Kommentar: Nollräntedopingen upphörde – då slutar bostadsbolagen att bygga

De anabola steroiderna för bostadsbyggandet tog slut. Nollräntan försvann och antalet nybyggen störtdök. Det är uppenbart att marknaden inte klarar av att garantera Sveriges invånare tak över huvudet.

Redan förra året började bostadsbyggandet minska. Under 2023 års tre första månader rasade det fullständigt – nya siffror från Statistiska centralbyrån visar att 50 procent färre bostadslägenheter påbörjades jämfört med samma period förra året.

Enligt en marknadsrapport från byggbolaget Veidekke ser vi det brantaste fallet för bostadsbyggande sedan 90-talskrisen. Mellan 1991 och 1995 föll bostadsbyggandet per år från 65.000 till 11.000 per år och enligt marknadsrapporten går vi nu från 67.000 lägenheter 2021 till 20.000 i år – och då har befolkningen i Sverige ökat med två miljoner sedan 1990.

Det behövs inga undersökningar för att konstatera att det råder bostadsbrist i Sverige och i synnerhet i storstadsregionerna. Men nyligen gjorde Boverket en sådan undersökning i alla fall: 180 av landets kommuner uppger att det råder brist på bostäder i deras kommun. Och bland de 51 kommuner som ingår i storstadsregionerna? Där menar alla utom tre att det råder underskott på bostäder.

Åren 2014 till 2022 låg styrräntan på noll i Sverige. Mellan 2015 och 2019 låg den till och med på minus 0,25. Det innebär att det har varit extremt billigt för fastighetsbolagen att låna pengar och bygga fastigheter.

Utländska investerare har sökt sig till Sverige för den låga risken, och den garanterade vinsten. Fastighetsbolagen har delat ut miljarder och åter miljarder kronor till sina aktieägare. Bankerna har gjort storvinster på hushållens lån – som ökat i omfång i takt med att bostadspriserna skenat.

En del har kunnat göra bostadskarriär – men betydligt fler har fått se höjda hyror, fastnat i skuldfällan eller blivit utestängda från bostadsmarknaden helt och hållet.

När Riksbanken höjde räntan drabbades fastighetsbolag och bostadsutvecklare. Räntekostnaderna slog i taket eftersom de byggt sina fastigheter med lånade pengar, samtidigt blev det dyrt att ta nya lån – så bostadsbyggandet tvärnitar. Hur fungerande är egentligen en marknad som inte ens kan tillfredsställa behovet när pengar är gratis – och sedan paralyseras när pengarna inte längre är gratis och nollräntedopingen upphört?

Vad är regeringen och bostadsminister Andreas Carlsons förslag på lösningar på byggkrisen och bostadsbristen? Fler ägandeformer (i klarspråk fler sätt att ombilda hyresrätter till bostadsrätter), förenklade byggregler (alltså möjlighet att bygga mindre, sämre och billigare bostäder) och ökad tillgång till byggbar mark (som troligtvis innebär lättnader i strandskyddet).

Vad är den parlamentariska ”vänsterns” svar? De vill återinföra investeringstödet till byggherrarna och höja bostadsbidraget för att täcka fastighetsägarnas höjda hyror.

Den minskade byggtakten ökar det framtida underskottet av bostäder och vi kan se från tidigare byggkriser att marknaden inte återhämtar nedfallet när konjunkturen vänder uppåt igen. Dessutom riskerar vi att förlora en generation av duktiga hantverkare som efter massvarsel riskerar att hamna i långtidsarbetslöshet eller byta bransch.

Det som krävs är att bostäderna och bostadsbyggandet befrias från marknaden. Bostäder borde vara en del av den generella välfärden. Staten och kommuner borde se till att befolkningens behov av bostäder tillfredsställs – utan att blanda in vinstintresse.

Hur många lägenheter och småhus hade vi inte kunnat bygga av de hundratals miljarder kronor som fastighetsbolag, byggbolag och banker slussat från hushållen till konton i skatteparadis under de ”goda åren”?