson på Kommunistiska Partiets öppna brev om Vänsterpartiet och EU-utträdet, om än indirekt.
Man tackar och bugar. Oavsett att det är den interna oppositionen som tvingar ut Ohly och Gustafsson på planen, så är det bra att utträdesfrågan diskuteras offentligt och att utträdeskravets fiender tvingas argumentera för sin sak.
Argumentationen är minst sagt torftig. Ohly och Gustafsson konstaterar att EU:s negativa sidor har förstärkts sedan Sverige blev medlem 1995, något som rent logiskt borde betyda att också Vänsterpartiets negativism borde ha ökat. Lika logiskt borde därmed ett parti som inte ville gå med i EU idag vara än mer angeläget om att Sverige lämnar denna alltmer negativa union.
Men icke. Efter att ha dömt ut EU jäms med fotknölarna skriver utträdeskravets fiender: ”Idag finns inga förutsättningar för ett utträde ur EU, även om det vore det bästa.”
Slut på argumentationen. Detta är det enda som anförs som skäl till att stryka kravet på att Sverige skall lämna EU. Förutsättningar saknas. En stilla undran. Anser Ohly och Gustafsson att det idag finns förutsättningar att införa republik i Sverige? Eller skall också detta krav strykas?
Republikaner och EU-motståndare gör sig icke besvär i Vänsterpartiet. För att förutsättningar saknas.
På helgens V-konferens i Göteborg försökte Mikael Gustafsson något utvidga argumentationen.
”Det här är egentligen bara en anpassning till den politik vi för i verkligheten. Vi har inte drivit frågan om utträde på tio år”, säger han i Göteborgs-Posten (5/9).
Beskrivningen är sann. Vänsterpartiets ledning har struntat i utträdeskravet i programmet, så som sossarna i snart hundra år spottat sig själva i synen vad gäller programkravet på republik.
Men är slutsatsen verkligen att programmet måste ge vika för pragmatiken? Varför inte istället kräva att partiets företrädare följer partiprogrammet?
På konferensen i Göteborg talade de flesta deltagare för att behålla kravet på att Sverige skall lämna EU, vilket gläder oss, inte minst för att en strykning av kravet innebär att V överlämnar EU-motståndet i riksdagen till rasistiska Sverigedemokraterna.
Men ännu bättre vore om V-kongressen i januari inte bara beslutar om att behålla utträdeskravet, utan också om att aktivt driva det. Ju fler som aktivt driver ett antikapitalistiskt EU-motstånd, desto bättre förutsättningar skapas för ett EU-utträde.
Det är så vi kommunister ser på det politiska arbetet. Politik är inte att flyta med det för tillfället opportuna, utan att slåss och skapa opinion för det vi inom partiet tror på, gärna tillsammans med andra.
Vi hoppas att V-kongressen avvisar Ohly & Gustafsson och att Vänsterpartiet därmed inte bara behåller utträdeskravet, utan att partier också återvänder till det aktiva EU-motståndet. Det är ett aktivt, antikapitalistiskt EU-motstånd som skapar förutsättningar för att få ut Sverige ur EU.
