Hur bildar vi egentligen kärlekspar? Existerar verkligen kärlek vid första ögonkastet? Det är frågor som Petter Larsson tar sig an i sin nya bok Det är det här som kallas kärlek.
Svaret är, kortfattat: Homogami – likagifte. Vi bildar par med någon som liknar oss själva. Personer med liknande klassbakgrund, utbildningsnivå, inkomst och så vidare, bildar oftare par med varandra.
I boken får vi en genomgång om hur vi historiskt bildat par – och hur det ser ut idag.
Chockerande nog har inte mycket skett. Rika bildar par med rika. Högutbildade med högutbildade. Arbetare med arbetare. Svenskar med svenskar. Invandrare med invandrare. Undantagen bekräftar som alltid regeln.
Den största skillnaden mot förr ser vi istället i vilken grupp som lämnats utanför parbildningen. Historiskt sett har högutbildade kvinnor fått offra kärleken för karriärens skull. Idag är det lågutbildade män som får allt svårare att bilda par.
Men likagifte har en baksida. Om rika barn leka bäst med andra rika barn, så kommer även deras barn födas rika. På så sätt förstärker parbildningen också klassamhället.
Om de som har enormt mycket pengar bildar par med dem som redan har enormt mycket pengar, så koncentreras också pengarna inom paren och hos deras arvingar (som numera blir fler, det är de rika som skaffar flest barn idag). Den schweiziska banken UBS nämner i en rapport från 2024 att 40 procent av dem som blev dollarmiljardärer det året blev det genom just arv.
Petter Larsson använder sig i boken av samma metod som i sin tidigare bok Riggat, i vilken han tar sig an meritokratin som ideologi. Återigen lyckas han fånga klassamhället i sin nakna verklighet. Det finns inga utvägar från det samhälle vi lever i – inte ens genom kärleken.
Ett återkommande begrepp är ordet ”Habitus” som Larsson lånar från den franske sociologen Pierre Bourdieu. Der innebär att vi bär med oss klassamhället inom oss. Krasst nog alltså också i våra kärleksliv.
Med hjälp av otaliga populärkulturella referenser blandat med egna anekdoter, som han gärna bjuder på, lyckas Petter Larsson göra den statistisk som han sammanställer lätt att ta sig an för den som vill veta hur klass och kärlek hänger ihop. Allt i livet är politiskt och Larssons inlägg i debatten om parbildning är välbehövligt och viktigt.
Larsson föreslår också en “politik för romantik”, till exempel att avskaffa friskolesystemet och återinföra en statlig enhetsskola för att minska klassfördomarna för en mer fri kärlek över klassgränserna.
För en kommunist är boken ytterligare ett bevis på hur långt kapitalismen och klassamhällets bojor över människan sträcker sig. Om människan verkligen ska få uppleva fri kärlek, opåverkad av kapitalismen – då behöver vi också avskaffa kapitalismen.
Eller som Friedrich Engels beskrev det i sin bok Familjens, privategendomens och statens uppkost:
“Men vad skall komma i stället? Det kommer att avgöras, när ett nytt släkte växt upp: ett släkte av män som aldrig i sitt liv kommit i det läget att de för pengar eller andra sociala maktmedel köpt en kvinna och ett släkte av kvinnor som aldrig kommit i det läget att varken av någon annan hänsyn än verklig kärlek hänge sig åt en man eller att av fruktan för de ekonomiska följderna vägra att hänge sig åt den älskade. När dessa människor en gång finns, där kommer de att ge tusan i vad man i dag tror, att de skall göra. De kommer att utbilda sin egen praxis och sin därefter avpassade offentliga mening om varje enskilds praxis – punktum.”
Hör Petter Larsson diskutera boken i Prollenpodden här.
