Nätverk av USA-baser i Gulfstaterna
I Bahrain har USA:s femte flotta sitt högkvarter. Basen är viktig, men USA:s militära närvaro i regionen står inte och faller med den.
Flottbasen i Bahrain har flera funktioner. Dels handlar det om säkerheten för fartygstrafiken genom Persiska viken. Där passerar en stor del av oljeleveranserna från gulfstaterna till USA och resten av världen. Dels handlar det om närheten till USA:s stora fiende i regionen, Iran.
Men Bahrain är långt ifrån det enda militära fästet i Gulfen. Att tvingas lämna denna skulle vara en kännbar förlust. Men USA-imperialismens militära dominans hänger inte på ett enskilt fäste. Faller en bas återstår andra.
Ett exempel på detta är när USA 2003 lämnade Prins Sultans flygbas i Saudiarabien efter tretton års närvaro. En viktig bakomliggande orsak var ett saudiskt folkligt missnöje med den utländska militära närvaron.
Flygbasens funktioner överflyttades till i första hand al-Udeidbasen i Qatar, som under flera års tid byggts ut. Den har spelat en viktig roll för krigsinsatserna i Afghanistan/Pakistan och Irak.
Utöver Bahrain och Qatar har USA stora baser och truppnärvaro i Kuwait, Förenade Arabemiraten och Oman. Fortfarande finns soldater kvar i Saudiarabien.
En företrädare för USA:s krigsmakt säger till nyhetsbyrån AFP att supermakten i dag har totalt 270.00 soldater i Gulfstaterna. Till dessa ska läggas den kvarvarande ockupationsarmén på 50.000 man i Irak.
David Aaron, tidigare diplomat och ledande medarbetare på tankesmedjan Rand Corporation, kommenterar betydelsen av den militära närvaron i Gulfen:
”Ingen enskild bas eller enskilt avtal utgör någon akilleshäl, men sedd som en helhet är nätverket en avgörande grundbult för amerikanskt militärt inflytande.”