Privatiseringen av äldrevården i Sverige inleddes under socialdemokratiskt fögderi, med ädelreformens kommunalisering som första murbräcka. Men det är högern och framförallt Moderaterna i Stockholm som drivit på för att göra äldrevård till en marknad vilken som helst, för kapitalistiska bolag att hejdlöst profitera på.

Så har Sverige under högerns regim begåvats med Europas mest avreglerade äldremarknad, ett sannskyldigt Klondyke, där Carema, Attendo och de andra kapitalistiska vårdkoncernerna gör skattefria jättevinster på vanvård.

Den privata äldrevården kontrollerar ännu bara 13,9 procent av marknaden, men andelen växer snabbt, påskyndad av regeringen Reinfeldts lag om valfrihet (LOV), som gör privatisering till ett kommunalt måste, och av högerns uttalade ambition att minst 50 procent av all vård och omsorg i Sverige skall drivas i privat regi.

Det är därför ingen tillfällighet att helt moderatstyrda kommuner går längst i privatiseringshysterin, som nu senast skånska Lomma, där man beslutat lämna all äldreomsorg till Carema med flera kapitalistiska bolag.

Det finns självklart ideologiska motiv bakom denna politik. Enligt liberalt axiom är kapitalistisk konkurrens bra. Per definition.

Men inom Moderaterna finns också mer krassa motiv. Eftersom det finns starka personliga band till de kapitalistiska bolag och ägare som tjänar storkovan på den moderata politiken.

Så ägdes vårdkoncernen Attendo fram till 2005 av moderate finansmannen och greven Gustaf Douglas, som inför valet 2006 startade en alldeles egen insamling (Rosenbadsfonden) för att bana väg för en moderat valseger.

Douglas tjänade 642 miljoner kronor netto när han sålde sina aktier i Attendo till det brittiska riskkapitalbolaget Bridgepoint. Varvid man kan undra hur många av de miljonerna som hamnade i Rosenbadsfonden som politiskt tack och inteckning.

Men veta kan man inte. Eftersom Moderaterna med näbbar och klor värjer sig mot kravet på att privata donationer till politiska partier skall redovisas offentligt.

I vart fall fick Douglas den politik han lovat Bridgepoints direktörer och själv vakar han över att hans pengar ger avsedd verkan som ledamot av Moderaternas partistyrelse.

Douglas är inte ensam moderat i den privata vårdsvängen. Så hann förre vice ordföranden Kristina Axén-Olin knapp lämna kändistorken Nämndemannagården, efter att ha gjort sig omöjlig som finansborgarråd i Stockholm, förrän hon dök upp som etisk rådgivare på Carema. Tala om att sätta bocken som trädgårdsmästare!

I omsorg om de politiska vännerna försvann dock Axén-Olin från Caremas hemsida, så snart den senaste skandalen briserade, vilket säger en del om förhållandet. Carema kunde tagit skydd bakom sin etiske rådgivare, men valde istället att smuggla ut henne bakvägen. För att det goda förhållandet till M är för framtiden viktigare.

I Carema finns också moderaten Birgitta Holm, som lämnade kommunstyrelsen i Stockholm, som beställer vård, för en lukurativ chefspost ”på andra sidan”.

Huruvida Attendos vd Henrik Borelius är moderat vet vi inte. Men genom sin syster Maria Borelius, som 2006 gjorde en kort sejour som minister i Reinfeldts första regering, har han i alla fall en direktkontakt in i det parti som banat väg för hans extremt vinstgivande verksamhet

Så faller de slöjor som Per Schlingmann och Fredrik Reinfeldt så omsorgsfullt försökt skyla sitt parti med. Moderaterna är alltjämt plutokratins parti, den ekonomiska maktens och det giriga egenintressets parti.