Lögnaktig kampanj om antisemitism inom vänstern

Anklagelserna om antisemitism inom vänstern tar sig både absurda och lögnaktiga uttryck.

I Storbritannien har det socialdemokratiska partiet hamnat i medialt blåsväder på grund av påstådd antisemitism. Hur stort problemet verkligen är är oklart, men två saker kan konstateras:

Ett: I en organisation med över en halv miljon medlemmar är det statistiskt otroligt att inte en enda antisemit skulle finnas.

Två: Det är svårt att skaka av sig misstanken att drevet mot Labour har en hel del att göra med att partiordföranden Jeremy Corbyn är palestinavän, något som upprör de israelvänliga delarna av partiet. Säkert utnyttjas anklagelserna också av de som inte vill att Corbyn drar partiet åt vänster. 

I Al Jazeera-dokumentären The Lobby går reportern undercover som Labourmedlem med Israelsympatier, och det avslöjas att staten Israel genom sin ambassad i London organiserar lobbyverksamhet inom såväl Labour som Tories.

Genom videobevis framgår också att åtminstone ett av de fall av antisemitism som partiorganisationen Labour Friends of Israel gjorde stor sak av i media var påhittat.

Nu har debatten om ”antisemitismen inom vänstern” tagit sig till Sverige. I Flamman publiceras en essä av Jonas Elvander som utan några egentliga bevis anklagar ”vänstern” för antisemitism.

Efter ett ilsket svar från Kajsa Ekis Ekman framhärdar Elvander genom att trassla in sig i märkliga argument, som att invandrarungdomar med antisemitiska åsikter bör räknas till vänstern.

Han tar också upp att Ilmar Reepalu (S) under sin tid som kommunstyrelsens ordförande i Malmö ”krävde att judarna i Malmö skulle ta avstånd från Israels politik.” Ett uttalande som i åratal traderats som ett bevis för sossepampens antisemitism.

Faktum är att citatet är gravt förvanskat.

Citerat ur intervjun i Skånska Dagbladet (27/10, 2010): ”Jag skulle önska att judiska församlingen tog avstånd från Israels kränkningar av civilbefolkningen i Gaza. Istället väljer man att hålla en demonstration på Stortorget, som kan sända fel signaler.”

Demonstrationen han nämner var en stödmanifestation för Israel som hölls på Stortorget i Malmö mitt under det blodiga Gazakriget där över 1 300 palestinier, varav 500 barn, dödades.

Det är inte automatiskt antisemitism att önska att judiska församlingen tar avstånd från Israels krig och apartheidpolitik. De judiska församlingarna i Sverige är inga opolitiska organisationer, utan bör betraktas som något av svensk-israeliska vänskapsföreningar.

Ur ”Stadgar för Judiska församlingen i Malmö”: ”Församlingen ska värna om förbundenheten med det judiska folket och staten Israel.” Det var alltså den här organisationen som Reepalu kritiserade, inte alla malmöiter av judisk börd eller tro.

Värst i angreppen på vänstern går dock de två skribenterna Daniel Swedin och Somar Al-Naher. I Swedins Aftonbladetledare har ett inlägg med 2 000 likes i en Facebookgrupp som stödjer Corbyn blivit till ett upprop som skrivits under av 2 000 personer. Swedin skriver också att det i inlägget står att ”alla som påstår att partiet har ett problem med antisemitism deltar i en världsomspännande sionistkonspiration mot Labour”. Vad det egentligen står är att ”en väldigt mäktig intressegrupp mobiliserar sin uppenbart enorma styrka” mot Corbyn. 

Somar Al-Naher drar i Expressen det hela till absurditetens rand när hon menar att den vänster som inte stödjer USA:s folkrättsvidriga angrepp på Syrien drivs av antisemitism: 

”Staten Israel symboliserar en del i en global makt som dominerar tillsammans med USA. Med den synen på världen betraktas diktaturerna i Mellanöstern som motståndare till den globala imperialismen. Det är ett synsätt som ligger nära, och ibland glider över i, konspirationsteorier om den mäktige juden, länkad till det världsomspännande herraväldet.”

Hon tillstår dock att ”inte allt motstånd mot USA bottnar i antisemitism.” 

Storsint av henne.