Migrantarbetare utnyttjas – ”obefintlig risk” för arbetsgivare att straffas
Riksrevisionen riktar skarp kritik mot regeringen och myndigheters förmåga att motverka utnyttjande av arbetskraft. Endast tre fall har lett till fällande domar sedan 2004.
Riksrevisionen riktar skarp kritik mot regeringen och myndigheternas arbete mot utnyttjande av arbetskraft i Sverige i en nysläppt rapport. Den grundläggande frågan handlar om att regeringen inte ger tydliga direktiv och att regelverket som finns försvårar myndigheternas arbete.
”Granskningen har visat att det är en närmast obefintlig risk för arbetsgivare att bli straffade för människoexploatering eller människohandel”, konstaterar Riksrevisionen.
2018 blev det olagligt att exploatera människor i arbetssyfte. Tidigare hade dessa brott bakats in under brottsrubriken människohandel. Riksrevisionen konstaterar dock att endast ett fall av människoexploatering lett till en fällande dom sedan lagen infördes och sedan 2004 har bara två personer dömts för människohandel.
– Det är en talande bild som rapporten ger. Sverige har varit lite naivt inför dessa frågor och vi ser att problemen bara ökar. En av sakerna som försvårar för Skatteverket är vår absoluta sekretess, vilket gör det svårt för oss att informera andra myndigheter vid misstanke om brott, säger Conny Svensson, myndighetssamordnade på Skatteverket i frågor om människoexploatering, till Proletären.
Ett annat exempel är att Polisen måste ha misstanke om brott för att en arbetsplats ska genomsökas. Eftersom få brottsoffer väljer att anmäla skapar detta ett moment 22 för myndigheten.
Personer som utsätts för brott har också en tendens att lämna landet innan myndigheterna startat en utredning. Idag kan en person som vistas illegalt i landet få ett så kallat tidsbegränsat uppehållstillstånd i 30 dagar, förutsatt att en förundersökning inletts. Riksrevisionen påpekar dock att Polisen inleder väldigt få förundersökningar om människoexploatering.
– Dessa personer är ofta livrädda och har hotbilder mot sig från arbetsgivaren. Och när de tas i förvar kommer det bara nya människor till samma plats. Det känns som att vi inte riktigt går till grunden med allt och sätter dit de som skapar problemen, säger Conny Svensson.
Utländska företag som inom EU:s inre marknad har utstationerade arbetare i Sverige tecknar sällan eller aldrig kollektivavtal. Riksrevisionen påpekar att arbetsmarknadens parter har ett ansvar i dessa frågor. Men enligt rapporten ser Svenskt Näringsliv inte det som deras problem eftersom de utländska företagen står utan kollektivavtal.
Flera fackförbund har uppmärksammat problemen med utnyttjande av arbetskraft och Byggnads beskriver situationen som “nästintill ohållbar”. Trots det har inte heller LO-förbundet vidtagit några stridsåtgärder.
”Det har bara skett en gång det senaste decenniet”, skriver Riksrevisionen. I avtalsrörelsen strejkvarslade Byggnads i frågan, men utan att göra allvar av hoten.
En annan kategori av människor som riskerar att utnyttjas är människor från så kallade tredje land. Sedan 2008, efter en lagändring av regeringen Reinfeldt och Miljöpartiet, behöver arbetsgivare bara ”uppfatta” sig vara i ett behov av arbetskraft för att hämta arbetare från utanför EU:s gränser. Ofta finns det inte heller några krav på specifika kvalifikationer. Sverige är också ett av få länder som inte har några kvoter vad beträffar arbetskraftsinvandring vilket lett till att OECD kallat det svenska systemet för det mest liberala bland alla OECD-länder.
Trots Sveriges liberala system för arbetskraftsimport riktar Riksrevisionen dock ingen kritik mot reglerna för hur dessa personer kommer in i landet.
Yvonne Thorsen jobbar på Riksrevisionen och har skrivit rapporten.
– Det beror på att det finns så många olika vägar in i Sverige och att det är många olika grupper som riskerar att utsättas för exploatering: asylsökande som har rätt till att jobba, arbetskraftsinvandrare från tredjeland, arbetare som kommer från EU/EES och har rätt att arbeta här och de som är utsända av utländska företag. Det är en komplicerad bild och vi kan inte säga exakt vilken grupp som är mest utsatt.
Men kan inte regelverket för hur arbetskraftsinvandringen kommer hit spä på dessa problem? EU:s inre marknad möjliggör på ett sätt exploateringen.
– Det här är en utmaning för hela den rika världen. Vi ifrågasätter inte saker som att Sverige är med i EU. Den fria rörligheten av varor och tjänster är något som vi måste förhålla oss till. Det är en ny värld där folk rör sig över gränserna i allt större utsträckning. Och det finns länder som har bättre system för att stoppa exploateringen än Sverige.
Proletären ställer samma fråga till Conny Svensson på Skatteverket.
– Den fria rörligheten är en viktig grundpelare i EU men den möjliggör samtidigt att man kan utnyttja systemet.
– Som det ser ut nu har Skatteverket inte möjligheten att kontroller om utländska företag betalar skatt och socialavgifter i sina hemländer. Det gör det svårt för oss att bedöma om allt går rätt till. Via moms kan vi följa alla varor in i Sverige. Vi har inte alls samma möjligheter när det gäller arbetskraft.
Det finns en bild av att polska arbetare kommer till Sverige, ukrainska till Polen, turkiska till Ukraina, indiska till Turkiet och så vidare. Stämmer detta?
– Det finns en dominoeffekt. Om vi tar de baltiska staterna som exempel så skickar man många av sina yrkesskickliga arbetare till Sverige. Och de baltiska staterna tar i sin tur in arbetskraft från Georgien, som inte är med i EU. Det blir på ett sätt en ”brain drain”.