Krönika: Står staten över fackets stadgar?

Just nu pågår ett ärende i Stockholms tingsrätt där en sverigedemokratisk kommunpolitiker från Kiruna stämt Transportarbetareförbundet på grund av att de uteslutit honom efter att han tagit ett politiskt uppdrag i kommunen. Transportarbetareförbundet har länge haft policyn att de som är aktiva i organisationer vars idé och verksamhet bryter mot transports stadgar ska uteslutas.

Visst kan man som kommunist känna ett visst förakt mot att en maktfullkomlig fackförbundsstyrelse vrider och vänder på stadgarna för att utesluta opposition. Detta även när det nu gäller företrädare för ett borgerligt högerparti. Samma metoder har drabbat kommunister många gånger.

Vad har en företrädare för ett borgerligt arbetarfientligt parti överhuvudtaget i facket att göra? Fackföreningen borde ju vara arbetarklassens vapen i kampen mot borgarklassen på arbetsplatserna.

Att medlemmar i facket röstar på och sympatiserar med olika partier, inklusive Sverigedemokraterna, är en sak, men att en ledande företrädare för detta parti tillåts som medlem är knappast självklart.

Men ärendet väcker en ännu större fråga. Ska staten verkligen stå över en organisations stadgar?

Svensk fackföreningsrörelse har allt sedan formerandet gjorts mer och mer till en institution med semistatlig karaktär där fackförbunden sköter vissa uppgifter åt staten, som till exempel administration av arbetslöshetsförsäkringar och att utse arbetsplatsskyddsombud. Även lagar och regler har antagits för att se till att kollektivavtalen i Sverige blir landsomfattande och mer lika arbetsmarknadslagar än lokala avtal mellan arbetare och arbetsköpare.

LO:s sammansmältning med staten å ena sidan och Socialdemokraterna å den andra har alltid följts av protester från oss kommunister. Redan när det mondistiska Saltsjöbadsavtalet tecknades sparkade kommunister och radikala fackföreningsfolk bakut. Flera fackförbund vägrade till en början erkänna detta svekavtal.

Den som kan sin fackföreningshistoria vet att Transportarbetareförbundet var en av de ledande fackföreningarna som var starkt kritiska till Saltsjöbadsavtalet.

Skulle domen falla till sverigedemokratens fördel och föreningsstadgarna juridiskt upphävs så är detta ett steg närmare att göra LO till ett mellanting mellan statlig myndighet och försäkringsbolag.

Frågan är vad detta skulle kunna betyda i en framtid där det socialdemokratiska partiet allt mer skrumpnar ihop till ett litet socialliberalt parti och den nykonservativa högern tar över regeringsmakten. Blir LO då en svensk version av den statligt styrda tyska fackföreningen Deutsche Arbeitsfront anno 1930?