Dödsskjutning i Göteborgsförort – ”Ärligt talat så skiter de i oss här ute"

Årets första dödsskjutning i Göteborg ägde rum i Lövgärdet Centrum på förmiddagen igår, torsdag. Enligt polisens uppgifter rör det sig om en ren avrättning – offret, en man i 30-årsåldern, jagades med pistol över torget och blev skjuten utanför garaget vid backen som leder upp till övre Lövgärdet.

Det hela utspelade sig bara några hundra meter från Lövgärdesskolan där den unge mannen var lärare.

Proletären träffar Elin Jäwert Lönnbro som bor ett stenkast från mordplatsen.

– Jag och min partner blev chockade när vi hörde sirener och helikoptrar utanför hemmet. Men vi hörde faktiskt inga skott.

De slog på nyheterna för att se vad som hade hänt och gick sedan ner till torget för att se kaoset med egna ögon. Där möttes de av poliser och en orolig folkmassa framför den avspärrade mordplatsen.

– De flesta var väl oroliga, men de behöll lugnet väldigt bra. Folk brukar faktiskt oftast göra det. Jag har varit med om flera skjutningar och så innan då jag bodde i Biskopsgården.

– Det tråkigaste var när en person som inte verkade bo här gick förbi och var upprörd över att de stängt ner busstationen och slängde ur sig något rasistiskt.

Elin Jäwert Lönnbro berättar hur massmedia kastade sig över händelsen. Den gängse bilden är att de, liksom polisen, bara syns i förorten i samband med våldsdåd och oroligheter.

– Det som media visar är fruktansvärt, de skambelägger alla förorter och påstår att det är fördjävligt här. Okej, det händer ju hemska saker här ibland, men det är inte så att alla är kriminella. Och det som händer gör ju det av en anledning – det är ju samhället som skapar de kriminella, om det fanns möjlighet till jobb, om det fanns möjlighet till att ha ett ordentligt liv skulle ingen välja att bli kriminell.

I medieuppbådets röra syntes den hårt kritiserade videobloggaren Joakim Lamotte, som gick runt och filmade sig själv.

– Alla var upprörda över att han var här, känns bara som att han var det för att profitera på en tragisk händelse, kommer hit och leker journalist och vill bara att folk ska swisha honom. Vi bad honom att dra åt helvete.

Kerstin Andersson har bott i Lövgärdet i 28 år. Hon minns en tidigare skjutning i området och berättar hur tydligt det syns att förorten förfaller.

– Ärligt talat så skiter de i oss här ute. Sossarna säger nu ska vi satsa på detta eller detta och det satsas ingenting. Jag förstår att folk blir frustrerade.

Hon berättar att det framförallt är trångboddheten och bristen på service som gör sig påmind i folks vardag.

Nästan 89 procent av befolkningen i Lövgärdet bor i hyresrätter, hälften av dessa inom allmännyttan, resten har en privat hyresvärd.

– Det är många hyresvärdar som har kommit och gått genom åren. Många av dem oseriösa, säger Kerstin Andersson.

– Det enda de kan är att höja hyrorna.

Hon berättar att många bor i ren slum och trångboddhet, med alldeles för många personer i samma lägenhet.

– Och så är ju många arbetslösa, och det är klart att det är påfrestande också. Personligen har jag ju inga problem med att bo här, jag känner ju massa folk för jag har bott här så länge. Och jag är ju inte ute sent på kvällarna, så jag märker ju inte av några ”knarkkrig”, säger Kerstin Andersson.

– Men jag kan tänka mig att om man är kille i 20-25-årsåldern så kanske man inte ställer sig vid torget en sen kväll.