Slagfält Filipstad: Nedskärningarna Aftonbladet glömde att nämna
Filipstad har återigen hamnat mitt i den offentliga debatten. En nödvändig skolreform för integration eller besparingar som drabbar barnen? Proletären har besökt Filipstad för att ta reda på vad som egentligen händer i den värmländska kommunen.
I början av april publicerade Aftonbladet en artikel om ett föräldrainitiativ i Filipstad. Närmare 1.000 personer hade skrivit under en namninsamling för en folkomröstning mot en skolreform som kommunen lanserat.
Mitt i skottgluggen stod två skolor: Åsenskolan och Strandvägsskolan, där den sistnämnda har cirka 70 procent elever med utländsk bakgrund. På Åsenskolan är det knappt 10 procent.
I Aftonbladets artikel ställs allt på sin spets: Politiker som vill skapa integration, föräldrar som vägrar. Men är det så pass enkelt?
Både Åsenskolan och Strandvägsskolan är idag F-6 skolor. Kommunens reform skulle innebära att Strandvägsskolan görs om till en F-3 skola och Åsenskolan till en 4-6 skola. Filipstads elever skulle därmed blandas från förskolan, istället för som nu på högstadiet.
Anders Nilsson (V), ordförande i Barn- och utbildningsnämnden (BUN) i Filipstad och en av politikerna som lanserade reformen, menar att kommunen måste skapa bättre förutsättningar för barn med språksvårigheter.
– Vi måste ha en skola som fungerar för alla elever. Själva kvaliteten på undervisningen skiljer sig inte så mycket åt mellan skolorna. Det är just fördelningen mellan infödda svenskar och barn från andra länder som är problemet. Svenskan släpar helt enkelt efter, säger Anders Nilsson till Proletären.
En grupp föräldrar, som kallas folkinitiativet, protesterade alltså och kravet på folkomröstning gick igenom. Majoriteten i kommunen (S+V) valde dock att lägga datumet två månader efter det att reformen fått laga kraft. Något som gjorde omröstningen helt meningslös, enligt Folkinitiativet, som nu dragit tillbaka sitt krav på folkomröstning.
– Det är fullt förståeligt att man tycker att det ser konstigt ut. Problemet är att vi varit överens i den här frågan fram till fem i tolv, då Moderaterna och Sverigedemokraterna drog sig ur, säger Anders Nilsson.
Aftonbladets artikel ledde till en smärre storm i media. ”Föräldrarna rasar mot ny skolsatsning” var rubriken. I Expressen skrev Cissi Wallin en krönika där hon påstod att ”svennebanan-föräldrarna” i Filipstad protesterar mot minskade klyftor och förbättrad integration.
I Aftonbladet citeras Johan Sundström, drivande i folkinitiativet:
– Om man ska hårdra det blir ju barnen ett slags verktyg för att de utländska barnen ska lära sig svenska. Det sker på barnens bekostnad. Det finns rapporter från förortsskolor där de med svensk bakgrund börjar prata ”rinkebysvenska” och deras språkutveckling hämmas.
Ordvalet är ganska likt en motion från Sverigedemokraterna i Filipstads fullmäktige. Här var argumentet att svenskfödda barn reduceras till integrationsverktyg ”för att åstadkomma en integration som all erfarenhet säger är omöjlig”. Det ska dock nämnas att detta inte var Sverigedemokraternas enda argument. Mer om det senare.
Ingen av föräldrarna i folkinitiativet som Proletären varit i kontakt med vill uttala sig offentligt. En av dem menar dock att protesterna inte har handlat om ett motstånd mot integration. Istället var de oroliga för att barnen skulle behöva byta skola flera gånger på kort tid, att klasserna skulle bli större och en allmänt dålig tajmning eftersom en ny skola snart ska stå klar. Dessa saker tar Aftonbladet inte upp i sin artikel.
– Vi har bemött dessa frågor och ordnat med skoltransporter för barnen som behöver det. Sen stämmer det att barnen kommer få byta skola efter 3:an och 6:an. Och den nya skolan ligger ett stenkast bort från Strandvägsskolan. För barnen kommer det bara vara att ta sina böcker och gå 200 meter, säger Anders Nilsson.
Men är folkinitiativets oro befogad? Finns det sparkrav och nedskärningar inbakade i reformen?
Första gången som skolreformen nämns i kommundokumenten är i oktober 2019. Då är det den före detta verksamhetschefen som informerar om en möjlig sammanslagning av skolorna. Reformen ska då ge möjlighet till ”effektivisering i klass och skolorganisation”. Månaden efter lanserar kommunen en utredning och värt att nämna är att integration, vid denna tidpunkt, inte nämns.
– Tanken var nog att det skulle vara en besparingsåtgärd från början. Men jag vill poängtera att vi inte gör det här för att spara pengar. Vi gör det för integrationen, säger Anders Nilsson.
Men om besparingar inte är en del av problematiken, betyder det då att de tusen ”svennebanan-föräldrarna” i Filipstad skrivit under en folkomröstning för att de inte vill att barnen ska umgås med invandrade elever?
Proletären träffar Mounir Rabhi Hallner, Filipstadsbo sedan 2008. Som så många andra i staden jobbar han på Wasabröds fabrik. Hans barn gick ut grundskolan för några år sedan och själv har han inte skrivit under namninsamlingen, men han menar att många nog skrev på listan av andra anledningar än just rädsla för invandrare.
– Det är ju inte en hållbar situation på skolorna som det ser ut nu, så jag förstår att kommunen vill göra något. Men jag uppfattar det som att en del av protesterna också handlat om att barnen kommer få byta skola så många gånger under en kort tid. Jag hade inte heller tyckt det var så roligt om mina barn skulle byta skola flera gånger. Och om det ändå ska stå en ny skola klar om något år… Varför då inte vänta med reformen till dess? Då hade man nog sluppit diskussionen.
Den nya skolan som Mounir Rabhi Hallner nämner började byggas i mars 2021. Tanken är, och har varit sedan start, att den nya skolan ska vara F-3 och ersätta Strandvägsskolan. Anders Nilsson menar dock att BUN inte kunde vänta med reformen fram till dess att skolan stod klar.
– Det fanns möjlighet att göra något för barnen redan nu, och det var nödvändigt.
Hur ser det då ut med besparingarna? Enligt Aftonbladet har Barn- och utbildningsnämnden ett underskott på närmare 20 miljoner. När Proletären tittar i mötesprotokollen för BUN fanns det ett sparkrav på 7,5 miljoner för 2020. Möjliga besparingsåtgärder som då nämns är indragen nattlig verksamhet, nedskärningar på fritidsgårdarna samt en nedläggning av byskolorna i Brattfors och Nordmark.
Dessa beslut är dock inte klubbade i dagsläget utan just möjligheter. Samma år skar man dock ned i budgeten för stödboende, gymnasieverksamheten och stängde en förskola. Vad beträffar stängingen av byskolorna var dessa ytterligare ett av Sverigedemokraternas argument för en folkomröstning.
Anders Nilsson säger dock till Proletären att byskolorna inte kommer att stängas. Kommunen har nu istället valt att skjuta till mer pengar för att hålla dem öppna.
Men besluten om nedskärningar och byskolorna fattades samtidigt som integrationsreformen var igång, och enligt Mounir Rabhi Hallner kopplade nog många i Filipstad samman dessa saker med varandra.
– Sedan var det säkert en del Sverigedemokrater som hakade på i all uppståndelse. Men vi har ju också andra sidan som menar att Strandvägsskolan inte har några problem och att protesterna är just ett uttryck för rasism. Jag tror dock inte protesterna var en SD-grej från början.
På den södra sidan av Filipstad (där Strandvägskolan ligger) bor Robin Hedlund. Idag är han ledig från jobbet på Wasabröd för att ta hand om sonen Milo som leker i vardagsrummet och som kommer gå på Strandvägsskolan om några år.
– Det är ju en del barn som kommer hamna i någon slags skarv där man måste byta skola tre gånger under kort tid. Men grundtanken att slå ihop skolorna tycker jag inte är dålig. Det skulle nog gjorts ändå, oavsett om det funnits invandrare i Filipstad eller inte. Orten är inte så stor och vi har inte så många elever.
– Folkomröstningen var lite tramsig, kan jag tycka. Det känns lite som att man lockade folk att skriva på genom att peka på besparingar, långa vägar och att byskolorna skulle läggas ned. Och sen blir det som att hela Filipstad är rasister och inte vill ha invandrare i skolorna. Det är inte sant.
Robin Hedlund menar snarare att grundproblemet i Sverige är att skolan inte är statlig och därmed inte likvärdig.
– Man cementerar ju klassmotsättningarna från start. Filipstad har till exempel inte lika mycket pengar som Danderyd.
Mounir Rabhi Hallner tar också upp bristen på statlig planering, fast i förhållande till invandringen.
– Staten har inte haft en övergripande strategi vad beträffar jobb, vart nyanlända ska hamna och hur integrationen ska fungera. Filipstad fick ta emot en ganska stor mängd flyktingar under 2015. Men det var ju också på grund av att privata aktörer som Bert Karlsson kom hit och öppnade flyktingboenden, säger Mounir Rabhi Hallner.
Enligt Anders Nilsson kom det närmare 2.000 flyktingar till Filipstad under 2015 – detta i en kommun med cirka 11.000 invånare. För Stockholms kommun skulle det motsvara en befolkningsökning på närmare 175.000 personer på ett år. Eftersom staten inte tog ett övergripande ansvar blev det Filipstads uppgift att ordna med barnomsorg, vägar in i jobb, försörjningsstöd och integrationsåtgärder.
Anders Nilsson menar att kommuner som Filipstad, med flera tomma fastigheter, blev en guldgruva för privata aktörer under flyktingvågen eftersom de tilläts starta flyktingboenden var de än önskade i landet. Men situationen ”ser ut som den ser ut” och som ansvarig för skolorna måste han göra något.
– Vi har benat ut alla frågetecken som föräldrarna har. Sedan känslan av att man som förälder är orolig för att skicka barn till skolor som ligger längre bort, den förstår jag. Men vi har krav på oss att driva en likvärdig skola för alla elever. Och då måste vi göra något.
– Det är klart att SD vill driva en folkomröstning mot reformen. Och folkinitiativet drog nog till sig dessa människor, även om man inte var ute efter det, för till slut handlar frågan om integration, säger Anders Nilsson.
Men kan det inte vara så att det finns personer i Filipstad som skrivit under protesterna för att det också funnits sparkrav, och att byskolorna skulle stängas?
– Det är nog många som gjort det. En del trodde nog att det var ”same-same”. Men det är ju bara spekulation från min sida.
Finns det några belägg för det som kritikerna tar upp om reformen? Kommer det till exempel bli större klasser?
– Det kommer inte bli större klasser. Vi har ett tak på max 26 elever per klass. Däremot kommer det bli bättre behörighet och bättre kompetens hos lärarna eftersom de får jobba med det som de är utbildade för. Vårt beslut baserar sig inte på ekonomi.
Om Barn- och utbildningsnämndens prognoser blir verklighet återstår att se. Klart är dock att Filipstad ännu en gång blivit ett slagfält i debatten om invandring och integration. Med fortsatt hög arbetslöshet, besparingar och utanförskap, i och med att staten abdikerat från sin roll inom välfärden, lär det inte vara sista gången.