Proletären möter Åsa Linderborg: "Pratet om vita kränkta män står mig upp i halsen"

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg är på snabbvisit i Göteborg för att prata om populism på Världskulturmuséet. Tillsammans med Dalademokratens chefredaktör Göran Greider har hon skrivit Populistiska manifestet, ”en stridsskrift som slår mot borgerlig självgodhet men också mot vänsterns brist på folklighet”. 

Titeln är en flört med Kommunistiska manifestet, och författarna skriver i sin inledning att de vill bära vidare det respektlösa konfliktperspektivet, maktanalysen och uppmaningen att det arbetande folket ska organisera sig mot det ekonomiska system som skapar alla orättvisor.  

Åsa Linderborg menar att den växande högerpopulismen inte är en gåta, utan en reaktion på en trettio år lång marknadsliberal era där privatiseringar och åtstramningspolitik har slitit sönder sociala band, minskat människors förväntningar på framtiden och ökat den sociala otryggheten.

Man måste förstå samhällshierarkin för att förstå populismen. 

– Vi måste gå tillbaka till det nyliberala epokskiftet. Efter realsocialismen kom realliberalismen och den är inte vacker att se. Kapitalismen behöver inte längre visa ett mänskligt ansikte.

Med boken vill hon och Göran Greider förklara högerpopulismen socioekonomiskt och visa att det är liberalerna som är huvudansvariga för att partier som Sverigedemokraterna har vuxit i nästan alla länder. 

– Den som inte vill prata om nyliberalismen ska inte heller prata om högerpopulism.

Det första kapitlet i Populistiska manifestet är en lång uppräkning av företeelser i det sönderfallande välfärdssamhället som vanligt folk drabbas av. Från en havererad infrastruktur till gängkriminalitet och brister i vård och skola. Rubriken: ”Populismen blir en mäktig flod först när många källor till missnöje rinner samman.”

– Folklig vrede måste tas på allvar, säger Åsa Linderborg. Ofta är folks missnöje sunt. För vänstern gäller det att kanalisera det missnöjet.

Men vänstern har försuttit chansen att lyfta de ekonomiska frågorna och fördelningspolitiken. Istället har vänstern ägnat sig åt moraliserande antirasism och identitetsfrågor på ett sätt som glider över i klassförakt. Vilket leder till att Sverigedemokraterna spelar mot öppet mål.

Åsa Linderborg menar att invandringen inte kan försvaras med argumentet att Sverige är rikt när många människor har svårt att få vardagen att gå ihop.

– Visst gör det ont, jag är också humanist. Men det funkar inte att säga till alla fattigpensionärer att Sverige är rikt.   

Hon är också förbannad över det klassförakt som synliggörs när vissa delar av vänstern hånar de arbetare som dras till högerpopulismen. Hon berättar om sin pappa som blev av med jobbet på Metallverken i Västerås 1992 när produktionen flyttade till Kina.

– Han var den första generationen av globaliseringens förlorare. Nu var han alltid vänster men samtidigt urtypen för den som idag skulle rösta på SD.

Han ansågs vara en vit kränkt man som fick skylla sig själv. Han fick höra att arbetarklassen var död och att han var en förlorare. 

– Det här med vita kränkta män står mig verkligen upp i halsen. Att man är kränkt behöver inte betyda att man är inskränkt.

På många sätt riktar Populistiska manifestet in sig på vänsterns smärtpunkter. Åsa Linderborg berättar att de liberaler som läser boken gärna vill tro att den främst är en uppgörelse med identitetspolitiken. De bortser från att författarna vill att vänstern går tillbaka till att diskutera klass och de ekonomiska frågorna.

Många av kapitlen handlar om hur socialdemokratin avstår alla chanser att vara ett arbetarparti för att istället rikta in sig på mittenväljarna. Trots att historien visar att inga progressiva krafter vinner val utan att ha en avgörande majoritet av arbetarklassen med sig.

Men tror verkligen Åsa Linderborg, hon som i en text för flera år sedan tog rituellt avsked av alla förhoppningar om socialdemokratin, att det är Socialdemokraterna som är nyckeln till politisk förändring i Sverige?

Hon säger att det inte är någon hemlighet att hon och Göran Greider inte är överens om allt i boken. Hennes intresse har främst rört sig kring populismen och dess orsaker. Samtidigt tycker hon att exemplet Corbyn i Storbritannien visar att det finns en gräsrotsvänster inom socialdemokratin. Och om Socialdemokraterna går åt vänster kan också fackföreningsrörelsen göra det.

– Vänsterpopulism kan fungera som en blåslampa. 

Hon tror inte heller på det gamla vänsterradikala snacket om att det är bra att socialdemokratin går åt höger. Enligt logiken att arbetare då får det sämre och mer sannolikt revolterar.

– Det är så fruktansvärt cyniskt! Dessutom är det inte sant. Historien visar att arbetare blir som mest radikala när de väntar sig en välståndsökning som uteblir. 

Det här med vita kränkta män står mig verkligen upp i halsen. Att man är kränkt behöver inte betyda att man är inskränkt.

Varför saknas Vänsterpartiet i ert resonemang om vänsterpopulism?

– Greider är en socialdemokratisk intellektuell. Jag är ganska ointresserad av partipolitik och har svårt att skriva om Vänsterpartiet.

Vi pratar om yttrandefrihetsfrågorna som ofta kommer upp i Åsa Linderborgs texter. Hon menar att yttrandefriheten måste vara allas, annars är den ingens. Det handlar inte minst om arbetarklassens möjlighet att uttrycka sig. Om att ”jobbet tystar mun”.

Men det handlar också om hur kultureliten ifrågasätter yttrandefriheten för de som tycker olika.

– Jag är så trött på de som ska patrullera den goda moralens gränser.

När Nya Tider deltog på Bokmässan 2016 och 2017 mötte hon människor som gjorde en dygd av att aldrig ha läst tidningen. Samtidigt som de själva inte kan svara på frågor om hur många flyktingar Sverige kan ta emot eller hur vi ska bygga samhället.

– En fullständigt antiintellektuell hållning.

Och de människor som drogs till Nya Tiders monter utsattes för ett monumentalt klassförakt. De hade fel kläder och dåliga tänder.

– Det är min pappa de talar om. Hur kan de tala om alla människors lika värde med ett sånt klassförakt?

Samtidigt tycker hon att det är tråkigt att behöva lägga tid på den typen av diskussioner. 

– Vi tillhör ju ändå den antifascistiska sidan allihop och står på samma barrikad. Jag skulle hellre skriva texter om nyliberalism och ojämlikhet.

Bland det värsta är när vänsterhumanister gör gemensam sak med Timbrohögern som bara vill ha öppna gränser för att montera ner välfärdsstaten.

– Det finns en föreställning om att rasismen kan bekämpas med antirasism. Men det behövs ett socialistiskt perspektiv. Vi behöver lyfta konflikten mellan arbete och kapital.

Hon märker också att frågorna om boken handlar om invandringen och inte om en kapitalism med omänskligt ansikte. Samtidigt växer klassmedvetandet i världen. Som mest bland unga kvinnor i USA.

– Fältet ligger öppet för vänstern att prata klass. Marx fyller 200 år i år och då borde vänstern lyfta grundmotsättningen mellan arbete och kapital.

Under arbetet med Populistiska manifestet var författarna oeniga om begreppet svenska värderingar. Åsa Linderborg menar att det i viss mån går att prata om svenska värderingar.

– Vår lagstiftning bygger ändå på gemensamma värderingar. Vi har aborträtt. Vi menar att kvinnor ska arbeta och att vi har rätt att organisera oss fackligt. Det är inte självklart för alla som bor i Sverige och då måste vi kunna säga att så här gör vi i Sverige.

– Man slår högerpopulismen om man aktualiserar höger-vänsterkonflikten. Men vi måste också ta värderingsfrågorna. Vi måste ta i frågor om böneutrop och separata badtider. 

– Om vänstern varken talar om fördelningsfrågor eller om värderingsfrågorna lämnas fältet öppet för högerpopulismen.

Mot kulturrelativismen och identitetspolitik ställer Åsa Linderborg gärna den universalism som är det goda i arvet från upplysningen. Att människor kan förstå varandra eftersom vi har samma grundläggande behov. Och att vi ska ha samma rättigheter och skyldigheter.

Samtidigt påminner hon om att värderingsfrågorna inte kostar någonting för den ekonomiska makten. Därför handlar de politiska framsteg som gjorts de senaste årtiondena om värderingar. Till exempel den könsneutrala äktenskapslagstiftningen. 

Nu hoppas Åsa Linderborg att Populistiska manifestet ska leda till diskussioner.

– Boken är bara ett bidrag till att prata om populism på ett annat sätt. Det är ett utkast, inte något färdigt.

… EU, som i Populistiska manifestet framställs som möjligt att reformera:

”Jag är jättejättekritisk till EU. Göran tänker mer att det är något som finns där.”

…Me Too:

”Me Too blir stort i Sverige för att vi tycker att det är fel med sexuella trakasserier här. Jag vill inte förminska problemet, men det är inte det största problemet för kvinnor. Jag känner mig inte familjär med feminismen idag. Allt handlar om kroppen. Kvinnor kan vara både offer och handlande subjekt.”

… att vara systemkritisk:

”Ingen ifrågasätter kapitalismen och frågan om ekonomisk demokrati är stendöd. Socialdemokraterna försatt chansen att återreglera kapitalismen 2008. Och då pratar vi bara om en återreglering. Det är lättare att diskutera normkritik än systemkritik.”

… att Vänsterpartiet i Borås stödjer tjänstemännens beslut att inte längre hyra ut kommunala lokaler till Kommunistiska Partiet:

”Jag blir helt galen när jag hör det. De kan sin egen historia väldigt dåligt. På 30-talet var det Vänsterpartiet som skulle förbjudas.”