Ledare: Strejk i propagandafabriken

Efter en medlemsomröstning beslutade det stora amerikanska skådespelarfacket SAG-AFTRA förra veckan att gå ut i strejk. Skådespelarstrejken läggs till den strejk som Hollywoods manusförfattare och deras fackförbund WGA utlyst och som pågått sedan början av maj. Detta innebär att den amerikanska filmindustrin för första gången på över 60 år nu står helt stilla.

De strejkandes krav går i flera fall in i varandra. Det handlar om krav på höjda ersättningsnivåer och framför allt förändrade regler för ersättningar. Tidigare avtal har gett både skådespelare och manusförfattare ersättning varje gång en tv-serie eller film visas på tv. I samband med teknikskiftet till att allt mer material strömmas via internet har ersättningarna störtdykt.

De båda strejkerna handlar också om att rädda jobben. Det är inte längre bara industriarbetare och serviceyrken som ska rationaliseras bort och ersättas med robotar och datorer. Enligt både WGA och SAG-AFTRA har den amerikanska filmindustrin långtgående planer på helt ersätta deras arbete med dataanimationer och artificiell intelligens.

Chefsförhandlaren för skådespelarfacket, Duncan Crabtree-Ireland, förklarar klart och tydligt varför de avvisat arbetsköparnas avtalsförslag.

– De föreslog att våra statister skulle kunna bli scannade och få betalt för en dags arbete. Företagen ska sedan äga datan, avbildningen, och kunna använda den i alla evighet och i vilka projekt som helst utan medgivande och utan någon ytterligare ersättning, sa han på presskonferensen när SAG-AFTRA utlyste sin strejk.

Att skådespelare och manusförfattare inte bara tar strid för höjda ersättningar utan också mot den tekniska utveckling som hotar deras jobb är bra, men minst lika uppfriskande är att Hollywoodstrejken sätter käppar i hjulen på världens största propagandaapparat. 

Genom samarbetsavtal mellan de stora filmjättarna och det amerikanska försvarsdepartementets PR-avdelning har Hollywood varit en populärkulturell propagandamaskin i den amerikanska imperialismens tjänst i mer än hundra år.

Den första storfilmen som fick ta del av den amerikanska försvarsmaktens produktionsstöd var den ökända Birth of a Nation (eller Nationens födelse som den heter på svenska). Filmen hade premiär 1915 och slog alla försäljningsrekord. Med sina öppet rasistiska skildringar bidrog filmens popularitet till att Ku Klux Klan återuppstod senare samma år – efter att ha varit förbjudna sedan 1871.

Det aktiva filmstödet tog fart under första världskriget. Den inhemska opinionen för att skicka hundratusentals amerikanska män att möta döden på slagfälten i Europa var mycket låg och den dåvarande amerikanske presidenten Woodrow Wilsons administration insåg tidigt att kriget behövde ”säljas” genom populärkulturen. Det blev starten på en offensiv propaganda i radio och i biografsalongerna.

Sedan dess har bandet mellan Hollywood och amerikanska armén varit starkt. Det handlar inte bara om uppenbara propagandafilmer som Top Gun från 1985. Som gjordes med ett uttalat syfte att förbättra militärens och flygvapnets anseende efter Vietnamkriget. 

Genom att armén, flottan och flyget bidrar med gratis material, tillgång till inspelningsplatser och teknisk expertis kan de stora filmbolagen i Hollywood hålla nere sina produktionskostnader väsentligt. Enligt dokumentärfilmen Theaters of War har fler än 2.500 amerikanska filmer och tv-serier fått någon form av stöd. Men det bygger också på att de anpassat sig till de krav försvarsmakten ställer. 

För stödet har ett pris. Filmernas manus och råmaterial granskas. Rasism, homofobi och krigsbrott ska döljas eller sminkas över för att ge en välputsad bild av vår nya Natoallierade – de är ju ”the good guys”!

I produktionsavtalen som filmindustrin ingår med försvarsdepartementet innebär att de senare ska ha tillgång till filmens råkopia så att tjänstemän på myndigheten kan gå igenom materialet och avgöra om något måste ändras innan filmen får släppas.

– Ibland kan vi komma till en punkt där vi måste säga nej – antingen gör ni så här eller så blir det inget alls, säger överstelöjtnant Tim Hyde, som arbetar med PR på försvarsdepartementets Los Angeles-kontor, i en öppenhjärtig intervju på deras webbplats.

Det innebär i praktiken att filmer och tv-serier som är kritiska mot den amerikanska militären hindras från att produceras eftersom kostnaderna blir markant högre (och projekten inte blir av) om inte försvarsmakten stödjer filmen. 

Att världens ledande imperialistmakt använder både ekonomi, militär och kultur för att säkerställa sin dominans och världsbild är inte chockerande, men omfattningen och det direkt inflytandet som försvarsmakten har över Hollywood, visar hur viktig och intensiv propagandan mot oss är. 

När Natomedlemskapet skulle säljas in till den svenska opinionen var grunden redan lagd. På bästa sändningstid, i blockbusters och i datorspel har den amerikanska militären kunnat bestämma vilka historier som ska berättas. 

Leve strejken i propagandafabriken!