Äntligen beviljas Ahmed Agiza permanent uppehållstillstånd i Sverige. Det är bara att glädjas med Agiza, som efter en tio år lång mardröm kan säga att ”rollerna är ombytta, nu sitter Mubarak i fängelse och jag är en fri man”. Men ännu går de ansvariga i Sverige fria och fortfarande pågår den terroristjakt som utgör grunden för behandlingen av Ahmed Agiza och Mohammad Alzery.
Bakgrunden är välkänd. Vintern 2001 fick svenska regeringen order från USA att utvisa Agiza och Alzery till Mubaraks Egypten. Göran Persson var inte sen att lyda, trots att det var ett uppenbart brott mot svensk lag att utvisa människor till länder där de hotas av tortyr och död. Bevisen mot Agiza och Alzery hade snickrats ihop av USA:s och Egyptens underrättelsetjänster och var så bristfälliga att regeringen beslutade att hemligstämpla dem.
Själva avvisningen på Bromma flygplats sköttes av sju maskerade CIA-agenter och två från Mubaraks underrättelsetjänst. Det var den första olagliga CIA-flygningen av terrormisstänkta till tortyrfängelser. Redan på svensk mark började den omänskliga behandling som kom att bli Agizas vardag de kommande tio åren. Allt ägde rum inför ett passivt betraktande Säpo.
Säpo hade fått klartecken från regeringen, som därmed medvetet bröt mot såväl svensk som internationell lag. När det hela upp-dagades av media mörklade regeringen tortyren inför såväl media, konstitutionsutskottet som FN.
Mohammad Alzery släpptes efter två år i fängelse utan att ha ställts inför rätta, därefter har trakasserierna fortsatt ända fram till Mubarakregimens fall. För Ahmed Agiza gick det värre. Han dömdes till 25 års fängelse i en summarisk militärrättegång, straffet sänktes senare till 15 år. Brottet var inte terrorism utan ”statsfientlig verksamhet”, dvs att ha bekämpat Mubaraks blodiga regim.
Den dåvarande svenska regeringen, med statsminister Göran Persson, utrikesminister Anna Lindh och justitieminister Tomas Bodström som ytterst ansvariga, skickade utan att blinka Mubaraks fiender till egyptiska tortyrfängelser.
Att ingen ansvarig ställts till svars för dessa brott är skandal. Skulden faller också på borgarregeringen som fördröjt, sopat över och så sent som för ett år sedan vägrat att bevilja Agiza permanent uppehållstillstånd i Sverige.
Än värre är det att de terroristlagar som möjliggjorde den kriminella och inhumana behandlingen av Ahmed Agiza och Mohammad Alzery ännu gäller. Godtyckliga terroristlistor, hemliga bevis, en maktfullkomlig säkerhetspolis, brutala polisinsatser och omfattande övervakning hör inte hemma i en demokratisk rättsstat. Offren för terroristjakten är många och fler kommer det att bli.
De skyldiga kommer att fortsätta gå fria så länge skurkarna tillåts utreda sig själva, som nu senast i de brutala polisövergreppen i Göteborg i oktober 2010.
Ahmed Agizas permanenta uppehållstillstånd innebär att han nu kan återförenas med sin familj. Men så länge de odemokratiska terrorlagarna gäller är allas vår trygghet satt på undantag.
