Hoppa till huvudinnehåll

Pensionsåldern höjs – men medellivslängden ökar olika

- Det finns en bristande fantasi kring hur livet kan se ut utanför arbetslivet, säger sociologen Johan Alfonsson.

Arbetarkvinnor har ofta otrygga anställningar, långa arbetsdagar med tunga jobb som sliter på kroppen. De jobbar också ofta ofrivillig deltid.
Malin Hoelstad/TT

Den lägsta åldern som det är möjligt att ta ut allmän pension har höjts till 63 år, och åldern för grundskyddet med garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd har höjts till 66 år. Höjningen påverkar alla födda efter 1957 och motiveras med att vi lever längre och att vi måste arbeta längre för att pengarna till pensionssystemet ska räcka.

Johan Alfonsson, sociolog vid Högskolan i Halmstad, menar att idén bakom höjd pensionsålder bygger på att medellivslängden ökar på samma sätt för alla. Men för kvinnor i arbetarklassen har inte medellivslängden ökat.

 – Medellivslängden ökar väldigt olika. Kvinnor i arbetarklassen har väldigt tuffa anställningsvillkor och arbetsvillkor. De har ofta otrygga anställningar och långa arbetsdagar samt jobbar ofrivillig deltid. De har tunga jobb som sliter på kroppen, till exempel inom vården och har ofta svårt att jobba ända till pensionsåldern. Samtidigt är det svårt att gå i pension, för deltidsarbete gör pensionen väldigt låg. Man hamnar i en rävsax, säger Johan Alfonsson. 

Johan Alfonsson

Han tycker inte att man ska utgå från att alla blir äldre och friskare. Och inte heller att alla har ett kontorsjobb. 

 –  Det är tråkigt för alla att tvingas jobba längre, även om man har ett jobb som inte sliter på kroppen. Men det är klart lättare om man har ett jobb som inte tär på kroppen. Arbetsvillkoren skiljer sig mycket mellan klasser. Och höjningarna av pensionsåldern kommer bara fortsätta. 

Johan Alfonsson menar att vi länge har strävat efter att använda rikedomar och produktivitetsökningar från arbetet till att öka fritid och livskvaliteten, men nu verkar denna tanke ha försvunnit.

 – Det ses som en naturlag att vi ska arbeta minst lika mycket som förut, om inte mer. Jag tycker att det finns en bristande fantasi kring hur livet kan se ut utanför arbetslivet.

Stora delar av fackföreningsrörelsen har släppt kravet på arbetstidsförkortningar och det var längesedan det ställdes sådana krav både från facket eller från politiska partier. 

 –  Man har gått med på idén att arbetet är vägen till frihet och att fler arbetstillfällen och mer produktivitet är bra för alla. Sex timmars arbetsdag har ju provats på flera ställen med lyckade resultat, personalen blir effektivare och mår bättre. Men sedan slutar det liksom där, säger Johan Alfonsson.

Vad tänker du om protesterna mot höjd pensionsålder i Frankrike? Varför ser vi inte liknande protester här?

 – Sverige har glidit under radarn. I Sverige implementerar man saker väldigt långsamt och vid olika tillfällen. Nästan alla partierna har varit överens över blocken. Det är märkligt att det inte finns en större diskussion kring hur mycket vi jobbar.