Hoppa till huvudinnehåll

Kommentar: Sätt press underifrån – nu skrotar vi antistrejklagen!

Varken regeringen eller LO låter sig påverkas av att det finns avtal i hamnarna. Men när flera förbund nu svänger tillbaka i frågan, öppnas möjligheter som ska tas tillvara.

Manifestation för strejkrätten i Stockholm, december 2018.
Jonathan Lagnebjörk

Efter att Sveriges Hamnar till slut gått med på att teckna ett kollektivavtal med Hamnarbetarförbundet går nu ordförandena för tre LO-förbund ut med att de vill skrota regeringens planer på att inskränka strejkrätten.

– Konflikten är ju löst och man har ett avtal, så det finns väl ingen anledning att lagstifta om något som inte kan hända, säger Pappers ordförande Matts Jutterström till Ekot.

På frågan om vad man ska göra med lagstiftningen som redan är på gång svarar han att ”vid något tillfälle kan man skicka tillbaka den i en papperstugg”.

Byggnads ordförande Johan Lindholm säger till Arbetet att även han vill skrota planerna på inskränkt strejkrätt:

– Svenska modellen levererade och höll trots starkt tryck. Då ska vi självklart tänka över detta. Jag har gjort det och landat i att lagändringen inte behövs.

Även Fastighets ordförande Magnus Pettersson har enligt Ekot ifrågasatt om lagstiftningen behövs.

Varken LO eller regeringen tycker dock att det finns anledning att backa.

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson sa i januari 2018 att strejkrättsutredningen självklart skulle läggas ner om situationen i Göteborgs hamn ”löste sig”. När Arbetets reporter ställer honom mot väggen har han ändrat sig helt:

– Det var när det fanns en utredning som pågick. Nu finns det ett förslag. Vi vet vad det innehåller och det får i princip ingen påverkan på de etablerade parterna på svensk arbetsmarknad. Då tycker jag inte att det finns anledning att börja härja med den frågan nu. Processen har gått för långt.

Ylva Johansson menar i samma tidning att inskränkt strejkrätt behövs för att ”man ska fortsätta ha en mycket stark konflikträtt”.

Det är smått komiskt att se hur förbundsordföranden som gick från att vara kategoriskt mot inskränkt strejkrätt till att motvilligt gå med på det så fort LO-piskan ven, nu går tillbaka till att vara emot.

De båda Johanssonarnas uttalanden är snarare absurda än komiska. Inskränka strejkrätten för att den ska vara stark?

Men oavsett vilka bevekelsegrunder de som åter har bytt åsikt har, så måste deras nya ståndpunkt bejakas. Alla möjligheter att stoppa Ylva Johanssons antistrejklag måste tas tillvara på.

Nu gäller det för alla medlemmar i LO-förbunden att öka trycket mot sina förbundsledningar för att stoppa lagförslaget som planeras att läggas fram den 2 maj.

Häromdagen gick flera klubbar och lokala ledande inom Livsmedelsarbetarförbundet ut med att ”Livs bör säga nej till förslaget och agera kraftfullt inom LO för att centralorganisationen ska göra detsamma”.

Trycket har varit hårt underifrån även inom andra förbund; Byggnads, IF Metall, Kommunal med flera. Nu är det bara att fortsätta. Det handlar inte om att övertyga facktopparna om vad som är rätt, utan att sätta så mycket press på dem att de inte har annat val än att agera som medlemmarna vill.

Låt inte detta stanna vid att förbundsledningarna ska få leka radikala och protestera mot en antistrejklag som de själva ligger bakom.