Inför Skolmarschen: Rektorn som går emot nedskärningarna

Den 12 och 13 oktober anordnas Skolmarschen på flera ställen i landet i protest mot nedskärningarna inom skolan. Det måste till balans mellan statens krav på skolan och de resurser som huvudman tillför, skriver man i ett manifest inför protesten. Kommunernas effektiviseringskrav på skola, fritidshem och förskola måste upphöra. Bakom Skolmarschen står Skolledarupproret, Skolföräldraupproret, Fritidshemsupproret och SYV-upproret.

Linnea Lindqvist är med i arrangörsgruppen inför Skolmarschen. Hon arbetar som rektor på Hammarkullsskolan i Angered och är glad över att även rektorer börjar säga ifrån om den ohållbara situationen.

– Rektorer är vana att vara väldigt lojala mot sin förvaltning. Man gör det man blir tillsagd. Men nu börjar man komma dithän att nedskärningarna är så stora att det inte går längre. Man kan inte ta bort mer, då går det inte att bedriva skola.

Många lärare och rektorer mailar till Linnea Lindqvist och berättar om situationen på deras skolor. En del rektorer säger att de inte längre har råd med en lärare per klass.

– Det är helt befängt. Absurt. Jag känner stor oro.

Från politikerhåll prats om satsningar på skolan, du pratar om nedskärningar. Hur går det ihop? 

– Tankesmedjan Balans har ju lärt oss hur kommuner gör när de gör nedskärningar. Man får inte kompensation för lönehöjningar, hyreshöjningar eller andra kostnadshöjningar. Då blir det nedskärningar fast man inte skriver det i budgeten.

– Politikerna kan till exempel säga att nu satsar vi 15 miljoner på digitalisering. Men om löneökningen är på 20 miljoner, då blir det fem miljoner i nedskärning. Man tar pengar från en post och lägger på en annan och totalt blir det mindre pengar.

Linnea Lindqvist menar att politikerna måste vara ärliga. Om politikerna säger att det inte finns pengar måste de prata om vad som ska tas bort.

– Då kanske vi inte ska ha 14 ämnen i grundskolan. Det är inte populärt att till exempel ställa slöjd mot matte, men vi måste lyfta frågorna. Säger de att pengar inte finns, vilket jag i och för sig tror att det gör, måste vi dra ner på kraven. Får vi mindre pengar kommer vi att göra mindre. Det är ganska enkelt.

Det är en jätteprocess för många rektorer att börja tänka i andra banor och våga säga ifrån och det kommer att ta tid, förklarar hon. I Lärarupproret och Förskoleupproret är det förskollärare, barnskötare, lärare, elevassistenter och fritidspedagoger som säger ifrån, de som står direkt i verksamheten. 

– När också cheferna, vi som ska göra nedskärningarna, börjar säga ifrån, då blir det lite obekvämt i förvaltningarna. Vi står ju närmast dem. 

Enskilda rektorer har sagt ifrån tidigare när deras budget inte räckt och då har de fått gå. Tror du det kommer hända oftare?

– När det blir så mycket nedskärningar i de flesta kommuner, kan de inte säga till alla rektorer som går över budget att de får sluta. Då står de utan rektorer och den sitsen kan de inte sätta sig i. De kan inte säga upp ett helt kollektiv.

Men någonstans måste man stå upp för det man tror på.

Linnea Lindqvist berättar om en kommun där alla rektorer sa upp sig. De menade att de gjort vad de kunnat och sa; hit men inte längre. Det agerandet ledde till att det blev förhandlingar. En annan rektor mailade till henne och berättade att hon inför ett budgetmöte mailat sitt regelverk till sin chef och sagt att det var hon som fick ta ansvaret för tjänstefelet som skulle bli om rektorn tvingades dra fler tjänster. Där slutade det med att rektorn fick gå över budget.

– Jag tror att om man vågar ställa frågorna och vara lite jobbig så ger det resultat på sikt.

Du måste själv många gånger stått inför att väga behov mot budget?

– Det gör jag hela tiden, varje dag. Men någonstans måste man stå upp för det man tror på. Jag tänker att vi inte kan offra våra barn i Hammarkullen för att ekonomin är dålig. Deras framtid står på spel. De måste få den hjälp de behöver. Annars har vi sabbat hela deras skolgång och det bli ju mycket dyrare.

– Nu tänker man ju inte så, man tänker budgetår. Men man måste lyfta blicken och titta i ett längre perspektiv.

Linnea Lindqvist menar också att det kan vara lättare att som rektor våga säga ifrån i en större kommun, som i Göteborg där det finns 200 rektorer. Hon är inte heller speciellt orolig för sin egen skola. Göteborgs kommun hör till de bättre i klassen även om en del stadsdelar har det tufft. Förvaltningen är lyhörd, och försöker slimma sin organisation och mycket av pengarna går ut till skolorna. För henne handlar det om hur det ser ut generellt.

– Det finns en hel del här som jag tycker är bra. Men det kanske är för att de vet att de har en blåslampa på sig: Ursäkta, har ni tänkt på det här?

Digitalisering förs fram som en effektiv lösning, vad säger du om det?

– Vi använder olika slags läromedel, vi har tryckta böcker, vi är i skogen och ute i samhället och använder digitala läromedel, beroende på vad läraren ser att eleverna behöver. Det är viktigt att våra barn får kunskap och får testa, så att vi inte får en digital underklass. Men SKL har sagt i sina rapporter att man kan effektivisera bort en viss procent och anställa färre lärare med hjälp av digitalisering. Så visst finns där en underliggande tanke. Och ITECH-företagen tjänar sjukt med pengar.

Man behöver begränsa arbetsmängden för alla som arbetar i välfärden.

Linnea Lindqvist säger att effektivisering i sig inte behöver vara dåligt. Hon har ett exempel på bra effektivisering. Det är ett formulär för rapportering om kränkande behandling. Det är ett nytt elektroniskt formulär som underlättar och sparar många timmars jobb i veckan. Hon menar att man måste göra skillnad på effektiviseringar och effektiviseringskrav.

– Effektiviseringskrav i budgeten utan att säga hur det ska gå till, det är problemet. När de bara säger att man ska ta bort tre procent av budgeten. Hur, det är upp till dig.

– Man behöver begränsa arbetsmängden för alla som arbetar i välfärden. Om arbetsuppgifterna var tydliga och reglerade i avtal skulle kommunerna inte kunna dra ner.

Vad är det idag som mest försvårar möjligheterna att göra ett bra jobb i skolan?

– Att det inte finns balans. Statens krav är väldigt högt ställda, de är på hela tiden. Som med Läsa- skriva- räknagarantin. De säger mer matte, mer idrott. Men de tillför inte mer pengar. Om staten gör en reform måste de skicka med pengar till full finansiering. Det är brist på lärare i matematik. Det är brist på tider i idrottshallarna. Man har inte tänkt tillräckligt långt.

Ett annat problem för skolan handlar om målstyrningen. Det finns inget tak för arbetsuppgifternas omfattning. Allting kan göras lite mer och lite bättre. Skolan kan alltid utvecklas mer, resultaten bli bättre. Skollagen säger att man ska nå så långt som möjligt.

– Kunskapskravet är inget tak, det är ett golv.

Vilka är de viktigaste utmaningarna du ser i skolan de närmsta fem åren?

– För Hammarkullens del tänker jag att den största utmaningen är att få alla barn att lära sig läsa och skriva. Och att prata svenska såklart. Det är a och o. Kan du inte det, så blir det svårt med resten. Och så arbetet med trygghet och studiero för barnen. De har olika normsystem med sig hemifrån och vi arbetar mycket med att träna på hur man uppför sig och med att sätta trygga rutiner.

Och för skolan i stort?

– Dels finansieringen, vi kan inte fortsätta som nu. Reformer måste per automatik betyda resurser.

– Och dels marknadsstyrningen. Den är ett jätteproblem. Friskolor kan ta ut vinster och de kan ge glädjebetyg. Många friskolor har väldigt lätta elevgrupper, då blir det billigare att driva skola. Det blir inte en likvärdig skola när vi har det här systemet där skolan ska drivas som ett företag.

När folk börjar förstå mekanismerna bakom nedskärningarna tror Linnea Lindqvist att många kommer att känna sig lurade. Hur satsningar i själva verket är minskningar i budgeten.

– Det är ingen åsikt eller allmän känsla att kommunerna skär ner, det är fakta.

Nedskärningarna och de ständigt minskade budgetarna gör, tror Linnea Lindqvist, att upproren kommer att växa.

– Ju tuffare det blir desto fler kommer att säga ifrån. Men det kommer inte att gå snabbt, det är en jätteprocess att tänka om och ta fajten.

Skolmarschen anordnas på följande orter:

Lund 12/10 13.30
Piteå 13/10 13.30
Växjö 12/10 13.30
Stockholm 13/10 13.30
Trelleborg 13/10 13.30
Malmö 13/10 13.30
Göteborg 13/10 13.30

Fler orter kommer att ansluta sig! Håll utkik i Proletären och på sociala medier för mer info.