Omdefinierar ”arbetare” för att kunna höja hyrorna

Sedan 2016 har det pågått en kamp mellan hyresgästerna på Carl Grimbergsgatan i Göteborg och hyresvärden Robert Dicksons stiftelse, om hyreshöjningar i samband med planerade renoveringar, vilket Proletären tidigare rapporterat om. Nu har hovrätten gett stiftelsens styrelse rätt, och hyran för en renoverad lägenhet kan komma att höjas med 61 procent.

De nya hyresnivåerna på Carl Grimbergsgatan kommer att bli ungefär lika höga som i nyproduktion och domen kommer med stor sannolikhet att bli vägledande i stiftelsens bostadsbestånd som består av cirka 1.000 lägenheter runt om i Göteborg.

– Det känns för jäkligt. Protesterna har pågått i sex år, och allt har gått hyresvärdens väg. Jag har bott i en tvåa på Carl Grimbergsgatan i närmare 37 år men nu har jag fått flytta till en etta i huset bredvid då jag inte skulle klarat den nya hyran på drygt 10.000 kronor i månaden, säger Kerstin Serenander.

En kvinna boende i det enda färdigrenoverade huset på Carl Grimbergsgatan har fått en hyreshöjning på 2.695 kronor, från 4.411 kronor till 7.105 kronor i månaden. Hon berättar för Hem & Hyra att hon inte anser att höjningen är skälig. Bland annat för att huset är 152 år gammalt, byggt 1870, och för att Robert Dicksons stiftelse inte ska vara som vilket bostadsbolag som helst.

Men Robert Dickson är till och med värre än många av de andra hyresvärdarna i staden, menar Kerstin Serenander.

– De andra har intrappningsperioder för hyreshöjningar på upp till sju år, vi fick tre trots den enorma höjningen. Många andra värdar erbjuder också olika omfattningsnivåer på renovering, men inte Robert Dickson – här ska rubbet rivas ut och ersättas med nytt. Vi hyresgäster har dock aldrig motsatt oss underhåll och vissa saker måste åtgärdas akut, men att blåsa ut allt är varken nödvändigt eller hållbart.

Stiftelsen, som grundades 1860 och är en av Sveriges äldsta bostadsstiftelser, har enligt stadgarna som syfte att hyra ut bostäder till arbetare som är ”mindre bemedlade”. Stiftelsen ska erbjuda bostäder som håller god kvalitet till ”billiga villkor”, det vill säga skäliga hyror.

Vad som anses som skälig hyra har legat till grund för den sex år långa striden. Hyresgästerna och Hyresgästföreningen (HGF) menar att skrivelsen rimligtvis ska tolkas som att hyrorna ska ligga på en sådan nivå att en låginkomsttagare ska ha råd att bo där.

Stiftelsens styrelse är däremot av en annan uppfattning. De menar att det som stadgarna kallar ”arbetare” omfattar alla lönearbetande personer, utom de med högre chefsposter eller de som kan leva enbart på avkastning från sin förmögenhet. Ett resonemang som skulle innebära att drygt 95 procent av alla svenskar i sysselsättning är arbetare.

Styrelsen går tvärt emot donatorns, köpmannen Robert Dickson, vilja genom att göra så här, påpekar Kerstin Serenander.

– De går även efter bruksvärdesprincipen och jämför våra bostäder med, vad de anser vara liknande, bostäder på till exempel attraktiva och oerhört centrala Arkivgatan, bredvid Avenyn. Det är orimligt och borde inte ske i en stiftelse som denna. De hävdar också att våra trädgårdar skulle vara värdehöjande – trots att så gott som allt trädgårdsarbete får utföras av oss boende.

Robert Dicksons stiftelse har även ett inkomsttak för bostadssökande, tjänar man mer får man helt enkelt inte hyra. Låga inkomster innebar tidigare att en person hade rätt att flytta in. Nu gör samma låga inkomster att de måste flytta ut, något som enligt HGF hotar hyresgästernas besittningsrätt.

Sverker Cassberg är styrelseordförande för Robert Dicksons stiftelse.

– Vi ska gå från 1950- och 1970-talsstandard till nutida standard. Vi behöver renovera, det kan inte bli så att våra hyresgäster bor i slumlägenheter, säger han till Hem & Hyra.